I dag läser jag i tidningen att föräldrar är upprörda därför att deras barn inte har rätt till skolskjuts med taxi från hemmet utan tvingas gå ca 50 m längre bort till en busshållplats. De måste korsa en trafikerad led för att komma till busshållplatsen. Tidigare har taxi av välvilja kört barnen till bostadsområdet trots att de inte har rätt till det. Nu då det inte finns utrymme för detta är föräldrarna upprörda.
Jag har förståelse för att man inte släpper iväg sina barn ensamma över en trafikerad väg. Men var kommer föräldraansvaret in?
Föräldern har ansvar till dess att skolskjutsen avgår i detta fall taxin. Man kan väl som föräldrar göra upp ett schema för att följa barnen till hållplatsen. Det kanske finns andra i bostadsområdet som vill vara "trafikpolis" vid övergångsstället så barnen känner sig trygga. Var finns viljan att ställa upp för varandra.
Ett av barnen i artikeln har särskilda behov och besväras av att komma till skolan 30 minuter före skolstart. Jag kan inte tänka mig att lärarna inte skulle släppa in detta barn i skolbyggnaden om föräldrarna talar med dem.
Man ska lära sig respekt för trafiken och det lär sig barnen bäst om föräldrarna eller någon annan vuxen är med och föregår med gott exempel.
Det är bara en mansålder sedan man fick gå hur långt det än var till skolan. Det fanns inga skjutsar överhuvudtaget. Hade barnen tur kanske de kunde få skjuts med en hästvagn. Visserligen fanns det inte den trafiken som finns i dag men det lurade andra faror. Jag önskar inte tillbaka den tiden men tror att dessa barn bar med sig värdefulla saker i sitt sinne som vi har gott miste om i dag.
Jadu fortfarande när jag var barn fick vi minsann gå till skolskjutsarna, det var helt naturligt. Det är tragiskt att om höra föräldrar som inte kan ta ansvar för sina egna barn..hur kommer dessa barn se på samhällets ansvar i framtiden? Kommer man frånsäga sig själv allt vad uppfostran är? Ja nu ska jag sova, ha det bra!
SvaraRadera