Störst av allt är barnen!

I dag söndag får vi OT (Oxelösundstidningen) i brevlådan. När det skrivs om bygden man bor i blir det alltid lite extra spännande. Men det som tilltalar mig mest är när kyrkoherde Yvonne Björkborg Kvist skriver sina inlägg. I detta höstnummer skriver hon "Störst av allt är barnen". Den rubriken går rakt in i mitt hjärta. Hon skriver att man kan mäta samhällets kvalitet utifrån hur barnen har det. Jag är beredd att säga ja det tror jag också.
I dag har vi en lag som förbjuder aga och en annan som uppmanar oss att anmäla till socialtjänsten om vi misstänker att ett barn far illa. Det är bra, men vi måste som vuxna föregå med gott exempel och visa hur man ska uppföra sig mot varandra. Ett bra uttryck är "barn gör inte som man säger utan som man gör". Ibland då jag åker buss eller står i kö i affären brukar jag iakta människor runt mig. Ofta är det föräldrar med barn. Det gör mig ledsen att se att en del SMS:ar långa stunder eller talar med andra vuxna och ignorera sina barn då de vill ha uppmärksamhet eller svar på en fråga. Så skulle de inte göra om det var en vuxen som fordrade uppmärksamhet.
Det grövsta var en förälder som hela tiden hade fristyle i öronen och hennes lilla flickan talade med henne men hon hörde henne inte. Jag knackade henne på axeln och när hon tog bort luren uppmärksammade jag henne på att flickan försökte att få kontakt med henne. En anna gång var det en  mamman som till sitt gråtande lilla barn som inte lärt sig tala ännu, hela tiden talade förmanande vuxenspråk på resan med bussen hela vägen mellan Nyköping och Oxelösund (1½mil) barnet grät mer och mer. Jag blev helt förryckt och sa till mamman, men avled henne, krama henne eller skoja eller vad som helst för att bryta denna terror. När mamman som nog var i 25 årsåldern steg av bussen , vände hon sig om och pekade med långfingret mot mig.

Var har föräldrautbildningen och stödet till föräldrar tagit vägen? Är det bara när krisen kommer som det finns hjälp. Jag tycker att vi ska i större utsträckning ung som gammal ställa upp och hjälpa varandra. Kyrkoherde Yvonne skriver avslutningsvis i sitt inlägg "Vem kämpar för barnen"? Vi vuxna förstås som har makten och möjligheten att påverka och att förändra det som blivit fel. Börja nu alla kan bidra med något om inte annat så ändra på dig själv först och främst.Visa respekt för andras behov stor som liten och sprid glädje och positiv energi i din omgivning. Jag säger tack Yvonne för ditt tankeväckande inlägg som åtminstone går fram till alla i Oxelösunds kommun.