Vad är sport?

En av besökarna i min gästbok närmare bestämt en av mina söner undrar varför jag inte skriver om sport. Ja, varför gör jag inte det? Sport är ett vitt begrepp. Gymnastik, idrott, sport. Orden kittlar fantasin. Gymnastik får mig att tänka på gymnastiklektionerna under min skolgång. Jag tyckte alltid att de var tråkiga. Jag var lång och hade svårt att hålla reda på ben och armar. Alla andra var små och viga tyckte jag. Det var synd att jag inte lärde mig  att bejaka min kropp utan istället försökte göra mig mindre genom att kuta med ryggen. Det var knappast någon lärare som uppmuntrade utan bad en bara sätta igång och hoppa över bocken eller gå balansgång som var jäkligt svårt.Förhoppningsvis är det annorlunda i dag.

Idrott är benämningen på en annan sorts gymnastik. Det får mig att tänka på proffs som tävlar och driver sig till det yttersta. De utmanar sina inneboende krafter. Har mental träning för att nå sina mål. Gott så! Men vad blir det av dessa hjältar när de åldras. Utslitna leder, hjärtbesvär och tandproteser (gäller väl främst hockeyspelare). Sport, vad innebär det för mig? Jo, det är vardagsmänniskan som underhåller sin kropp för att må gott. Promenerar, springer i spåret, tränar på gymmet, simmar, cyklar, rider, ja det finns säkert mer. Syftet är att bibehålla sin kropp i ett sunt tillstånd. D.v.s. bygger upp sina muskler och kondition.

Kring detta utövande skapas också en social gemenskap och ett nätverk som ger positiv återkoppling. Man blir pigg och känner sig lätt till kropp och själ.

Föräldrar till sportande barn får en fin gemenskap tillsammans med andra vuxna då de närvarar genom att skjutsa eller vara ledare för utövningen. Tyvärr kostar det en del för att deltaga i vissa sporter så alla har inte möjligheten.

Det får mig att tänka på en fin skolkamrat som jag hade då jag en gång gick på folkhögskola. Hela skolan skulle resa till Köpenhamn för att bevista ett sportevenemang. Denna skolkamrat meddelade att hon hade inte råd att följa med. När vi andra sov sött i våra sängar var hon uppe och jobbade hos en trädgårdsmästare, men trots detta blev det inte pengar över för resan. Hennes mor var ensamstående och fattig. Detta var i början av 60 talet.

Rektorn på skolan som för övrigt var en mysig brummelbjörn tog beslutet att skolan skulle betala hennes kostnad.
Men kanske var det inte denna infallsvinkel som min son tänkte på  det kanske beroro på att jag är fullständig sportrudis.