Barnkonventionen 20 år.

Barnkonventionen fyller 20 år i dag.Vad betyder det för svensken? Vet alla vad det innebär? Förmodligen inte. Röster höjs för att Sverige precis som Norge skall upphöja den till  lag. Barnens rätt ska inte vara godtyckligt utan ska vägas in varje gång man tar ett myndighetsbeslut.

Alla länder utom USA och Somalia har ratificerat barnkonventionen, men vi ser och hör dagligen hur barn behandlas även i de andra länderna. Man tar oftast ingen hänsyn till barnens åsikt eller situation. Det gäller även Sverige som har fått kritik i FN:s Barnrättskommittés rapport över hur länder lever upp till konventionen.

(se fallet i Vellinge kommun)

Det är mycket olika i kommunerna hur man hanterar dessa frågor. Då det inte är lagstiftning kan olika myndigheter bortse från innebörden i konventionen. Det blir godtyckligt hanterat.
Ett exempel är hälso-och sjukvårdslagen (HSL) där personal är enligt lag skyldig att anmäla om de ser eller misstänker att barn far illa. Allt för ofta fokuserar personal på förtroendet till den vuxne och är rädd att förstöra detta om man gör en anmälan där man misstänker att något inte står rätt till med deras barn.

Jag tror att barn hade fått en annan status och respekt i samhället om man i varje fråga som gäller dem var tvungen att pröva om det gagnar barnet och är gott och rätt för dem. Om det inte är det så ska man ompröva beslutet. Bättre är att man inte tar beslut vare sig det är i vardagen eller hos myndigheten förrän man prövat om det är enligt barnkonventionen.

Nu tänker säkert en del, ja men se hur det är i länder där barn måste arbeta och exploateras sexuellt. Här har de i alla fall det bättre. Men det räcker inte. Vi måste alla hjälpas åt att lyfta fram dessa frågor. De som har makt och resurser gör det exempelvis som vår drottning då det gäller andra länder och även på hemmaplan.
Men vi andra kan börja i vår egen familj och närhet. Sök inte alltid felet hos barnet utan se på dig själv som vuxen om det är du som äger problemet. Det gäller föräldrar, lärare, grannar och närstående. Reagera och för barnens talan.

Jag läste här om dagen en blogg som var skriven av en flicka som går på högstadiet. Hon känner sig utanför sin familj och kamrater. Föräldrarna är skilda och lillebror får den mesta uppmärksamheten. I skolan vill ingen vara med henne. Klasskamraterna har aktiviteter som de inte inbjude henne till. Det händer också att hon bjuder hem kamrater men ingen kommer. Hon känner sig verkligen ensam.
Hur tänker de barn som gör så. Vad har de med sig hemifrån i form av medkänsla och kamratskap. Ser inte lärare och andra vuxna detta och reagerar. Alla barns lika värde. Gå in och ge henne ditt stöd på hennes blogg.
http://nannus.blogg.se/


http://www.manskligarattigheter.gov.se/