Gäddhäng och kalkonhals!

I dag denna blåsiga och snöblandade ruggiga novemberdag tog jag en tur till gymmet. Jag gick med bestämda steg dit för att leta efter mina borttappade muskler. För er som inte känner till detta fenomen som inträffar i ålderns nedförbacke ska jag berätta. Först försvann mina tricepsmuskler och ersattes med gäddhäng. Min fina platta mage blev som en bröddeg. En förståsigpåare sa att det var jordens dragningskraft som åstadkom detta. Men jag vet nog att någon lurat till sig dem i ett obevakat ögonblick då jag var upptagen med att äta en god chokladkaka samtidigt som jag lite slött satt och läste dagens tidning.
Nåväl, på gymmet började jag att leta. Alla vet ju att det är där alla kroppsbyggare finns. Jag sneglade lite försiktigt i speglarna som är uppsatta längs väggarna. Men ingenstans fann jag mina muskler. Antingen var dom förstora eller så var de för unga.

Nu började jag att bli riktigt förbannad. Hur länge ska jag gå här innan jag finner mina fina muskler. Jag måtte ha talat högt för plötsligt var det någon som sa"det var ett jäkla gnäll på den där kärringen". Hör du, du sa jag till killen som stod bakom mig, vad menar du med det. Han svarade "kolla runt dig i stället för att gå och glo i speglarna och stig upp på maskinerna här och jobba i ditt anletes svett, så gör du dig så småningom förtjänt av lite muskler och bra kondition".

Det tjänar inget till att leva i en illusion. Jag inser att det är jag själv som är tjuven och har ansvar för min låt oss kalla det kropp och själs boning. Gymmet eller för all del långa promenader är en investering i min egen hälsa. Jag jobbar på det...................