Jag träffade två kvinnor i bastun som båda hade varit i Frankrike. Den äldsta av dem hade bott 12 år i en liten by tillsammans med sin svenske make. Den andra kvinnan hade bilat som turist genom landet. Det var mycket inspirerande att höra dem berätta och byta tankar om landet. Det närmsta jag kommit Frankrike är västra Schweiz.
Men samtalet handlade inte om turiststråken utan om livet i den lilla byn. Effektiv sjukvård i Frankrike och morgongymnastiken och gemenskapen och enkelheten i byn. Ett folk som säger "blir det inte i dag så kanske i morgon". Buffar på din bil för att komma iväg utan det minsta dåliga samvetet.
Det skulle vi aldrig göra här i Sverige. Vi skulle sätta en lapp med telefonnummer och be om ursäkt ifall det har blivit en rispa. Det var ett skönt samtal som resulterade i att jag gick till biblioteket och lånade Bodil Malmstens böcker "Sista boken från Finisteré" och "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig". Bodil M bor som bekant största delen av sin tid i Frankrike.
Jag bläddrar planlöst i den sistnämnda boken och hamnar på en sida om mullvad i trädgården. Mullvaden är ett djur som vi faktiskt kan stifta bekanskap med i Skåne där jag kommer ifrån. Men ingen har kommit på ideén som Bodil att ta till vara jordhögarna som de bökar upp. De luckrar upp jorden och rensar myllan från skadedjur. Det blir perfekt att lägga under rosenbuskarna.
Hade det inte varit för att mullvaden är blind hade den säkert skyfflat undan jorden själv och lagt under rosenbuskarna och vinrankan. Låter det inte underbart. Jag myser vid tanken att kura ihop mig och börja att läsa. Synd bara att mullvaden aldrig tittar fram så Bodil får tacka för trädgårdshjälpen......

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar