Den 1:a januari 2010 trädde en ny lag om samlad tillsyn i kraft. Man kan läsa om denna i proposition 2008/09:160. I propositionen föreslår regeringen att länsstyrelsernas tillsyns- och tillståndsverksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) förs över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården.
Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL och LSS och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) om att Socialstyrelsen vid tillsyn kan höra barn.
Bakgrunden till förändringen är att de 21 länsstyrelserna i landet som tidigare har haft ansvar för tillsynen över SoL och LSS arbetat olika vilket innebär en ojämlik service för medborgarna. Socialstyrelsens roll som central funktion har varit att stödja länsstyrelserna. Möjligheten att driva länsstyrelserna till en enhetlig nationell tillsyn har varit begränsad. Detta styrs i regeringsformen. Påverkan bygger på frivillighet. Vi vet alla att frivillighet styrs av vem som leder arbetet. D.v.s. cheferna på länsstyrelserna.
Länsstyrelsens arbete har oftast varit händelsebaserat. Man har ofta arbetat utifrån de anmälningar som har inkommit istället för med strategiskt arbete. Det försvårar arbetet med att få en nationell bild. Man kan läsa mycket om detta i remissvaren i bilaga 3 i ovan nämnda prop. Förändringen som skett med ökat antal privata aktörer, kommunernas och landstingens frihet innebär att det ställs större krav på regeringens styrning och kontroll.
En oberoende effektivare tillsyn och uppföljning av de lagar som riksdagen beslutar, förordningar som regeringen utformar, föreskrifter och villkor som myndigheter beslutar behövs. Detta för att medborgarna ska få en likvärdig behandling och bemötande.
Därför överfördes resurser 2010 till Socialstyrelsens 6 regionala tillsynsenheter (RT). Kontoren fick en fördubbling av bemanningen. Socialstyrelsen i Stockholm är direkt underställd Socialdepartementet och styr de olika RT kontoren. Den sociala tillsynen på länsstyrelserna upphörde och många av handläggarna där gick över till den nye huvudmannen.
Myndigheten ska vara tydlig, stark och effektiv. Tillsynspersonalen ska vara professionell, kompetent och effektiv i sin tillsyn av hälso-och sjukvård, SoL och LSS. Vården ska gess på samma villkor över hela landet. Rättssäkerheten och likabehandlingen likaså rätten till en viss garanterad service ska ske enligt lagstiftningen.
Det krävs att både personal med sjukvårdsutbildning och kunskap inom HSL (hälso-och sjukvårdslagen) likaså personal med kompetens inom SoL och LSS respekterar varandra och samverkar och utbyter erfarenheter och kunskap. Fungerar inte detta så tappar förändringen betydelse. Ett bra ledarskap är A och O.
Jag har arbetat i olika funktioner inom socialtjänsten och sjukvården i ca 30 år. Min yrkesverksamma bana avslutades med 6 år på en Patientnämnd. Dessa finns i varje län och arbetar med patientsäkerhetsarbete i kommun och landsting. Det är en myndighet utan befogenhet att utdela vite eller reprimand. Däremot är de duktiga att medverka i och genomföra händelseanalyser och hjälpa verksamheterna att uppmärksamma brister och fel. Patienterna får information, hjälp att tillvarata sina rättigheter och förhoppningsvis även upprättelse.
En nationell jämförelse mellan patientnämnderna i landet har gjorts. Det framgick att de arbetar ganska lika. De skulle vara ett bra verktyg för socialstyrelsen att använda sig av i sitt strategiska arbete. Patientnämnderna får förhållandevis många anmälningar från medborgare i kommun och landsting. Troligen får socialstyrelsen numera de anmälningar som förr gick till HSAN (hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd) som numera är nerlagd. Tanken är att man mer ska fokusera på organisations och systemfel istället för att utse syndabockar bland personalen.
Med tanke på de incidenter som nyligen inträffat bl.a. i Piteå kommuns äldre-och handikappomsorg, undrar jag om resurserna räcker till för att göra en regelbunden tillsyn och uppföljning på samtliga särskilda boenden,hem för vård och boende (både för barn och vuxna) och våra sjukhus?
Jag har följt utvecklingen och har en känsla av att de duktiga handläggarna på de olika RT kontoren som jag känner en del, håller tummarna bakom ryggen och hoppas att det ska gå vägen. Att lita på att alla gör en Lex Maria eller Lex Sara ute i verksamheterna är att tro för mycket om det inte är rent uppenbara fel och brister. Speciellt viktigt är det att ha en strategi för privata entreprenörer. Insatserna som gess i verksamheterna är ofta intimt sammankopplade i en vårdkedja. För att leva upp till en god och jämlik vård efter behov är det viktigt med samverkan och kunna granska helheten samtidigt. Resurserna ska kunna omfördelas så att en sammanhållen tillsyn lever upp till namnet och innehållet i förslaget till ny organisation.
Det får inte bli en övervikt av sjukvårdsfolk hos myndigheten så att den nya personalen inlemmas i deras tidigare kultur och man tappar det sociala seendet. Det är viktigt att SoL och LSS innehåll och intentioner bevakas och den kunskap som länsstyrelserna har byggt upp tas tillvara. Endast genom samverkan inom organisationen hos socialstyrelsens RT och med respekt för varandras kompetens likaså tillvaratagandet av andra myndigheters kunskap som tangerar patient-och brukarsäkerhet kommer man att lyckas.
Slutligen vill jag poängtera hur viktigt det är med en uppföljning av hur organisationen på RT kontoren fungerar efter att organisationen har s.a.s. landat och fungerat under en tid. En enkät till samtliga medarbetare och en till cheferna vore ett bra instrument för att socialdepartementet ska få en rättvis bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar