Bussutflykt!

Att åka buss kan ibland vara ett äventyr. I dag tog jag bussen för att hälsa på en god vän på ett äldreboende. Omkring 15 skolbarn skulle åka med samma buss som jag tillsammans med en manlig lärare. Det lät som i en hönsgård. Läraren var tuppen som försökte få barnen att stå bakom en ribba för att få ordning på dem.
Kacklet fortsatte denna soliga sköna dag. Mina tankar gled iväg, emedan vi väntade på bussen till min egen skoltid. Hur svårt det var att bli tyst i ledet då man blev tillsagd av en vuxen. Fnitter, tissel och tassel. Så kom bussen, jag fick gå på först tillsammans med en äldre man i min ålder. Därefter strömmade barnen in och tog plats. Det var mycket intressant att studera dessa härliga ungar. Inget hade förändrats.
Där var flickan som bestämde vilka som skulle sitta på platserna intill henne likaså den som kavat satte sig trots protester på platsen. Den blyga som inte vågade trotsa utan gick försiktigt förbi och satte sig någon annanstans. Efter en stund då de högljudda hade kommenterat allt de såg runt sig inklusive mig, började de att sjunga.
Det var flickorna som satt i min närhet som först stämde in.  " såhär låter pojkarna bububu när de går på stadens gator" om och om igen. Pojkarna byttes ut mot flickorna, fåren, hästarna o.s.v. Läraren hade ingen chans att få tyst på dem.
Jag hade lust att sjunga " en busschaufför är en man med glatt humör" , ni gamlingar som läser detta minns säkert den trudelutten från bussutflykterna som vi gjorde med skolan. Undrar hur våra lärare fick oss att sitta still utan säkerhetsbälten. Hemska tanke, tänk om det var rädslan att få sig en örfil, eller att man skulle få sina Mariekex som låg i skolväskan beslagtagna.