Maud´s blogg

Lev livet fullt ut i Oxelösund!

2012-02-06T18:56:00.001+01:00

En dag under hösten 2011 inbjöds till en workshop dag på biblioteket i Oxelösund. Syftet med dagen var att aktörer som på olika sätt skapar förutsättningar för ett gott liv i “den tredje åldern “ skulle mötas. Där fanns landstinget, kommunen, kultur- och fritidsföreningarna. En representant från landstingets Folkhälsocentral berättade om de fyra hörnpelarna som forskningen visar gynnar hälsan för äldre. Det är social samvaro, meningsfullhet, goda matvanor och fysisk aktivitet.

I Oxelösund kommer 30% av befolkningen att vara 65 år och äldre 2018. Pensionärsorganisationerna representerar ca 2000 av de som är 65 år och äldre idag. De som inte är aktiva i föreningslivet bor på särskilt boende eller ensamma i eget boende och har svårt att ta sig ut på egen hand.

Av de fyra hörnpelarna så tillgodoser frivilligorganisationerna både social samvaro, meningsfullhet och fysisk aktivitet. Det fullkomligt sprudlar av aktiviteter av olika slag. Men det gäller de som för egen maskin tar sig till utbuden. De som inte klarar av att förflytta sig själv eller bor på särskilt boende har sämre förutsättningar.

De pensionärer som är verksamma i föreningslivet tar hand om varandra och medlemmarna. De arbetar för äldres bättre förutsättningar genom t.ex. kommunala pensionärsrådet och väntjänsten. Samtidigt som man gör en insats främjar man eget välbefinnande.

Det är sämre ställt med social samvaro, meningsfullhet och fysisk aktivitet hos dem som bor på våra särskilda boenden. Enligt Socialstyrelsens öppna jämförelsetal för 2011 s.k. NKI. (Nöjt Kund Index) var hyresgästerna på särskilt boende i Oxelösund,relativt nöjda med sin boendemiljö och service, som låg på en skala från 63 till 78. Däremot hamnade social samvaro, aktiviteter och det som ger dagen meningsfullhet på 45-51. Skalan sträcker sig från 0-100. Allt under 50 är indikation på att det kan göras bättre.

Det är bra att vi i Oxelösund ger en god service och boendemiljö på boendeformerna men att få en meningsfull dag är också viktig för hälsan. Vi måste fokusera på de grupper som inte kan ta för sig själv.

Barn och ungdomar som begår självmord, ungdomar som mår dåligt, psykiskt sjuka, missbrukare och äldre som sitter ensamma och isolerade hemma är vad vi ska satsa på. Ska kommande generationer få ett gott åldrande måste vi alla; kommun, landsting och föreningsliv hjälpa dem på resans väg. Det är en långsiktig investering.

Ungdomar som inte får jobb och som saknar utbildning har lättare att ramla i fallgroparna på livets väg. Låt oss hjälpas åt att skapa arenor där den tredje ålderns generation kan stötta unga och vuxna. Fyrtiotalisterna det s.k. “köttberget” kommer att vara den friskaste generationen framöver. En resurs som är allt för värdefull att ignorera.

Skitskola!

2012-01-24T16:35:00.001+01:00

Har varit på en härlig promenad i vårt vackra vinterlandskap. Kommer hem och sätter mina fötter i ett fotbad. Jag tycker att det är lämpligt att titta på UR (utbildningsradion) I dag handlar det om skolan. Både den offentliga och friskolan presenteras. Jag blev så förbannad och ledsen då jag hörde elever, lärare och föräldrar yttra sig. Det är ju inte klokt att den offentliga skolan i vissa kommuner får för många lokaler och för lite elever för att kunna bedriva skola. Man måste lägga ned fungerande skolor p.g.a. att elever och föräldrar väljer friskolor.

Om det var bevisat att friskolorna bedrev bättre undervisning än den offentligt finansierade skolan skulle jag acceptera att de fick en lite vinst som skulle delas upp som investering i skolbyggnaden ,arbetsmiljön och undervisning. I programmet granskades ett John Bauer gymnasium. Eleverna hade valt just denna skola p.g.a. att varje elev fick en dator till sitt förfogande när de började.

Nå, hur bedriver de undervisningen? Ja ibland finns det ingen lärare närvarande. Eleverna skulle arbeta med projekt. De flesta spelade dataspel eller satt och hängde. En del närvarade inte på lektionerna för de lärde sig likväl inget när de var i skolan. Likväl stod de med på närvarolistan och genererade en skolpeng från kommunen. Omdömet från eleverna som gått i denna friskola var att det är en skitskola. Det var inte bara några elever som sa detta. Flera elever vittnade om att de hade fått godkänt i ämnen som de egentligen borde ha underkänt i. Många sa att de tyvärr inte förstod bättre då, men nu står de där utan kunskap. Det är förlorade tre år.

Man kanske kan tycka att det är upp till eleverna, då gymnasiet är frivilligt, att inhämta kunskap. Men då det inte finns kompetenta pedagoger som vet hur de ska motivera eleverna och när de tillåts spela dataspel på lektionerna utan att någon vuxen reagerar ja då är de förlorade.

Hur kan det bli så. Ja, den intervjuade ordförande i John Bauer koncernens styrelse spelade dum under hela intervjun. Han sa hela tiden “är det så är det naturligtvis inte bra”. Det är våra barns framtid det handlar om och inte att ett företag ska få så stor vinst som möjligt. En ekonomiexpert fick titta på John Bauer koncernens vinst i Sverige och den visade i år på 253 miljoner kronor. Hur f…n kan man få så stor vinst utan att det drabbar eleverna negativt.

John Bauers friskolor finns även i Danmark men där liksom i England är det förbjudet att driva offentligt finansierade friskolor med vinst. Vi tillhör en minoritet som tillåter detta. Så kan det inte få fortsätta. Drivkraften måste vara mindre byråkrati, bra pedagogik, elever som mår bra och lär sig något. Eleverna är för böveln vår framtid.

En mattelärare hade slutat på John Bauer gymnasiet då han blev uppmanad att höja betyget till en elev som var klart underkänd. Han vägrade. Någon annan ändrade betyget. Han yttrade inget namn men efter det slutade han och arbetar nu i en kommunal skola. Han berättade också att man fick mer i lön om man gav goda betyg. Det var dubbelbottnat. D.v.s. är du en bra pedagog som lär dina elever något ska du ha en bra lön. Men det kan också tolkas som att sätt ett bra betyg oavsett hur dålig eleven är och du höjer din lön. Det visar bra betygsstatistik.

Jag har tidigare varit för friskolor men har under den senaste tiden ändrat uppfattning. Vi måste fortsätta att skapa förutsättning för den offentligt finansierade skolan att utvecklas och blomstra tillsammans med elever, lärare och föräldrar. Ställ krav och granska offentligt finansierade friskolor och förbjud dem att gå med vinst precis som i Danmark.

Brev från en medborgare!

2012-01-13T18:00:00.001+01:00

Kvinnan har bett mig publicera detta på min blogg;

Etik eller retorik?

Vård och omsorg i Oxelösund ska spara. All hemtjänstpersonal ska samlas i en enda lokal och sedan köra /cykla ut till stadens olika vidsträckta delar. Varje beviljad insats hos pensionärerna och sjuka ska begränsas till ett exakt antal minuter. Personalen ska pressas att gå upp till heltid och vara insatsberedda inom alla områden.

Effektiviteten sägs höjas, hur nu det går ihop med längre förflyttningstider? Etiken däremot sänks ner i botten. Senaste decenniet har etik blivit ett slagord bland politiker och tjänstemän. Fina slagord i skyn tystar oftast ner ofina verkligheter nere på golvet. Ett etiskt bemötande av människor i nöd och utsatthet, förutsätter nämligen inte bara och inte huvudsakligen formell kompetens utan framför allt TID, TID, TID.

Att ha ett etiskt förhållningssätt innebär att man måste kunna reflektera över sig själv i förhållande till en annan människa. Hur ska en undersköterska vara reflekterande när hon/han har 5-30 min till sitt förfogande för att hjälpa någon med dusch, påklädning, medicin, inköpsnota, måltider, bäddning, för att sedan hasta vidare till nästa person eller svara på akut larm? Urartar då inte hemtjänsten till hemförvaring? Omsorg till sorg? Omtanke och eftertanke till tankekaos?

En obekväm fråga: vi uppmuntras alla, särskilt inom äldreomsorgen, att jobba heltid (helst mer) och bortom 65 års ålder. Allt för s.k. tillväxt. Hur mycket lån har t.ex. Oxelösunds kommun tagit, till vilka räntor och var? Hur mycket kapital har kommunen placerat i fonder, aktier eller riskkapitalbolag? År 2008/2009 nära nog kraschade banker över hela västvärlden. Staten gick in och räddade dem, med lovade miljardbelopp som ännu inte finns. Garanterna för dessa belopp är nutida och framtida skattebetalande och konsumerande löntagare. Vi måste alltså alla arbeta som skållade råttor för generationer framöver, för att täcka upp staters gigantiska stödlöften till vinsthungriga banker och för att hålla igång en plågad offentlig sektor, alltmer utarmad p.g.a. minskat skatteunderlag och felaktiga spekulationer, eller hur?

För en gammal och sjuk människa är det sociala livsavgörande, inte det kapitala. Vart tog etiken vägen? När lönsamhetskalkyler slår ut etiken sågar den av den gren den själv sitter på sakta men säkert.

Sol Hanke-Nilsson.

Välkommen 2012!

2012-01-01T13:48:00.001+01:00

Ännu ett år har lagts bakom mig. Att vara 68 år i dag jämfört med att vara 68 på 60 eller 70 talet är lite skillnad. På den tiden var man gammal men idag är det annorlunda. Barnen säger hej och du till en. Jag minns att jag neg för fru Olsson och Persson ända tills de sa till mig att “nu är du så stor att du kan sluta att niga”. Då var jag 14 år. Att säga du till en obekant vuxen var otänkbart på 40 och 50 talet och kanske en bit in på 60 talet.

Jag lyssnade på ett radioprogram för en tid sedan som handlade om att unga kvinnor har blivit tanter. Att det är inne att vara tant. Man definierade tant med att unga kvinnor runt 30 börjar att baka sitt eget bröd och bullar, byter gardiner och inreder sina hem lite secondhand. Programledarna var unga och hade inte själv upplevt tantåldern. Tant hade ju inte alls den betydelsen som de uttryckte i programmet.

Då man inte fick säga du och när barn inte sa ni så blev det tant eller farbror.Det var mer ett tilltal än en definition på en person som sköter om sitt hem och hushåll. Jag minns en situation som jag bär inom mig som utspelades under 50 talets slut. Jag arbetade som 14 åring i familj. Tog hand om två underbara barn. Den yngsta var 4 år och en flicka. Vi gick ofta och lekte i Rörsjöparken i Malmö. Där fanns en äldre pensionerad barnsköterska (klädd i sin uniform) som barnen älskade och kallade för tant Goggel. Hon hete Olga. Hon blev en kär vän för mig. Min chef var damfrisör och hade sin salong i bostaden. Dit kom tant Goggel och fick gjort vid sitt fina tunna gråa hår.

En dag blev tant Olga sjuk. Hon kom till det stora sjukhuset i Malmö. Jag besökte henne med stor glädje. När hon låg i sin säng såg hon så bräcklig och tunn ut. Hon var faktiskt nästan 90 år. Hon såg bekymrad ut och viskade med spröd röst “Maud jag behöver kissa”. Jag sa tant Olga kan ringa på klockan så kommer det någon och hjälper till. In kom en relativt ung och manhaftig kvinna. “Va vill du?” Kissa viskade tant Olga. Kvinnan hämtade ett bäcken (sängpotta) och ryckte upp täcket så benen låg bara.

Den situationen etsade sig fast hos mig. Hon förlorade sin integritet och sin värdighet min kära tant Olga. Att se människan som ett subjekt och inte som ett objekt ett ting man ska sköta om har alltid varit min ledstjärna.

Att DU reformen kom var annars positivt. Jag som redan under tidigare tonåren arbetade som sjukvårdsbiträde på Malmö allmänna sjukhuset, har varit med om då man skulle knacka, gå in, niga och säga “varsegod herr hovrättsrådet eller professorskan”. Deras frukost serverades med silverbestick och silverkaffekanna. Var det en målare eller snickare titulerades de minsann inte för herr målarmästare eller snickare. Detta retade gallfeber på mig.

Hierarkin fortsatte inom personalen. Det var oftast avdelningssköterskan som sjåsade upp det när doktorn skulle komma på rond. Det var “givakt” som gällde. Tack och lov har detta förändrats. Men gungbrädan har slagit över för mycket åt andra hållet. Ibland ser vi inte varandra som individer och detta avspeglas också i äldre barn och tonåringars beteende.

En gång då jag stod och väntade på bussen så beundrade jag våghalsigheten i att några ungdomar hade piercat sig mer eller mindre i hela ansiktet. “Vad glor du på käring” sa de till mig. Jag blev så paff att jag kom mig inte för att svara. Tiderna förändras. Det närmsta jag kommit piercing var när jag till min pappas förtret gjorde hål i öronen mellan konfirmationsförhör och nattvarden. Han tyckte att jag hade kunnat vänta tills hela konfirmationen var över. Det var en vecka emellan och jag hade bl.a. fått pengar i present. (man fick ju nya kläder och presenter) Han ansåg nog att det var lite syndigt.

Då på 50 talet skulle alla konfirmeras. Jag hade en kompis som vägrade. Hennes föräldrar tyckte att det var ok men inte prästen. Han kom hem och talade “förstånd” med dem. Hon blev konfirmerad. Jag kommer så väl ihåg hennes kalas. Gårdens killar och tjejer i åldern 14-17 år blev bjudna. Hon hade inte konfirmationsklänningen på sig på kalaset utan hade en snygg jumper med breda ränder på tvären i turkos och svart som kallades “La strada” fråga mig inte varför.

Jag köpte en likadan senare. Vi hade schalett på huvudet som hölls kvar genom en knut som drogs fram på hakan. Kjolar som stod ut som en krinolin. Underkjolen var stärkt eller så trädde man en special spiraltråd genom fållen så kjolen stod ut. Läppstiftet var så ljusrosa att min pappa tyckte att jag såg blodfattig ut. Vi gick i Folkets Park och dansade. Då jag blev lite äldre var det Amiralens danspalats som gällde. Det var härliga tider. Då fick man hålla i killarna och dansa kind till kind.

Kvarboende styrs av kommunernas ekonomi och inte som sig bör av självbestämmande.

2011-12-08T22:39:00.001+01:00

”Vi kommer att kunna erbjuda mycket mer insatser hemma, det är dit vi måste gå för att möta den ökande andelen äldre. Dessutom ger det högre livskvalitet att bo kvar i sin invanda miljö”, säger vård- och omsorgschefen i Oxelösund”.

“Den här typen av uttalanden gör mig både beklämd och samtidigt starkt upprörd”. Skriver Björn Johansson miljöpartiet i Oxelösund på sin politikerblogg.

Vård-och omsorgschefens uttalande gör även mig beklämd och upprörd.Socialtjänstlagen bygger på människans självbestämmande och integritet. För att förstå innebörden i detta är det bra att utgå ifrån sig själv. Hur vill jag bli bemött och respekterad? Lagen utformades som en ramlag vilket har inneburit att samhällsvärderingar har förändrat innehållet.

Från att ha varit en frikostig lag där den enskilde i stor utsträckning har kunnat påverka och styra tjänsterna inom äldre-och handikappomsorgen har socialetiken skjutits i bakgrunden för en individualetik det vill säga ett mer egoistisk synsätt. Detta påbörjades redan under 90-talet. Det hänger mycket ihop med kostnadsutvecklingen för vård-och omsorg.

Kvarboendeprincipen kom inte till för att de äldre bestämde att de ville bo hemma utan det var begränsningen av offentliga sektorns resurser. På 90-talet styrde staten statsbidragen till en mer flexibel organisation som skulle underlätta för de äldre att bo kvar hemma i eget boende så länge som möjligt. Men vi vet att hemtjänsten utvecklades inte i samma takt som särskilda boenden lades ned.

Marknaden har ökat för de som är äldre och relativt friska och ekonomiskt starka. För de äldre som är både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt svaga finns en begränsning upp till skälig levnadsnivå.

Systemet styr i form av socialtjänstlagen. För de äldre som har resurser att ta för sig finns det ett utbud i samhället över skälig levnadsnivå. De styrs inte av systemet vilket den som är svag psykiskt, fysiskt och ekonomiskt, tillika i behov av insatser enligt socialtjänstlagen gör. De kan ofta inte formulera sig och ställa krav. Integriteten och valfriheten försvinner om de inte har en god man eller anhörig som hjälper dem att tillvarata sina rättigheter.

Om hemmet blir en arbetsplats där kvalificerad omvårdnad utförs är det viktigt att arbetsmiljölagen och socialtjänstlagen kan mötas. Att inte personalen “tar över”. Att tillåta den äldre människan att ha kvar kontroll och makt över sitt eget liv och hem.

Genom detta synsätt krävs stor kunnighet om lagen, dokumentation likaså bemötande hos biståndshandläggaren. Hemtjänstens utbud måste utvecklas i samma takt som särskilt boende minskar. Man måste också bevaka den enskildes rättssäkerhet.

Ett sådant system kan leda till segregation om det inte finns en tydlig gräns mellan myndighetsutövning och verkställighet. Detta gör mig orolig för framtidens äldrevård.

Kanske var det en vandringsmyt.

2011-11-22T16:20:00.002+01:00

Jag citerar Roland Poirier Martinsson Författare och filosof. Han leder Timbro medieinstitut.

Kanske var det en vandringsmyt. Min gode vän svor att så inte var fallet, men det hör ju till genren. Han berättade om en bekant som var läkare och ibland arbetade frivilligt i Kenya. En dag kom han i samspråk med människorna i en liten by om hur gamla människor har det i Sverige.

Han visste att åldringar har hög status i Kenya, skämdes lite för det svenska systemet, men berättade om våra ålderdomshem. Till hans förvåning blev byborna mycket entusiastiska. Vilken bra idé, sade de. Ni samlar all visdom på ett ställe, det kvittar vad ni har för problem, ni kan gå till samma plats för att få råd.

Detta säger en del om vår kultur.

Jag anser att det är lika viktigt på ålderdomshem som i hemtjänsten att insatserna styrs utifrån den enskildes önskan och behov. I dag görs en vårdplan men det räcker inte. Den håller inte juridiskt. Jag har ett exempel från verkligheten där man hade börjat att göra biståndsbedömning ( av biståndshandläggaren) på ålderdoms-hemmet (då rekommendationer från socialstyrelsen) som går att överklaga till förvaltningsrätten om man inte får den insats man har rätt till.

Plötsligt en dag fick jag genom personalen veta att de hade helt enkelt struntat i besluten för de hann inte med att genomföra dem, med chefens välsignelse! Man beslutade helt enkelt att ignorera besluten. Detta skedde under sista hälften av 2000 talet. Jag arbetade vid Patientnämndens förvaltning i Sörmland vid denna tidpunkt. De flesta kommuner utreder bara den enskilde rätt till ett särskilt boende och inget mer. I utredningen framgår vad som är underlag till beslutet.

En kommun ska inte ha en egen klagomålshantering då det gäller vård och omsorg. De äldre ska inte behöva klaga till den som de är beroende av. Det ska vara en opartisk myndighet som ska utreda klagomål.

Patientnämnden är en sådan fristående och opartisk instans som enligt lag (1998:1656) om patientnämndsverksamhet ska finnas i alla landsting/region.

Till patientnämndens förvaltning kan man vända sig med frågor som rör all offentligt finansierad vård; landstingets hälso- och sjukvård, kommunernas hälso- och sjukvård som ges i samband med socialtjänstens omvårdnad i särskilda boenden, privata vårdgivare som har avtal med landstinget eller en kommun, handikapp- och habiliteringsverksamhet samt folktandvården och den tandvård som landstinget finansierar.

Som patientnämnderna i landet är styrda idag så är de ganska tandlösa. De borde få större befogenheter och kanske särskilda ombudsmän som utses riktade till kommunernas vård och omsorg och de som de har avtal med.

I dag är socialstyrelsen den tillsynsmyndighet som tillvaratar och granskar rättssäkerheten, men de har alldeles för lite resurser för att ta frågor som kommer från enskilda.

Enligt bestämmelserna om lex Sarah i socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, ska personalen (inte den enskilde) genast rapportera missförhållanden till den som bedriver verksamheten. Denne ska utreda och avhjälpa eller undanröja! Utan dröjsmål ska den som bedriver verksamheten, om det visar sig att missförhållandet är allvarligt, snarast anmäla det till Socialstyrelsen.

Slutligen, sälj inte ut den enskildes (ålderdoms) hem. De har besittningsrätten på sin bostad. Vem frågar vad de vill?

Skrämselpropaganda från vänsterblocket i Oxelösund.

2011-11-10T17:46:00.002+01:00

Jag lyssnade i morse en stund på budgetdebatten på webben i kommunfullmäktige i Oxelösund där jag bor. Senare läste jag vänstern och socialdemokraternas politikerblogg som återgav en skräckpropaganda då det gäller alternativa utförare inom äldreomsorgen. Att införa LOV lagen om valfrihet innebär inte att kommunen tar in anbud och att riskkapitalbolag blir utförare.

LOV – lag om valfrihetssystem öppnar nya affärsmöjligheter för den som driver eller som planerar att starta en verksamhet inom service, vård eller omsorg. Läs bifogad länk till “Tillväxtverket”

http://www.tillvaxtverket.se/ovrigt/sokpawebbplatsen.4.5441930a122a2c411a98000368.html?query=LOV&x=41&y=15

Enkelt uttryckt ger valfrihetssystemen medborgare möjlighet att välja mellan olika leverantörer av tjänster inom vård och omsorg. Det skapar möjligheter för privata företag och organisationer att utföra tjänster som kommunen tidigare utfört i egen regi.

Läs gärna om upphandlingsförfarande på sid 8 i dokument om Töreboda kommun som är något mindre än Oxelösund (se länken längre ner). De kommuner som vill anta utmaningsrätten har lagt ut sina kravspecifikationer på nätet. Brukarens avgifter tas ut enligt kommunens gällande taxa och debiteras av kommunen.
Ersättningen till utföraren baseras på kommunens beräknade kostnad för beslutad tid.

Vinsten utföraren kan göra finns i tilläggsservice som utföraren erbjuder. T.ex. städ och inköp. När det gäller städ kan dessutom utföraren göra RUT avdrag som gynnar den enskilde. Detta är inte Carema fasoner. Som fördjupning bifogar jag länk till “Förfrågningsunderlag Töreboda kommun”

http://www.toreboda.se/Toreboda/Startsida-Toreboda/Toppmeny/Stod--Omsorg/Valfrihet-i-hemtjansten/Information-till-utforare-och-foretag.html

som en grundläggande kunskap om LOV vilket är något helt annat än den skrämselpropaganda som vänsterblocket i Oxelösund sprider.

Att finnas i ett sammanhang!

2011-10-18T19:22:00.001+02:00

I dag regnar det i Oxelösund. Jag tillfredsställer skaparbehovet och gubbsingen utmanar vädrets makter och tar en lång promenad. Förutom att skriva så har jag sytt överdrag till fem kuddar. Både inner-och ytterfodral. Det blev riktigt snyggt. Tre olika färger. Mörkblå sammet, krämfärgad bomull och rött ylletyg.

En härlig känsla att ha skapat något med händerna. Inte särskilt avancerat men ändå. Plötsligt har jag också fått för mig att jag ska sticka. En halsduk kanske. Det kan ju inte vara så svårt. Det är bara att köpa lite garn och sätta igång. Ja det är många projekt man kan ha då man är frisk och alert.

Mina tankar går till den del av befolkningen som inte klarar av att vara hemma i sin bostad utan bor på ett särskilt boende. Plötsligt befinner de sig visserligen i en lägenhet med eget hyreskontrakt men likväl är det inte deras eget hem.

Dagen styrs av personalens rutiner. Förhoppningsvis finns där personal som har insikt och förstår hur viktigt det är att den som bor där får känna att han eller hon får styra över den tid som finns emellan måltiderna. Man måste skapa förutsättningar för personlig utveckling ( att få vara den person man är)även om man har ett fysiskt eller psykiskt funktionshinder. Det är i det lilla som dessa förutsättningar skapas.

Att känna att man finns i ett sammanhang och att livet har ett innehåll och en mening även om man är gammal och sjuk är viktigt. Det är en stor och fin uppgift personalen har att få de som bor på särskilt boende känna att de får vård och bemötande utifrån just sina behov.

Än så länge är det mina föräldrars generation som bor på särskilt boende. Jag tror att innehållet i vardagen kommer att se annorlunda ut på dessa boenden då fyrtiotalisterna gör sitt intåg. Jag tror att fler alternativ till boende med olika nivåer av vård och service kommer att finnas. Fler privata entreprenörer kommer att erbjuda omvårdnad.

I dagarna dog världens äldsta kvinna i Holland. Hon var 115 år. Kristallklar i huvudet och fullt rörlig i kroppen. Hon dog p.g.a. en cancertumör. Att sköta om sin kropp är ju var och ens ansvar men drabbas man likväl av en sjukdom, ja då är det inget att göra. Thats life. I morgon är det yoga och vattenjumpa. På eftermiddagen workshop på biblioteket i kommunens regi. Lev livet fullt ut!

Pitbull!

2011-10-09T22:29:00.001+02:00

Det finns inga dåliga hundar såvida de inte har blivit sjuka. Det finns bara dåliga hundägare. Sådan herre sådan hund är ett sant uttryck. Jag tycker att t.ex. pitbull har fått ett oförskyllt dåligt rykte.

Min dotter har en pitbull tik som är 1½ år gammal. Hon fick henne som valp. Underbarare hund får man leta efter. Hunden är lydig och kärleksfull. Mild och kelsjuk då den träffar folk. Tillsammans med andra hundar iakttar hon rangordningen. Vid besök hos en person som har en hanhund, en blandras mellan schäfer och golden, uppträdde hon respektfullt. Accepterade att han bestämde och t.ex. skulle hälsa först då någon kom in genom dörren.

Cindy som hunden heter har blivit en vårdhund. Hon får följa med min dotter på arbetet kvällar och helger. Min dotter arbetar som undersköterska på ett särskilt boende för äldre. Både hennes chef och hyresgästerna avgudar hunden och längtar efter att hon ska komma. De kelar med henne och klappar henne. Efter en arbetsdag är hon trött och nöjd. Hon får alla sina behov tillgodosedda. Hjärngymnastik, fysisk motion och kärlek.

Cindy har ett fint liv med långa promenader och personer runt henne som älskar och tycker om henne. Då hon inte kan vara med på arbetet är hon på ett hunddagis.

Min dotter rider en gång i veckan. Cindy får då följa med. Hon är vän med hästen och springer bredvid i löpkoppel då de rider iväg. Hästen och hunden nosar och slickar på varandra. Det är fantastiskt när en sådan gemenskap uppstår mellan människa och djur likaså mellan djur.

Tyvärr är det oftast människan som förstör den gemenskapen genom okunskap och själviskhet. Jag vill att så många som möjligt ska läsa detta. Jag vill bidraga till att ändra attityden till att pitbull är en aggressiv och hotfull hund.

Insamling till Afrikas Horn!

2011-09-02T20:06:00.001+02:00

I dag fredagen den 2 september har jag medverkat vid Röda korsets insamling utanför ICA i Oxelösund till de hjälpbehövande vid Afrikas Horn. Först var jag negativ då det framkommit att lite av pengarna når de som behöver dem. Andra skor sig som egentligen klarar sig bra ändå. Om detta går att skriva mycket. Men det intressanta är människorna som jag mötte vid insamlingen utanför ICA i Oxelösund.

En del tittade rakt fram och såg mig inte trots mitt skramlande. Andra låtsades vara upptagna av samtal i mobilen eller med en bekant och därför var hindrade att ta del av mitt budskap. En annan variant är den arge som vill debattera korruption och misshälligheter i mottagarlandet. Så den missgynnade som tycker att vi borde samla in till honom istället. Vad säger man. Att i det här landet behöver vi inte svälta…….Människor tittar bort, ner, förbi och ursäktar att de bara har kort att betala med. En person med famnen full av spritflaskor säger “fann jag har inte råd med sådant”. Ett annat inslag är mannen som sitter och lallar på bänken och plötsligt reser sig och stoppar en slant i bössan. Han kom fem gånger och stoppade alla gånger i ett mynt. Så har vi den lilla gumman som förklarar att hon har bara 500 kronor kvar tills nästa pension kommer den 18 september. Det är inte mycket i vårt land att leva på i 14 dagar samtidigt som de ska räcka till ex. sjukresa och läkarbesök. Ja, det är många tankar som flyger genom hjärnkontoret under dessa två timmar som jag står där med min bössa.

Jag trycker på den osynliga knappen radera och skramlar vidare. Då kommer en glad kvinna fram och lägger 50 kronor i bössan. Hon säger att hon inte tänkt lägga något då hon varit sjuk i 6 veckor. Försäkringskassan ska ersätta 3 av dessa och har inte hört av sig trots påstötning. Men just då hon gick förbi mig ringde de henne på mobilen. Tänk att bli så glad att försäkringskassan ringer att man skänker 50 kronor. Ja, såhär är vi. Jag har nog mött ett snitt av medborgaren idag. De flesta har varit riktigt generösa.

Hur gick det ?

2011-08-16T22:49:00.001+02:00

Ja, nu har jag varit pensionär i två år. Jag vill sammanfatta dessa två år som något mycket positivt. Inte en dag har jag längtat tillbaka till arbetslivet. Trots att jag hade ett intressant och roligt arbete med trevliga arbetskamrater har jag inte saknat det. Under en period hade jag dåligt samvete då jag kunde planera min dag som jag ville och andra gick till sina arbeten. Men vadå, sa jag till mig själv, du har arbetat i ca 40 år heltid och behöver inte ha dåligt samvete. Fast visst blir det billigare för staten om jag arbetar längre och skjuter upp pensionen. Helst ska man dö på sin post, det är det mest lönsamma.

Det trista är att det finns för få unga och medelålders som arbetar och betalar skatt till det som är en del av vår pension. En del av min inkomst gick till förra generationens pensioner. Vi som föddes under 40-talet är en stor grupp. Kanske de enda roliga våra föräldrar hade under andra världskrigets tråkigheter. Även om Sverige inte var med i kriget så pågick verksamhet här som drabbade oss i form av ransonering, beredskap och en massa annat. Själv lär jag ha kommit till under en s.k. “bonpermiss”. Icke tillåten permission. “Bonna bör man annars dör man”. Stående uttryck bland beväringarna på den tiden har jag hört.

Min generation är den första tonårsgenerationen och den generation där det var en självklarhet att kvinnan skulle få studera och göra karriär. Tidigare var det bara förunnat mannen. Kanske därför vi 65+ är så aktiva och hålligångare i egna aktiviteter i förhållande till våra mödrar. De skötte hem, barn och man.Nästa generation började att dela på uppgifterna då kvinnan också började att arbeta. Ja,ja, jag vet att det finns de som också fick dubbelarbeta. Ingen man där inte som hjälpte till med hem och barn.

14 år tror jag visst jag var!

Ålderstrappan har med vår generation förändrats från att ha sett ut som en pyramid, där spetsen representerar livets höjdpunkt vid 50 år , till att mer se ut som en mjuk kulle och där man efter 65 spurtar i jeans och kör motorcykel. Troligen en generation som håller sig friskare än sina förfäder. Det är bara 20% av 65 år och äldre som behöver någon form av omvårdnad eller sjukvård i dag, de övriga 80 % är vitala och aktiva. Varför talar vi inte om dem? Är det kanske för att vi är så åldersfixerade att man måste se ut som en 25 åring och vara välsvarvad med fasta tuttar…………….. . Nä, släpp loss och njut av din ålder för det gör jag. Längtar inte tillbaka till unga dar med alla måsten.

FÖRE OCH EFTER GYMMET

Att bygga upp sitt liv kring barn och barnbarn kan vara förrädiskt. De finns alltid i mitt hjärta och det är guld värt. Men jag måste ha egna intressen i livet som gör att jag kan använda den kunskap och erfarenhet som jag har skaffat mig under livet. Det är ett stort spektra att spänna över. Från barndom, ungdom till ålderdom. Allt detta tillsammans har gjort att jag har fått ett meningsfullt liv. Visst kan vardagen ibland vara grå men då är det skönt att dels ha en gubbe som kan lätta på trycket och dels en stor “livspåse” att gräva ur. Eller ett litet barnbarn som ringer och frågar hur man mår.

Ibland behövs en mental styrka att inse att trots ett långt yrkesliv är pensionen inte så stor som jag önskat. Men jag (vi) har lärt oss att fråga oss vad är viktigast. Materiella ting eller själsliga? Behov eller begär? Svaret blir då lätt att ha fördragsamhet med. Som pensionär förbrukar man inte lika mycket kläder som när man jobbade inte heller äter man på samma sätt. En del aktiviteter är rabatterade o.s.v. Om pengarna inte räcker till en resa som jag och min gubbe skulle vilja göra, ja då tar jag(vi) en bok istället och läser om landet eller ser en film från platsen. En lång utflykt i naturen, samtal med goda vänner, att skriva och att veta att ens nära och kära har det bra är sådant som ger mig tillfredställelse och innehåll i vardagen. Det kostar inget.

Svar till Mattias Pettersson angående nedläggning av psykiatrin

2011-08-08T19:23:00.006+02:00

Jag har läst Mattias Petterssons svar till Fisken angående nedläggning av psykiatrins öppenvårdsmottagning i Oxelösund både en, två och tre gånger. Det är ett mycket motsägelsefullt svar. Jag ska utveckla mitt påstående. De som styr i landstinget är inte det som styr mig säger Mattias. Gott så, inte mig heller trots att Tomas af Bjur är folkpartist.
Du är medveten om att det drabbar en svag grupp i samhället och säger dig stå upp för dem. Du tycker vidare att det är tråkigt att landstinget fattar sådana beslut. Likväl talar du i positiva ordalag om förändringen. Du är inte nöjd med den öppenvård som bedrivs idag. Nå, då får man medverka till att den blir bättre. De aktörer som ska göra det är landstinget och kommunerna tillsammans.Jag deltog själv, då jag arbetade på patientnämnden, i utbildning om Miltonpengarnas fördelning.(särskilda pengar avsatta för att främja samarbetet inom psykiatrin för vissa “diagnoser”.

Minns hur kommunerna i vår del av Sörmland talade sig varma för det samarbete vi drog upp riktlinjer för i våra s.k. workshops.Det handlade om för långa väntetider, för korta vårdtider, avvisningar (de som inte fick någon vård) personalsituationen, boende , dagliga aktiviteter och stöd och hjälp i hemmet. De tre sista är kommunens ansvar.
Vi talade också om samma syn och förståelse för förändringen i sjukdomens förlopp och behandlingens betydelse. Nå hur blev det? Inte mycket bättre.
Centraliseringen säger Mattias kan ge bättre vård och mer tillgänglighet . Att öppenvården finns i Oxelösund behöver inte betyda bättre tillgänglighet säger du vidare. Tillgänglighet i detta fall är närhet och det betyder en hel del för en person med ett psykiskt funktionshinder. Genom flytt och centralisering minskar man köerna till vård och utredning påstår du. Vidare att det kan ge en stor vinst för individen. Hur då?
Resurserna minskar totalt sett men patientantalet är detsamma. Någon större utökning av resurserna som motsvarar nedläggningen av Gnesta, Trosa och Oxelösunds öppenvårdsmottagningar kommer inte att existera.
Vilken vinst blir detta för individen? Dessa personer som vänder sig till öppenvårdsteamet är personer som delvis finns i socialpsykiatrin och primärvården. Det är här vinsterna går att göra genom att skapa ett effektivare samarbete.

Ett mobilt team finns i dag i länet för att stödja efter s.k. kontorstid. Blir deras ärenden fler i framtiden?Dessa patienter vi talar om ska inte befinna sig på en slutenavdelning utan i sin hemmiljö när de är färdigbehandlade.(medicinerade för att sedan stödjas av öppenvården och kommunen). Men om tanken är att det ska finnas en öppenvårdsmottagning i Nyköping för samtliga kommuner i vår länsända kan jag inte se att väntetiden blir kortare och att patienten får en vinstlott. Nej Mattias, det blir ingen vinstlott. Det blir vinst för landstinget och förlust för medborgaren.
Beträffande den grupp som Mattias medger kommer att ha svårt att ta sig till Nyköping trots att det är enligt honom otroligt nära, har Mattias inget konstruktivt förslag för att underlätta.
Sjuk och behandlingsresa beviljas oftast inte denna grupp då de kan ta sig på och av en buss. Dessutom kostar sjuk och behandlingsresa 50 kr per resa och buss 33 kr.
Det billigaste alternativet är också det största hindret. Gruppen ställer inga krav, nej det är därför som vi politiker måste föra deras talan och se deras problem. Lindra dessa genom att finna lösningar. Att blicka runt oss som du säger hjälper inte mycket och att jämföra med glesbygd som du också gör är inte heller någon tröst.

T.o.m. Västernorrlands län har öppenvårdsmottagningar.Du tror inte att vi har råd att hålla öppenvårdsmottagningar i länets alla kommuner. Vems ärende går du? Du är kommunpolitiker och ordförande för vård och omsorg och därmed en politiker som ska ta ansvar för Oxelösundsbornas bästa. Samverkan är ordet. Visa en konstruktiv plan för Oxelösundsborna så de kan ta del av hur du och din nämnd tänker agera i landstingets förändrings- plan. Socialtjänsten har ansvar för medborgarna då alla ben är undansparkade.
Än finns det möjlighet att skapa bra förutsättningar för de personer med en psykiatrisk diagnos om kommunen plockar fram sina muskler och visar på idéer som kan gynna den enskilde och inte accepterar rakt av landstingets neddragningar.
Till sist vill jag påminna om förändringarna för busslinje 715 som enligt förslaget bara kommer att gå till busstationen i Nyköping. Där får man byta och ta en ny buss om man ska komma till lasarettet. Hur lätt är det för en person som är bipolär eller har fobier. Ja, jag skulle kunna göra en lång lista. Hoppas att du kommer med konstruktiva förslag i ditt nästa inlägg och inte bara försvarar dina partikamrater i landstinget. Vill eljest påpeka att jag oftast tycker att du har bra åsikter och önskar att jag satt i vård och omsorg så jag kunde samarbeta över partigränserna med dig.

Att vara politiker.

2011-07-18T13:43:00.001+02:00

Att vara politiker är att vara i folkets tjänst. Man blir vald att representera sitt parti i olika nämnder i kommunen, landstinget eller i riksdagen. Det är ett viktigt uppdrag som ska tas på största allvar. Man måste vara påläst till sammanträden och sätta sig in i olika ärenden likaså hur t.ex. en kommun organisatoriskt fungerar. Jag har märkt att vissa kommer sällan till sammanträdena. De har naturligtvis en ersättare. Men det är svårt för en sådan ledamot att aktivt delta i diskussioner och ta del av den samlade kunskapen i t.ex. en nämnd.

Varför blev jag politiker? Jag brinner av ett stort intresse; att kunna påverka samhället. Andra vill förverkliga sig själv. Jag tror att en bra politiker måste stå med båda fötterna i myllan. D.v.s. ha erfarenhet av arbetslivet, familjelivet och föreningslivet. Att enbart ägna livet åt politik innebär att man tappar bort en del av förankringen i vardagen. Det blir en slags elit som har svårt att förstå den lilla människans problematik.

Att möta människor på gator och torg eller i nära diskussioner är en god investering. Politiskt liv ska inte bara bestå av sammanträden,utredningar och umgänge med likasinnade. Regelbundna möten med människor som man representerar skapar förtroende och utveckling. Jag har som politiker svårt att förstå det rävspel som ibland försiggår. Man måste lära sig att vara taktisk, att inte gå i motståndarens fälla. Förmodligen är det svårt att lära sig denna taktik då man har medborgarnas intresse för ögonen och inte egen vinning.

Vill man läsa om rävspel och taktik inom politiken ska man läsa Henrik Berggrens biografi över Olof Palme. Speciellt tiden runt -60 och -70 talet är intressant.Tage Erlander som lanserade Palme hade två rävar bak öronen. Det kan vi få bekräftat i en annan intressant bok som är utgiven av Tobias Berglund och Nicklas Sennerteg och heter “Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga”. Verksamheten var i stort sett okänd för allmänheten. Tusentals flyktingar samlades i Sverige när Tyska riket bredde ut sig i Europa. De trodde att de kom till friheten. En del gjorde det men många blev inspärrade utan rättegång i läger som författarna liknar vid koncentrationsläger. Ett låg vid Rengsjö utanför Borlänge. Det var dåvarande socialminister Gustav Möller och statssekreterare Tage Erlander tillsammans med socialstyrelsen som bar ansvaret. Med hjälp av tidigare sekretessbelagda uppgifter berättas den tidigare okända historien om de slutna utlänningslägren. En bok värd att läsa om politiker under andra världskriget i Sverige.

Drogpolitisk handlingsplan

2011-07-12T15:42:00.001+02:00

Vänsterpartisten Patrik Renfors skriver i sin politikerblogg den 7/7,” Oxelösund är inte jämställt. Skillnader i könsroller kan återspeglas i självförtroende och egenmakt. Våld och övergrepp förekommer, framförallt i hemmen, skapar rädsla i vardagen och krymper livsutrymmet för utsatta kvinnor. De här orättvisorna måste upphöra om samhället ska bli jämställt på riktigt.”

Detta är signifikativt för hela världen. Vänsterpartiet vill att Oxelösunds kommun ska ha en tydlig handlingsplan för att bekämpa våldet mot kvinnor och flickor. Det är bra, men ännu bättre vore det om (V) också till skillnad från (S) hade röstat med Alliansen för ett drogpolitisk handlingsprogram i kommunfullmäktige den 10/5. (V) var positiv till förslaget men ansåg inte att det fanns ekonomi för det. Det handlar om att prioritera. Sören Carlsson (S) blev frustrerad över Alliansens vilja att ha en handlingsplan .“ Man kan väl inte ha planer för allt man ska göra” var bl.a. en av hans kommentarer under KF.

KS och KF har en vision som sedan omsätts i mål som bryts ned av de olika nämnderna, som t.ex. Kultur och fritidsnämndens biblioteksplan. Den talar om hur, vad, vem, och när saker och ting ska göras. Om detta inte finns dokumenterat kan inte nuvarande eller nästkommande tjänstemän veta vad de ska göra. Det som inte står dokumenterat har inte sagts!

Pengar för att bekämpa våld mot kvinnor kommer från Länsstyrelsen. Ett projekt som innebär att Oxelösunds kommun ska anställa en kvinnofridssamordnare. Det är utmärkt! Men låt detta gå hand i hand med framtagandet av ett drogpolitiskt handlingsprogram för kommunen. Det är bara att utgå ifrån kommunens vision “Folkhälsan är god” och “Barns och ungas uppväxt är trygg och säker.”Titta på andra kommuners handlingsplaner. Ett exempel är Sala kommun som lagt ut sin utmärkta drogpolitiska handlingsplan på sin hemsida.

Ett av Oxelösunds kommuns koncerngemensamma mål för 2011-2013.

2011-07-04T17:01:00.001+02:00

Ett av de övergripande målen för Oxelösunds kommun för 2011-2013 är att barn får en trygg och säker uppväxt. Jag tänkte på det då jag dels läste Sörmlands nyheter (SN) och dels lyssnade på sommarprataren i P1 Nanne Grönwall den 4/7. Hon hade haft allt annat än en trygg uppväxt. Det var missbrukande närstående som gjorde hennes uppväxt otrygg. Hon fann sin trygghet i Frälsningsarmén och deras musik och sång.

I SN samma dag läste jag om Sommarcampen i Oxelösund som arrangeras av nio föreningar och Oxelösunds kommun. De 30 ungdomar som deltagit har haft sin bas i den del av Ramdalsskolan som utgör Lägerboendet. Ungdomarna har tillsammans med duktiga ledare fått prova olika aktiviteter och samtidigt samsas med andra barn och ungdomar under gemensamma måltider och samtal.

Det är viktigt att skapa förutsättning för barn och ungdomar att få inblick i hur de kan bryta ev. destruktiva beteende och miljöer. Det är också viktigt för dem att se andra vuxna i samspel utanför hemmet och skolan. Jag tycker att detta är en del av att skapa en trygg och säker uppväxt. För många barn och ungdomar kan en sådan verksamhet vara ett sätt att visa på positiva miljöer och få dem att bli delaktiga i föreningslivet.

Föreningsbidragen som utgår från Kultur och fritidsnämnden fördelas så att föreningar med verksamheter för barn och ungdomar får 86% av bidragspotten. Om ekonomin och mål inte uppfylles är det ekonomin som går före mål och visioner. Därför är det viktigt att ha en långsiktig plan för hur målen ska uppfyllas. Det innebär att verksamheter som drivs delvis genom frivillighet ska kunna ha en framförhållning och en strategi. Det är också en god ekonomisk hushållning att satsa på ungdomsverksamhet då det är en investering för framtiden. Det är ungdomarna som ska förvalta det arv vi ger dem. Här kan inte ekonomi gå före mål. Det måste finnas andra områden som inte är lika livsavgörande för kommunen där vi kan spara.

Nedmontering av psykiatrin!

2011-05-17T15:32:00.001+02:00

Psykiatriska öppenvårdsmottagningarna i Oxelösund, Gnesta och Trosa kommer att försvinna. Det är verksamheter som under en lång tid fungerat bra för den enskilde. All psykiatrisk vård i östra Sörmland ska nu koncentreras till Nyköping. Vi får mer samlade resurser säger verksamhetschefen.

Organisatoriskt ser det säkert mycket bra ut, men för den som har en psykiatrisk diagnos är det ett motstånd att ta sig till Nyköping. Samma diskussion uppstod då man la ner psykiatrin i Katrineholm. Nu gäller det flera mottagningar och effekten kommer att märkas i kommunernas socialpsykiatri.

För många människor som mår psykiskt dåligt i dag är en resa till Nyköping ett hinder.Många kommer inte att ha förmågan att ta initiativet. En del av dessa personer finns i kommunernas socialpsykiatri. Kommunens uppgift är att tillhandahålla social gemenskap, sysselsättning, hemtjänst och kontaktperson. Den medicinska och psykiatriska vården ska landstinget ansvara för.

Individer inom psykiatrin har svårt att göra sin röst hörd och brukarföreningarna behöver stöd från övriga medborgare. Vi måste reagera då så stora neddragningar görs för en grupp som av naturliga skäl oftast inte kan lyfta fram argument och tala för sig själv så det når fram till de som påverkar deras vårdutbud. Alla förstår att landstinget måste spara. Men frågan är om detta är en klok besparing på sikt. Landstingets värdegrund bleknar i skenet från besparingsförslagen. I dag kan en kontaktperson som besöker den enskilde i bästa fall slå larm om de märker att den enskilde mår sämre och inte har förmåga att ta sig till öppenvårdsmottagningen eller tvärt om.

Hur blir det om besparingsförslaget blir verklighet. Blir det kommunens personal som får vara tryggheten i första hand? Eller kommer landstingets mobila team som finns i dag, att vara lika tillgängligt för rådgivning och bedömning? I landstingets information kan man läsa att mobila teamet ska ge en god och säker psykiatrisk akutvård. Här kommer man nog att få ändra till endast god.

Jag upplever att det är kortsiktiga beslut man rent organisatoriskt tar när det gäller psykiatrins öppenvårdsverksamhet. På sikt är det en besparing att t.ex. söka samverkan primärvård, psykiatriskt öppenvårdsteam och kommun. I en sådan samverkan (med engagerad personal) skulle säkert slutenvårdsbehovet minska. Vi som har erfarenhet av verksamheter med personer som har en psykiatriskt funktionsnedsättning vet t.ex. att många då de mår ganska bra slutar att ta sin medicin. De börjar ganska snart att må dåligt och detta brukar sluta med Lagen om psykiatriskt tvång (LPT) då individen saknar insikt, Detta generera en plats på psykiatrisk slutenvård (vad kostar inte detta) Kan man undvika detta genom tillgänglighet och stöd är mycket vunnet.Både då det gäller den enskildes lidande, då det alltid är en kränkning att bli tvångsvårdad och att slippa nyttja en plats i slutenvården som kostar ett flera tusentals kronor per dygn.

Maud Hultberg Mehnert (FP) i Oxelösund.

“Tillsammans är vi vinnare”

2011-05-09T18:24:00.001+02:00

Med dessa ord inledde Caxton Njuki sitt anförande på Föreningens dag den 9 maj på Ramdalens sportanläggning. Han tryckte speciellt på värdet av att vi marknadsför våra föreningar och att samverka med andra för att lära sig och för att kunna använda varandras resurser. Tro på sig själv. Just detta gör att jag tycker att det är viktigt att berätta om denna fantastiska dag. Oxelösund består inte bara av stoft och damm från SSAB och hamnen, missbruksproblem och låg ranking i olika undersökningar, utan av en massa härliga människor som vill något med sin stad. Detta arrangemang är en samverkan mellan Kultur och Fritid och Föreningsrådet.

Det var 40 föreningar som deltog och visade upp sin verksamhet på olika sätt. Det fanns utställningar, informationsbord, försäljning, uppvisning och prova på aktiviteter. Stjärnholms ryttarförening bjöd barnen på skjuts i en liten vagn som drogs av en ponny. De kunde också hoppa i en studsmatta, få ansiktsmålning titta på en trollkarl och på cirkusskola med Junis. Friluftsfrämjandet marknadsförde sin verksamhet tillsammans med Skogsmulle.

Inne i sporthallen visade olika idrottsföreningar upp sin verksamheter. Det gick att prova på bl.a. en match i innebandy. Andra som deltog var konstföreningar och kulturföreningar.Seglare, simmare, hjärt och lungsjuka,civilförsvaret och kvinnojouren Mira var andra. IOGT-NTO, SPF, PRO och Finska föreningen fick också chansen att marknadsföra sig.

Föreningsrådet marknadsförde också sitt hälsoprojekt “Gå-lunka-löp”. Det innebär att ungdomar från 12 till 19 år kan gå i grupper om 2-3 Hälsans stig på Föreningsdagen och Våtmarksloppet i slutet av maj och Oxelöloppet den 17 aug. Prispengar på 23.000. finns i potten. Med flera aktiviteter.

Slutligen vill jag berätta att brukshundsklubben ordnade en nationell Agilytitävling med ca 172 ekipage.

Detta sammantaget är mycket framgångsrikt och kul som marknadsföring av vår kommun.

Maud Hultberg Mehnert

Reflektioner över samhällsutvecklingen!

2010-10-25T15:17:00.001+02:00

Vem skapar ett samhälle? Är det medborgarna eller politikerna? Vi väljer de politiker som vi vill ska skapa och styra vårt samhälle. Indirekt är det vi medborgare som bygger samhället. Det bygger på en samverkan mellan samhällsmedborgarna och politikerna. För detta krävs kunskap. Först och främst att vi kan läsa och förstår ordets makt. Vi ska också kunna räkna för att klara en hushållsekonomi likaså skriva för att bejaka våra skyldigheter och rättigheter.

Alla människor på vår jord har inte samma möjligheter i dag. Vilken betydelse har det för oss som bor i ett fritt och demokratiskt i-land? Kan vi i ett land som är mer sekulariserat än något annat land förstå religionens betydelse för människor i länder där den har en stort inflytande i deras vardag? Är det vår törst efter natur-och samhällsvetenskap som gör att många av oss anser att vi inte behöver religionen?

Min mor och hennes föräldrar växte upp i ett Sverige som var mycket fattigt. Deras fritidssysselsättning var att gå till frikyrkan och sjunga och höra guds ord.Det var stor skillnad på fattiga och rika. Det fanns ingen socialtjänst som skulle tillvarata människors rättigheter. Det var fattigvårdsnämnden, barnavårdsnämnden och nykterhetsnämnden. De hade stor makt över medborgarna. Åtminstone över de fattiga. Min mor har berättat hur hennes lillebror en gång tog ett äpple från ett stånd på torget. Ett par personer från barnavårdsnämnden kom och knackade på deras dörr och bad att få prata med lillebror. Damen med den stränga uppsynen smällde honom på fingrarna och frågade om det gjorde ont på fingrarna då han stal äpplet.

Mormor dog då min mor var 13 år och hennes lillebror var några år yngre. De var många barn i familjen och det var nog inte lätt att få dagens matsedel att räcka så att alla blev mätta.

Detta utspelades i början av 1900 talet. 1981 fick vi i detta landet en socialtjänstlag som omfattade alla områden, både barn, nykterhet och fattigdom. Nu fick man en samsyn på människan. Tanken var att individen skulle sättas i främsta rummet. Myndighetsutövningen skulle inte ske över huvudet på medborgaren utan i samverkan. Då alla ben är undansparkade för individen ska socialtjänstlagen träda in. Man behövde inte längre vara utlämnad till överhetens godtycke.

Hur kom vi fram till ett sådant synsätt. Var det genom medborgarnas egen kraft eller var det genom att politikerna som vi valde såg behovet av att ge människor mer inflytande. Själv tror jag att det var människors kraft att upptäcka sin egen potential som bar frukt.

Under min första yrkesverksamma tid under -70 och -80 talet som ålderdomshemsföreståndare träffade jag många ur min mor -och farföräldras generation. Det var de som bodde på ålderdomshemmet då. Att lyssna på deras berättelser fick mig att känna en oerhörd tacksamhet och insikt om att det inte bara handlar om teoretiska kunskaper för att bygga ett samhälle. Att förvalta sunt förnuft och ett kärleksfullt förhållande till livet, utan hat,svartsjuka och avundsjuka är en viktiga grundsten för ett bra liv.

Många av den generationen hade tillhört en fattig och barnrik familj som hade arbetat som lantarbetare hos någon storbonde. Jag har också träffat Sveriges sista officiella luffare. Han försörjde sin familj genom att vandra runt i landet och erbjuda tjänster av olika slag.Han hade skrivit en dagbok som var spännande att läsa. Ibland berättade någon av de boende att de blivit placerade hos en familj då föräldrarna inte kunde försörja dem. Den familj som begärde minst från fattigvårdsnämnden fick henne/honom. Sedan var det ett hårt arbete, ofta hugg och slag som väntade.Trots detta var dessa människor glada, tacksamma och kärleksfulla som äldre personer. Ingen bitterhet fanns.

Det var lärorikt för yngre personer att lyssna på deras berättelser. Ofta såg jag till att PRAO- elever på ålderdomshemmet, fick umgås med dessa personer, för att få ta del av deras berättelser. Ungdomar födda i slutet av 60-talet hade svårt att förstå arbetsmiljön för människor som var verksamma under slutet av 1800 talet och första delen av 1900 talet. Det känns som det är på stenåldern men det är faktiskt fyrtiotalisternas mor-och farföräldrar.

Är det den generationens kamp för levebrödet som bidragit till det vi har i dag? Klart att det är. Utan dem hade vi inte varit vad vi är i dag. Deras vilja att kräva ordentliga bostäder med bad -och tvättmöjligheter för barnfamiljer och rätten till utbildning oavsett social status har format vår utveckling. Sedan har politikerna skapat regelverket och möjligheterna.

Jag minns när min egen far blev skyddsombud på sin arbetsplats och fick åka på utbildning. Folkbildningsförbunden blomstrade. Fackföreningarna var starka på arbetsplatserna. Detta var –60 tal. Kollektivtänkandet var stort och det fanns pengar i statskassan. Arbetsinvandringen från Tyskland, Italien, Grekland och Jugoslavien var stor. Alla hade ett arbete att gå till. Ungdomar var lärlingar och det fanns en yrkesskola för dem som ville lära sig ett praktiskt yrke.

Jag växte upp i Malmö under den tiden. Alla blev konfirmerade och vi dansade i Folkets park med de artiga och trevliga pojkarna från södra Europa. Ingen flicka blev kallad för hora.Vi mötte dem på stan och på stamfiket “Mitt i City”. De hjälpte till att utveckla industrin. De fanns på Kockums skeppsvarv, Trelleborgs gummifabrik och en hel del byggföretag. Många blev kvar i Sverige andra återvände till sina hemländer. En av mina söners svärföräldrar tillhör de som blev kvar. De har ett bra liv och reser ofta till sitt forna hemland och hälsar på släktingar.

Samhällets hjul rullade på och reform efter reform sjösattes. Vi blir så omgärdade av samhälleliga reformer så vi behöver inte längre varandra. Vi är oss själv nog. Många av oss har begärt utträde ur svenska kyrkan och blivit sekulariserade. Du har inte längre ansvar för dina gamla föräldrar. Den lagliga skyldigheten är borttagen på gott och ont. Vi är inte längre beroende av varandra. (TROR VI) Vi är istället misstänksamma mot varandra.Den tid vi lever i påverkar oss.

Förändringar i olika sociala system styrs av ekonomin och inte av människors behov. Socialtjänstlagens tolkning har förändrats över tid. Det är inte lika lätt att få ett bistånd i dag som förr. Hur långt kan en marknadsekonomi utvecklas innan sinuskurvan vänder nedåt? Hur påverkar detta ett samhälle som vårt? Börjar vi om igen? Kommer det att finnas en elit och en underklass i framtiden i vårt land? Eller är överlevnaden allas inre förmåga att utveckla strategier? Tro på sig själv, att jag kan och att alla kan bidra med något som skapar förutsättningar, för ett civiliserat samhälle utan hat, hämndbegär och destruktivitet.

Jag tror på ett öppet och fritt samhälle, där vi alla har en vilja och kunskap att skapa förutsättningar att utveckla det.

Med följande lilla historia vill jag visa på värdet av vilja , sunt förnuft och kunskap.

Tre män var på en skogstur när de plötsligt kom till en stor, brusande älv.
De måste komma över till den andra sidan men hade ingen aning om hur de skulle kunna klara av det..

Den förste mannen bad ,” ge mig styrka att korsa den här älven!"
- Och Pang! så gav kraften honom starka armar och ben så att han kunde simma över älven på två timmar, efter att nästan ha drunknat flera gånger.

Då sa näste man: "Ge mig styrka och verktyg så jag kan korsa den här älven!"
- Och Pang! så gav kraften honom en roddbåt och han klarade av att ro över älven på en timme, även om båten var på väg att välta flera gånger.

Den tredje mannen hade sett hur det hade gått med de två andra, så han bad också en bön: "Ge mig styrka, verktyg och intelligens så jag också kan komma över älven!"
- Och Pang! så förvandlades mannen till en kvinna. Hon kollade kartan,
gick några meter uppför älven och promenerade över bron.

Som sagt för att lyckas i livet krävs kunskap, hjärtat på rätt ställe och sunt förnuft!

Själens andrum!

2010-09-27T19:15:00.003+02:00

Vi har just förvällt svampen som vi plockade på vår fyra timmars skogsluff. Det är en underbar känsla att vandra i en skog och inte höra mer än vindens sus. Jag gillar färgerna som naturen har klätt sig i nu. De rostfärgade, olivgröna och orange bladen på växterna. Att kliva i den härligt mjuka mossan är en skön upplevelse och att få ta en paus sittande på en sten och dricka varm choklad med smörgås tillsammans med sin livskamrat är en “höjdare”.

Doften av nyplockad svamp är en luktsensation. Vi plockade trattkantareller, svart trumpetsvamp, gul kantarell och taggig röksvamp. Ivern och glädjen var stor hos oss båda då vi vandrade i skogen. Vi mötte två personer under vår vandring. Skönt att vara pensionär och vara ute och plocka svamp en måndag. De flesta gör det under helgen. Skogen var vår helt och hållet
Jag är uppväxt i en stad och mina föräldrar var aldrig ute i skogen och plockade bär och svamp. Det fanns ju Konsum! Det var genom min svärmor och min man som jag fick upp ögonen för moder jords läckerheter. Sedan har vi alltid tagit våra barn med oss på våra skogsutflykter. Det är inte alltid som de gillat det, men har man fyra barn som vi så fick de inte vara ensamma hemma förrän de var lite större.
Eftersom vi alltid har bott på landsbygden under barnens uppväxt har de lärt sig att älska livet ute i naturen. Det är först på ålderns höst som vår bekvämlighet styrt oss till en småstad. Tack och lov är det bara gångavstånd till skogen och havet. Det är ett andrum och en slags kontemplation att vandra i skogen.

September blåser med sakta sus tills fruktskörden är i hus.

Kärast är septembers guldglans,
morgnas dagg i spindelnät,
stilla dar av tankfullhet,
råkors rop, gulröda blad.
stubb med kärvars spridda rad-
med min höstsjäl sammangår,
bättre det än lössläppt vår.

Dikt av Alexander Smith.

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten! Är resurserna tillräckliga? Kan andra aktörer som Patientnämnderna vara en samarbetspartner?

2010-09-13T16:37:00.001+02:00

Den 1:a januari 2010 trädde en ny lag om samlad tillsyn i kraft. Man kan läsa om denna i proposition 2008/09:160. I propositionen föreslår regeringen att länsstyrelsernas tillsyns- och tillståndsverksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) förs över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården.

Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL och LSS och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) om att Socialstyrelsen vid tillsyn kan höra barn.

Bakgrunden till förändringen är att de 21 länsstyrelserna i landet som tidigare har haft ansvar för tillsynen över SoL och LSS arbetat olika vilket innebär en ojämlik service för medborgarna. Socialstyrelsens roll som central funktion har varit att stödja länsstyrelserna. Möjligheten att driva länsstyrelserna till en enhetlig nationell tillsyn har varit begränsad. Detta styrs i regeringsformen. Påverkan bygger på frivillighet. Vi vet alla att frivillighet styrs av vem som leder arbetet. D.v.s. cheferna på länsstyrelserna.

Länsstyrelsens arbete har oftast varit händelsebaserat. Man har ofta arbetat utifrån de anmälningar som har inkommit istället för med strategiskt arbete. Det försvårar arbetet med att få en nationell bild. Man kan läsa mycket om detta i remissvaren i bilaga 3 i ovan nämnda prop. Förändringen som skett med ökat antal privata aktörer, kommunernas och landstingens frihet innebär att det ställs större krav på regeringens styrning och kontroll.

En oberoende effektivare tillsyn och uppföljning av de lagar som riksdagen beslutar, förordningar som regeringen utformar, föreskrifter och villkor som myndigheter beslutar behövs. Detta för att medborgarna ska få en likvärdig behandling och bemötande.

Därför överfördes resurser 2010 till Socialstyrelsens 6 regionala tillsynsenheter (RT). Kontoren fick en fördubbling av bemanningen. Socialstyrelsen i Stockholm är direkt underställd Socialdepartementet och styr de olika RT kontoren. Den sociala tillsynen på länsstyrelserna upphörde och många av handläggarna där gick över till den nye huvudmannen.

Myndigheten ska vara tydlig, stark och effektiv. Tillsynspersonalen ska vara professionell, kompetent och effektiv i sin tillsyn av hälso-och sjukvård, SoL och LSS. Vården ska gess på samma villkor över hela landet. Rättssäkerheten och likabehandlingen likaså rätten till en viss garanterad service ska ske enligt lagstiftningen.

Det krävs att både personal med sjukvårdsutbildning och kunskap inom HSL (hälso-och sjukvårdslagen) likaså personal med kompetens inom SoL och LSS respekterar varandra och samverkar och utbyter erfarenheter och kunskap. Fungerar inte detta så tappar förändringen betydelse. Ett bra ledarskap är A och O.

Jag har arbetat i olika funktioner inom socialtjänsten och sjukvården i ca 30 år. Min yrkesverksamma bana avslutades med 6 år på en Patientnämnd. Dessa finns i varje län och arbetar med patientsäkerhetsarbete i kommun och landsting. Det är en myndighet utan befogenhet att utdela vite eller reprimand. Däremot är de duktiga att medverka i och genomföra händelseanalyser och hjälpa verksamheterna att uppmärksamma brister och fel. Patienterna får information, hjälp att tillvarata sina rättigheter och förhoppningsvis även upprättelse.

En nationell jämförelse mellan patientnämnderna i landet har gjorts. Det framgick att de arbetar ganska lika. De skulle vara ett bra verktyg för socialstyrelsen att använda sig av i sitt strategiska arbete. Patientnämnderna får förhållandevis många anmälningar från medborgare i kommun och landsting. Troligen får socialstyrelsen numera de anmälningar som förr gick till HSAN (hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd) som numera är nerlagd. Tanken är att man mer ska fokusera på organisations och systemfel istället för att utse syndabockar bland personalen.

Med tanke på de incidenter som nyligen inträffat bl.a. i Piteå kommuns äldre-och handikappomsorg, undrar jag om resurserna räcker till för att göra en regelbunden tillsyn och uppföljning på samtliga särskilda boenden,hem för vård och boende (både för barn och vuxna) och våra sjukhus?

Jag har följt utvecklingen och har en känsla av att de duktiga handläggarna på de olika RT kontoren som jag känner en del, håller tummarna bakom ryggen och hoppas att det ska gå vägen. Att lita på att alla gör en Lex Maria eller Lex Sara ute i verksamheterna är att tro för mycket om det inte är rent uppenbara fel och brister. Speciellt viktigt är det att ha en strategi för privata entreprenörer. Insatserna som gess i verksamheterna är ofta intimt sammankopplade i en vårdkedja. För att leva upp till en god och jämlik vård efter behov är det viktigt med samverkan och kunna granska helheten samtidigt. Resurserna ska kunna omfördelas så att en sammanhållen tillsyn lever upp till namnet och innehållet i förslaget till ny organisation.

Det får inte bli en övervikt av sjukvårdsfolk hos myndigheten så att den nya personalen inlemmas i deras tidigare kultur och man tappar det sociala seendet. Det är viktigt att SoL och LSS innehåll och intentioner bevakas och den kunskap som länsstyrelserna har byggt upp tas tillvara. Endast genom samverkan inom organisationen hos socialstyrelsens RT och med respekt för varandras kompetens likaså tillvaratagandet av andra myndigheters kunskap som tangerar patient-och brukarsäkerhet kommer man att lyckas.

Slutligen vill jag poängtera hur viktigt det är med en uppföljning av hur organisationen på RT kontoren fungerar efter att organisationen har s.a.s. landat och fungerat under en tid. En enkät till samtliga medarbetare och en till cheferna vore ett bra instrument för att socialdepartementet ska få en rättvis bild.

Konkurrens är vitaliserande.

2010-09-03T22:12:00.001+02:00

16 dagar kvar till valdagen. Redan nu kan man börja att förtidsrösta på biblioteket i min kommun. Det är roligt att vara med i valkampanjen och träffa alla människor. Jag träffar många duktiga pålästa politiker både bland Alliansen och oppositionen. Det förekommer ingen smutskastning och det hedrar kommunpolitikerna. Då socialdemokraterna hade fått sina valaffischer förstörda och lagda utanför det socialdemokratiska kommunalrådets bostadsentré med hundbajs på åkte en av Alliansens gruppledare hem till kommunalrådet och framförde en beklagan.

Det är mycket som är gemensamt mellan partierna i vår kommun. Det som skiljer är viljan att införa LOV. Lagen om det fria valet inom vård och omsorg. De vänsterorienterade partierna vill inte att offentlig sektor ska drivas av privata aktörer som kan skapa vinst av skattepengar. Det finns många sätt att bedriva verksamhet på. Det kan vara personalkooperativ, större eller mindre bolag eller stiftelser.

Under mitten av 90 talet ville jag och tre kvinnor driva ett gruppboende med daglig verksamhet. Jag arbetade då själv som biståndshandläggare i en kommun med 18 000 invånare. Ädelreformen hade precis trätt i kraft och mycket höll på att utvecklas i samverkan med landstinget. Vi som arbetade i kommunen tyckte att landstinget var för sjukvårdsinriktade och de tyckte att vi var för sociala och såg inte det sjuka. Så småningom möttes de båda kulturerna och fann att om man såg det friska hos individen kom man långt och det var positivt för den enskilde. Jag hade varit med om förändringsarbete många gånger tidigare då jag började att arbeta som ålderdomshemsföreståndare på 70 talet. Under denna tid utvecklades hemsamariternas yrke som i dag har fått titeln vårdbiträde. Jag fick själv en ny titel då och kallades hemtjänstassistent. Man hade både ansvar för bedömningen av behovet och personalansvaret.

I mitten av 90 talet hade verksamheterna utvecklas till beställare och utförare i de större kommunerna och man skilde på den som arbetsledde och gjorde behovsbedömningen. Det var bra. Jag arbetade en tid som chef då med valde sedan biståndshandläggarens roll. Det var spännande att möta den enskilde eller dennes företrädare i bedömningsprocessen. Det var då jag fann att det skulle vara intressant att skapa andra möjligheter för den gruppen som hade en demenssjukdom. Cheferna som ansvarade för hemtjänsten blev irriterade på mina beslut då jag såg helheten hos individen. Många gånger var det svårt att motivera en demenssjuk person att flytta till ett särskilt boende i form av gruppboende eller att deltaga i en daglig verksamhet. Det behövdes samverkan med personalen, distriktsköterska och anhöriga. Individen vände på dygnet när han eller hon hade punktinsatser från hemtjänsten och där i mellan låg och sov p.g.a. sysslolöshet eller ensamhet i sin sjukdom.

Jag utformade då och byggde upp mitt biståndsbeslut kring den enskildes dag. Den enskildes skulle vara delaktig i matlagning, hemmets skötsel, inköp o.s.v. Måltiderna intogs tillsammans med personal. Detta var en utmaning för personalen. Plötsligt blev personen trött på kvällen och sov gott. Nattpatrullen behövde inte åka runt och leta på stan eller sitta och trösta ensamma sömnlösa personer. Det var inte populärt hos cheferna men de kunde inte gå in och häva ett beslut enligt socialtjänstlagen tack och lov. Jag lyckades dessutom bevisa att det skapade ett roligare arbete för personalen och på sikt blev det billigare då den enskilde kunde bo hemma längre och med lock och pock börja i en daglig verksamhet för likasinnade och på så sätt få ett tryggt och värdigt liv.

Alla dessa hinder, måsten och motvallskäringar som jag möte på min resas väg gjorde att jag ville skapa något eget. Vi var fyra kvinnor som skapade en verksamhetsidé och satte ett pris på den. Bildade en styrelse och letade fastighet. Presenterade vår idé för politikerna som var positiva. Banken sa att om ni har en hållbar idé och får ett beslut från kommunen som är positivt är vi villiga att bevilja ett lån. Vi jobbade på och lärde oss mycket. Vi tänkte driva verksamheten i form av en stiftelse. Huset var vackert beläget med en stor trädgård med en bagarstuga på framsidan. Då huset var K märkt fick vi inte göra större ingrepp i byggnationen endast renoveringar. Vi fick gjort en ritning och plötsligt kom en ny brandskyddslag som sa att man måste ha två ifrån varandra skilda utvägar vilket innebar att vi måste göra ett stort ingrepp i fastigheten. Länsstyrelsen sa nej och luften gick ur oss.

Massor med kunskap och frustration gjorde att jag då bestämde mig för att utveckla mitt yrke för att orka stå emot alla “var inte för vidlyftig med besluten”,”det här har vi inte tid med” o.s.v. Jag har alltid varit övertygad om att riktlinjer och chefers påhitt om att göra om beslut som är tagna står inte över lagen som utövas av den som har delegation på uppdraget. Jag ansökte till en 10 poängskurs på högskolan i länet för att läsa utredningsmetodik och behovsbedömningsprocesser. Det var det bästa jag har gjort. Det stärkte mig i min övertygelse. Jag försökte att lära mina gamla kolleger att kvalitetssäkra biståndsbedömningen d.v.s. den utredning du gör efter att ha fått en ansökan om ett behov och har gjort ett hembesök. Tyvärr föll det inte i så god jord då chefen för myndighetsenheten inte vågade peka med hela handen och tala om åt vilket håll skutan skulle styras. Detta trots att hon gick utbildningen samtidigt som jag. Det var en dålig investering för kommunen. Tyvärr händer detta allt för ofta. 30 år i olika verksamheter och positioner i kommunal regi har fått mig att inse att problemen är de samma i dag som för 30 år sedan. Ett fåtal driftiga chefer och personer som försöker driva sin verksamhet som ett litet företag och efter de politiska beslut som är tagna som gynnar medborgarnas inbetalda skattemedel blir ofta negligerade av okunniga. Dessa vill inte lyssna och lära utan klappar varandra på ryggen och traskar vidare i samma spår. Ofta har dessa också underskott i sin verksamhetsbudget. Av denna anledning har mitt långa yrkesliv inom offentlig sektor kommit fram till att konkurrens är nyttigt och vitaliserande för kommunen. Men man ska ha tydliga avtal, mål, uppföljning och krav.

Inför LOV i alla kommuner och låt de som har behov av hemtjänst eller särskilt boende själv välja. Myndighetsutövningen går inte att lägga ut på entreprenad den kommer att ligga hos kommunen även om vissa påstår annat.

Hvilans folkhögskola 50 årsjubileum.

2010-08-26T11:18:00.003+02:00

Jag avslutade mina 2½ år på Hvilans folkhögskola i Åkarp 1963. Om tre år är det 50 år sedan. Hvilan är en folkhögskola med anor. Hvilan är också en av Sveriges äldsta folkhögskolor. Skolan startade redan 1868. Idag är Hvilan en modern folkhögskola, välutrustad med det senaste inom teknik och data. Hvilan ligger vackert belägen i Åkarp mellan Lund och Malmö. Du tar dig enkelt till skolan. Utanför skolgården stannar länstrafikens bussar. På gångavstånd finns lokaltågen som på 6-8 minuter tar dig till skolan från Lund eller Malmö.
Jag träffar sedan ett antal år två kära vänner som jag fick under skoltiden på Hvilan. Vi träffas en gång om året. Ingrid bor i Umeå, Laila i Kristianstad och jag själv Maud i Oxelösund. Samtalen kommer ofta tillbaka till tiden på folkhögskolan. Vi hade också ett specialgymnasium på skolan. Det var oftast elever som sedan skulle fortsätta på Alnarps Lantbruksuniversitet. Det var bara någon kilometer mellan skolorna så då det var fest kom vi snabbt dit.
I Åkarp ligger också en Lantmannaskola. Där ifrån var det många glada 0ch överförfriskade gossar som gjorde entré på våra skoldanser. Men rektor Kristoffersson såg till att lyfta ut dem med ett tag i kragen och ett i byxbaken.
Det blir en väldig sammanhållning och gemenskap i en sådan skolform. De flesta bodde på skolan eller inkvarterade i byn. Både lärare och elever svetsades samman.
Ingrid, Laila och jag har tänkt att arrangera ett 50 års jubileum på skolan våren 2013. Därför skriver jag om skolan i min blogg. Jag har också bildat en grupp på Facebook som heter Hvilan. En handfull elever har vi adress och telefonnummer till men resten hoppas vi ska läsa detta och höra av sig genom att gå med i facebookgruppen eller kommentera min blogg. Kanske är det någon som har vänner eller barn som läser detta och kommer på att far eller mor gick på skolan. Det kan också hända att någon anhörig till de fantastiska lärarna känner igen detta och uppmärksammar de nu åldriga lärarna om detta.
Det är underbart när man blivit pensionär och ägnar tid åt tankar som inte bara har med hur dagen på jobbet ska bli och hur man ska planera kvällen och middagen. Nu kan man odla sina intressen och ha tid till att låta tankarna flyga iväg. Ofta blir det hågkomsten av händelser tidigare i livet. Det är underbart att prata med människor som känner till ens förflutna. Mina vänner och jag tillbringade två dygn tillsammans i mitt hem och skrattade, tårades och njöt av att minnas, spela kort, upptäcka naturen och äta och dricka gott. Min man var förpassad till vår Kutter som är en en ombyggd fiskebåt. Där bodde han bra under tiden.
Nästa år träffas vi i Umeå. Då hoppas jag och två fortfarande lika skrattiga och glada vänner att en del gamla elever har upptäckt min blogg och grupp på facebook antingen själv eller genom släktingar, anhöriga eller vänner.

Jag välkomnar Björklunds skolpolitik.

2010-08-08T22:50:00.002+02:00

Under sista hälften av –80 talet gick 3 av våra 4 barn i högstadiet. Det 4:e barnet gick i högstadiet under sista hälften av – 90 talet. Jag och min man har alltid varit engagerade i verksamheter som involverat våra barn. Därför har det varit naturligt för dem att vi startade föräldraföreningar i deras skolor eller engagerade oss i en fungerande Hem och skolaförening. De var inte glada för det då det pågick men accepterade det. Vi har också bidragit tillsammans med andra föräldrar att skapa aktiviteter med klassen utanför skolan. Där har föräldrar som orkat kunnat engagera sig för andras barn och hjälpa dem som inte hade föräldrar med samma förmåga. T.ex. med skjuts, matsäck och liknande för att dessa barn inte skulle behöva tacka nej till utflykten.
Våra barn förstår som vuxna vilken påverkan det har haft på dem och gemenskapen i klassen. Det har gett oss en inblick i skolans värld och en stort kontaktnät bland föräldrarna. En del föräldrar har motiverat sin frånvaro i skolan på dagtid med att de har inte råd att förlora arbetsinkomst. Därför är Björklunds förslag http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_11545/scope_0/ImageVaultHandler.aspx om en ekonomisk ersättning för förlorad arbetsinkomst välkommen. Problemen är de samma i dag som då. Jag har nämligen 6 egna och 3 bonusbarn som går i skolan i dag och som jag följer med stort intresse.
Våra barn har inte varit ljushuvuden i skolan i den meningen att de gått ut med toppbetyg, men de kan stå med båda fötterna på jorden och är utmärkta trygga och sociala individer. Det är intressant att se hur de löser de problem som uppstår med egna barn t.ex. i skolan. Ett av barnbarnen blev under en tid mobbad för att han inte ville sälla sig till det gäng som var tuffa och nyttjade alkohol. Trots lagen om lika behandling som är ett redskap för skolan att hantera mobbing klarade inte skolan av det. Föräldrarna valde att flytta sonen till en annan skola och det gick sedan bra för honom.
Jag tycker därför att utbyggd elevhälsovård och redskap för att hantera de som mobbar är utmärkt. I nämnda fall kunde elevhälsovården tagit kontakt med de elever som regelbundet drack alkohol i högstadiet och arbetat förebyggande med dem. Det hade kanske också hjälpt dem som inte ville ställa upp på dessa elevers villkor att behöva dricka alkohol för att bli accepterad.
En utbyggd elevhälsovård gynnar också den grupp elever som har ett funktionshinder. På föräldrarnas uppdrag kan andra aktörer samverka tillsammans med dem , eleven och skolan. (t.ex. LSS handläggare som kan vara en påtryckare då det gäller elevens behov och rättigheter. Speciellt om eleven bor på ett HVB) Jag har själv arbetat som handläggare inom Lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade (LSS).
Att skolk ska skrivas in i betyget är självklart. Det innebär att de som skolkar inte bara får studiebidraget indraget utan också blir sedda vilket de ofta vill. Jobbiga elever som inte vill vara i skolan är skönt för vissa lärare att bli av med. Fullt förståligt då de stör undervisningen. I ett samhälle med skolplikt måste föräldrar och lärare ta reda på varför eleven inte är i skolan. Klarar de inte detta så finns skolhälsovården som ett redskap.
Jag har egen erfarenhet av ett sådant exempel. Då gällde det en flicka på gymnasiet som inte var motiverad till att vara i skolan. Tyvärr kom hjälpen för sent. Borde ha kommit redan i högstadiet. Hon fick sin examen med dåliga betyg. Hon var glad och lycklig och skulle söka jobb!! Hon kommer att upptäcka att det är KOMVUX som gäller för att få godkänt och för att sedan gå vidare för att få ett bra arbete och kunna försörja sig.
Att sätta in insatser tidigt i ett barns skolgång då det föreligger behov är A och O. Det får traumatiska följder om vi inte har signalsystem som säger till då det inte fungerar för våra barn. Vi vill att våra barn ska växa upp till självständiga, kritiskt tänkande och harmoniska personer som kan göra det bästa av sitt liv. Jag tror också att lärarna kan få en lugn arbetsmiljö och större utrymme för undervisning som de är duktiga på istället för att uppfostra eleverna. Det ska vi föräldrar ta ansvar för och klarar vi inte det så ska det finnas resurser som kan stödja föräldrarollen. Utan allt detta är individen ett offer för de i samhället som vill utnyttja dem för egen vinnings skull.

2010-07-12T13:08:00.004+02:00

Trevlig midsommar!

2010-06-24T22:33:00.001+02:00

Det är kväll dagen före midsommarafton och jag sitter och tänker på morgondagen. Vår näst äldste son ska gifta sig. Det kommer att bli ett underbart sommarbröllop utomhus. Det hela ska ske vid ett värdshus som är byggt på 1700-talet. En vitkalkad byggnad som sprungen ur Tolkins trilogi. Precis i en skogsdunge. Det ska serveras helstekt gris och vegetariskt alternativ. Brudens systrar är redan igång i skrivandets stund och bakar tårtor och tillreder smårätter. En barndomsvän ska sätta upp hennes hår och en svägerska ska lägga make up. Brudens mamma har sytt brudklänningen. Hon kommer att bli vacker som ett midsommarblomster.

Jag har varit ute i kväll och plockat en hink full med sommarblomster som ska klä en båge som brudparet ska stå under då de vigs. Jag glädjer mig för att hela festen går i återhållsamhetens tecken. Vi bidrar alla med något men mest brudparet. Det kommer att vara fullt av kärlek, glädje, sång och musik. Jag känner att jag kommer att sova gott i natt.

Att gå i väggen och komma ut hel!

2010-06-17T22:08:00.000+02:00

I går strålade solen från en klarblå himmel och jag gled iväg på min cykel genom Oxelösund på morgonen för att uträtta ett ärende. Det luktade nyklippt gräs och sommar. I en kuststad är blomningen lite fördröjd så just nu står Oxelösund i sin vackraste skrud. Inget skräp gick att skåda på marken denna morgon. Jag njöt då jag gled fram och kände fartvinden i ansiktet. Jag var tvungen att ropa, "o, vad livet är ljuvligt". Några ungdomar och en kvinna tittade hastigt på mig och log.
Denna miljö har jag förmånen att njuta av varje dag, Det är bara att gå ut och se allt det vackra. Det har alltid varit så att individen får finna egna vägar till inre ro och frid likaså sortera vad man vill behålla och vad man vill sålla bort från sina tankar.
I början av 2000-talet erbjöds jag ett arbete som var intressant och givande. Jag tackade ja till erbjudandet. Två personer hade skött uppgiften tidigare, en gick i pension och den andra avled. I min enfald trodde jag att arbetsgivaren skulle rekrytera en ersättare till och men så blev inte fallet förrän långt fram i tiden.
Vad hände, jo, en morgon då jag steg upp kunde jag inte använda mina händer. De löd mig inte.
Jag tappade hårborsten, duschslangen och kunde inte knäppa knapparna i kläderna. Min man hjälpte mig så att jag kom iväg till jobbet.
Jag fick också fått ont i axlarna och handlederna. Värktabletter hjälpte inte. Jag sa inget på mitt jobb men det blev naturligtvis ohållbart i längden. Jag som alltid hade somnat som en klubbad oxe låg nu vaken halva natten och ojjade mig över smärtan som inte gick över.
Jag gick till företagshälsovården och läkaren skrev en remiss till en sjukgymnast. Han trodde att det var låsningar i ryggen. Det blev inte bättre och mer förtvivlad blev jag.
Vid ett samtal med läkaren skrev han en remiss till en beteendevetare. Det blev min räddning. Men det insåg jag inte med en gång.
Beteendevetaren konstaterade ganska snart att det var stress och spänningstillstånd som orsakade värken i axlar och händer. Till en början var jag tveksam, men då jag efter ett par veckors lyssnande och utförande av ett kroppsligt och mentalt avslappningsprogram blev av med värken var jag såld.
Inga värktabletter hade hjälpt och kanske hade jag kunnat hamna i en karusell som många långtids-sjukskrivna; att pröva det ena läkemedlet efter det andra och bollas från den ena doktorn till den andra utan att de finner bot, m.a.o kronisk värk!
Vad hände då? Jo, jag träffade en klok beteendevetare som talade om att det onda satt i huvudet och inte i kroppen. D.v.s. smärtan i axlar och händer orsakades av mina tankar. Hon lärde mig avslappning, vilket var ett rent helvete den första veckan.Jag upptäckte att jag inte kunde slappna av och nå mina innersta tankar, jag hade inte tid!
Efter några veckor behärskade jag metoden, nu återstod att ändra mitt sätt att tänka. Jag insåg så småningom att tankens kraft är större än muskelkraften, jag började formulera en målbild för hur jag ville att mitt liv skulle vara både på arbetsplatsen och privat.
Jag hade gott stöd från min man och min yngste son under den tiden. Först trodde jag att det skulle kanske ta en månad så hade "duktiga jag" fixat det hela och var tillbaka på jobbet. Men ack, vad jag bedrog mig.
Det tog tre månader av promenader, friskvård, avslappning och mental träning för att komma tillbaka. Nu hade arbetsgivaren tillsatt en 1½ resurs på min tjänst vilket gladde mig. Det hade nu blivit sommar och semester så vi hjälptes åt med det mesta.
Jag upptäckte hur arbetskamraterna tittade på mig och sa att jag var så positiv och glad. Plötsligt en dag såg jag en annons på anslagstavlan. Patientnämnden i landstinget Sörmland sökte en ny medarbetare och jag tände direkt. Här skulle man bara företräda medborgarna. Jag hade tidigare arbetat utifrån socialtjänstlagen och de budgetdirektiv som var givna. Det här var en chans som jag inte fick missa. Jag sökte tjänsten det år jag fyllde 58 år. Hör och häpna, det var 26 personer som hade ansökt och de valde denna "gamla kärring".
Varför, jo först och främst för att jag hade den erfarenhet och kunskap som de frågade efter och för att jag utstrålade självförtroende och tillit. Att få ett sådant omdöme kan få vem som helst att sväva.
Det bästa i mitt liv var att få sluta ett långt arbetsliv i en tuff verksamhet med glädje och positiva tankar och att sedan få arbeta de sista 6 åren innan pension i ett arbete som bara gagnar den som jag alltid har haft i fokus nämligen den enskilde.
Varför måste jag då berätta allt detta. Jo därför att jag tror att det som hände mig har hänt och kommer att hända andra. Med tidigt insatta resurser och hjälp (rehabilitering) kan fler människor få möjlighet till ett bra liv. Men man måste alltid förvalta de kunskaper man får om sin kropp och själ. Har man en gång lärt sig att lyssna på signalerna glömmer man dem inte.
Jag hade tur som kom i tid och fick hjälp av en klok och kunnig person. Jag kände mig inte kränkt då hon talade om att problemet satt i huvudet. Om inte knoppen förstår säger kroppen ifrån.

Finn kraft att ändra det som går att ändra och ha mod att lämna det bakom dig som inte går att ändra. Skapa dig visheten att se skillnaden.

Vad ska vi göra?

2010-06-02T12:30:00.001+02:00

Det sups slåss och vandaliseras i vår kommun Oxelösund. Men när kommun och polis vill informera tonårsföräldrar om läget inför sommaren var intresset svagt. Vi har en högstadieskola i kommunen med 300 elever. Borde bli mellan 5-600 föräldrar. Fältassistenten berättar att det kom 2 föräldrar som redan har koll på sina barn.
Stora undomsgäng samlas vid Jogersö, Femöre och Våtmarken. Det kan ibland bli upp till 50 ungdomar. De samlas och grillar och umgås. Tyvärr så dricks det också alkohol, röks vattenpipa och en hel del skadegörelse. Det förekommer också hot och misshandel.
Kiosken och sommarkafeét ute vid den vackra badplatsen Jogersö kommer att vara stängt i sommar p.g.a. vandalisering. Det har inträffat fyra helger i rad. Det är barn och ungdomar från 12 år och uppåt som träffas. De äldsta är i gymnasieåldern. 13 åringarna påträffas berusade.

Detta går att läsa i Sörmlands Nyheter tisdagen den 1 juni. Dagen efter står att Oxelösunds kommun är bland de 30 sämsta i Sverige att bo i. Det är en sammanställning av Skolverket, Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Några saker som man tittar på är in-utflyttning, soliditet (ekonomiskt pålitlig) medellivslängd och lärartäthet. Andra saker som man tittat på är taxeringsvärdet på småhus och och antal serveringstillstånd.

Dessa siffror borde få ansvariga politiker att sätta frukostkaffet i vrångstrupen. Det handlar inte bara om att få företag till orten och att bygga bostäder utan om våra barn och ungdomar i kommunen. Det finns ett stort utbud av resurser på kommunens hemsida. Fältassistenter, Fritidsverksamhet, Barn och Tonårsbyrån (hit kan barn och tonåringar som har det svårt vända sig för att samtala med en vuxen med erfarenhet), Komet (samtalsgrupper för föräldrar och barn, tonåring).
Inom landstingets verksamhet i Oxelösund finns en Familjecentral, Rådgivning om alkohol och andra droger, Ungdomsmottagning, Hälsoverket för vuxna med syftet att hjälpa människor till arbete eller förebygga att man blir sjukskriven. Rehabiliteringsavdelning. Ja listan kan göras lång av verksamheter som drivs av kommun och landsting eller i samverkan.

Arbetsgivaren kan ställa krav likaså försäkringskassan på individen att han eller hon ska gå dit annars uteblir ersättningen. Det är ett verktyg för att få folk dit om de inte är motiverade. Men hur ska man få barn och ungdomars föräldrar till en verksamhet som kan hjälpa dem att bryta ett destruktivt beteende som deras barn har innan det är för sent?

Lärarförbundets styrelse ska en gång i veckan ett tag framöver stå i vår grannstad och dela ut fröpåsar med en text som handlar om att förskola och skola borde vara det som höstens val handlar om. Med bra lärare, trygga barn och ungdomar får vårt samhälle oanade möjligheter. Fröet är en symbol. Det kan endast växa om det får vatten, ljus och näringsrik jord. Det låter fint och riktigt. Men fröet ska ha grott och slagit rot innan det kommer till skolan. Vems ansvar är det? Tveklöst föräldrarnas.

Hur ska vi bära oss åt för att hjälpa dessa föräldrar och barn innan det är försent? Att inte skrämma barnfamiljer från att flytta hit till vår natursköna kommun är viktigt. Att komma med sin familj och handla på ICA vid torget, där fylletrattar sitter och dricker och slåss så polis och ambulans får komma, är inget trevligt. Köp av alkohol till minderåriga måste förhindras. Vecka 23 och 24 ska de politiska partierna här i Oxelösund tillsammans med NTO och IOGT dela ut flygblad mot langning.
Kommunens verksamhet måste bli mer än fina ord på vår hemsida. Det måste kunna gå att praktiskt visa för människor hur de kan använda sig av allt det stöd som finns att tillgå. Vi måste alla hjälpa till.

Varför kan inte vi kommuninvånare nattvandra i större grupper för att visa för ungdomarna att vi accepterar inte detta beteende. Störa och förhindra destruktiva verksamheter. Detta är civilkurage. Kanske de föräldrar som inte orkar och inte har den mentala styrkan kan känna sig stärkta så småningom och vågar följa med på vandringen. Detta tycker jag är en het fråga för de politiska partierna i Oxelösund. Orkar vi inte detta så får vi vad vi förtjänar.

En trygg och sund ungdomsgeneration borgar för en bra framtid och är en god reklam för Oxelösund. Vem vill inte att ens barn ska få bo och växa upp där de har goda förebilder och möjlighet till ett gott liv.

Vems är ansvaret?

2010-05-25T11:52:00.000+02:00

Läser i tidningen om tre 19 åringar som vandaliserat ett antal båtar i Nyköpings hamn. De blev som tur var tagna på bar gärning men hann demolera ett antal fritidsbåtar. Varför gör man så? Förmodligen för att man inte mår bra eller så har man fått fel uppfattning om hur man roar sig.
Det fanns många kommentarer till artikeln. Bl.a. ansåg en person att felet låg hos staten och arbetsförmedlingen! Var finns egenansvaret hos en individ som är 19 år. Om man inte haft en alltför jä......lig uppväxt så har man ett ansvar att göra något bra av sitt liv. De andra barnen som har haft det så svårt att de fått svåra skader för resten av sitt liv p.g.a. av misshandel, missbruk och utnyttjande ska samhället sörja för att det finns kompetent personal och nätverk som kan ge dem adekvat vård och stöd.

Hur ska vi förebygga att barn och unga inte hamnar snett och får destruktivt beteende? Jag tror som många andra att det börjar den dag barnets föds. Har föräldrarna fått föräldrautbildning eller har de kloka vuxna kring sig eller har de god förebilder? Detta är viktigt för barnets utveckling och för att föräldrarna ska kunna lösa sina dagliga diksussioner om samliv, hem och barn. Det är viktigt att man som förälder känner sig trygg i sin roll som mor och far. Att båda tar lika stort ansvar.
För några år sedan när jag som vanligt väntade på bussen för att åka hem efter dagens arbete råkade jag höra ett mobilsamtal mellan en ung höggravid kvinna och hennes kille. Hon bad sin kille börja med matlagningen så att de kunde äta då hon kom hem. Jag antog att han inte ville det för hon bad snällt flera gånger och påpekade att hon hade haft det tufft på arbetet och var jättetrött. Vi talade med varandra efteråt och då fick jag veta att hon var lärare och hade hand om elever med särskilda behov. Så nog hade hon haft det tufft under dagen. Jag gjorde tummen upp då hon steg av och hoppades att maten åtminstone skulle vara halvfärdig då hon kom hem.
Det är här det börjar. Empatin för varandra, möjligheten att leva sig in i hur den andre känner sig och förstå varandra. Detta påverkar det lilla barnet under uppväxten.
Senare i uppväxten då barnet börjar skolan handlar det inte bara om hur många resurser vi har på dagis, förskola och skola, utan vilken kunskap personalen har och vilket ansvar föräldrarna tar.

Ett av våra barn har gått på dagis och fritids på ett föräldrakooperativ. Vi föräldrar turades om att städa och baka bröd regelbundet. På så vis fick vi ner kostnaderna. De föräldrar som var ensamstående fick stöd om de inte klarade uppgiften. Eftersom vi var många föräldrar var det inte betungande. Vi engagerade oss också i varandras barn. Genom föräldrainflytande kunde barnen känna att de var delaktiga.
Delaktighet är en viktig del av livet. Finner vi ingen delaktighet tappar vi lätt fotfästet på ett eller annat sätt. En del blir rättshaverister andra blir vandaler.

Livet har lärt mig hur viktigt föräldras engagemang för sina barn är. Samspelet mellan kompetenta kloka lärare och föräldrar är jätteviktigt för att man ska kunna följa sitt barn. Har samhället inget ansvar? Naturligtvis, samhället är i vårt land är vi själva och de politiker vi röstar på. Vi vill att de ska ge oss de redskap som behövs för att skapa goda förutsättningar för individen att växa både fysiskt och intellektuellt.
Vilka redskap är det då vi behöver?
En bra barnomsorg anpassad efter behovet så människor kan tacka ja till ett arbete utan att vara rädd för att inte ha en trygg omsorg för sina barn.
En trygg skola med välutbildade lärare som ser eleverna och deras behov. Ingen ska behöva stå ensam på skolgården eller ha ont i magen innan han eller hon ska gå till skolan. Lärarna ska ta föräldras signaler på allvar med en gång då de får höra att en elev blir mobbad. Varje skola ska ha utbildat sin personal i likabehandlingsplanen. Skolverket har gjort en undersökning både i kommunala skolor och friskolor och funnit att de flesta inte har utarbetade rutiner och kunskap om planen.
En skola med välutbildad personal vet hur de snabbt ska arbeta utifrån likabehandlingsplanen då någon elev kränks.Föräldra ska lära sig att åberopa den vid föräldramöten för att få veta hur just deras skola arbetar med den.
Föräldrar som inte har förmåga ( kan bero på språksvårigheter eller andra skäl) ska inte behöva känna utanförskap vid olika arrangemang i skolorna. Likaväl som det finns elevstödjare borde det finnas föräldrastödjare.
Det finns ca 2,5 milj 65+. En del av dem kunde engagera sig frivilligt på raster t.ex. i skolorna precis som de gör inom sjukvården och omsorgen. Våra barn behöver fler vuxna i sin omgivning.
När det gäller arbetslivet så är det ingen skam att ta en lärlingsplats. Det har fungerat alldeles utmärkt för 40 och 50-talister varför skulle det inte vara fint nog nu. Att få höra negativa och andraklassens samtal om detta gör ju inte att undomar med glädje vill utbilda sig genom detta system. Att de inte ska kunna försörja sig är nonsens. Det får ju alla tusentals högskolestuderande göra på ungefär samma summa eller ibland mindre.
Detta är en språngbräda vidare och att visa att man tar eget ansvar och det allra viktigaste man får utvecklas tillsammans med andra arbetstagare.
Förhoppningsvis är detta ett sätt som kan skapa trygga unga som inte blir destruktiva och våldsbenägna.
Låt alla unga känna sig stolta över den väg de väljer. En del är mer praktiskt lagda än andra och låt oss få tillbaka yrkesstoltheten och inte bara ivra för att alla ska göra karriär genom universitetsstudier.
Att ge ungdomar självkänsla så att de får ett starkt självförtroende och kan säga kraftfullt nej till det de inte vill och lust att söka det som passar dem för ett bra och utvecklande liv är en avsamhällets viktigaste uppgift.

Valfeber!

2010-04-30T14:52:00.002+02:00

Valborg! Ja nu är hon här. I kväll ska eldarna lysa och sången till våren klinga över nejden. Innan dess ska jag för första gången vara med i Alliansens valstuga. Det känns pirrigt. Vilka frågor kommer jag att få och vilka förväntningar har folk på mig.Vilken skillnad kan jag göra! Kanske kommer jag att vara den som hjälper Oxelösundsborna att måla om Oxelösund. Ja, just det. Vi ska ha massor av färg i för oss vackra nyanser och penslar att måla affischer med. Folk, vuxna och barn ska få måla. Dessa ska sedan användas i valarbetet.

Att kommunicera med kommuninvånarna ska bli spännande. Ännu är jag en gröngöling i gänget men skam den som ger sig. Det gäller att lyssna och ta till sig de budskap som folk ger. Att skapa förutsättningar för människor och ge dem redskapen för att möjliggöra sina visioner är något stort. Kan man medverka till att dra ett strå till stacken är det bra. Ungdomsarbetslösheten, äldres medbestämmande inom vård och omsorg likaså utbildningen för våra barn och ungdomar är frågor som är viktiga för mig.

Genom att skapa lärlingsplatser, stimulera företagsamheten så att det blir lönsamt att anställa undomar är två viktiga faktorer. Erbjuda utbildning till dem som inte har godkända gymnasiebetyg så de kan konkurrera med andra på arbetsmarknaden.

Äldre människor ska i högre grad medverka och utveckla sin äldreomsorg. Få ett större inflytande på hur vården ska utarbetas. Regelverk och rutiner ska mer anpassa till den äldres önskningar. Att få bo tillsammans på särskilt boende borde vara en självklarhet. Regelverket kan ändras så det inte belastar kommunens kostnader. Jag tänker då på besittningsrätt och att uppta en dyr plats som frisk åldring.

Folkpartiets och Alliansens utbildningsplan ger jag tummen upp. Att få skriftliga omdömen i klass 3 och betyg i klass 6 är utmärkt. Då kan föräldrar och lärare på ett tidigt stadium upptäcka elever som behöver särskilt stöd. Även om det redan nu upptäcks så är det inte alltid som eleven får det stöd de behöver på grund av skolans organisation. Mycket vilar på föräldrarna och det är inte alltid så lätt att ta det ansvaret. Många föräldra speciellt ensamstående föräldrar har svårt att få tiden att räcka till för att ge sina barn studiestöd vid läxläsning. Då är det viktigt att det finns tydliga avstämningssystem och stöd när det behövs i skolan. Det ska vara lätt för en förälder att kunna följa med och se sitt barns utveckling i skolan och vilken kompetens läraren har. Därför tycker jag att förslaget med legitimation för lärarna är utmärkt.

Klockan tickar och jag ska göra mig redo att gå iväg till valstugan.

Livet är skönt!

2010-04-26T12:55:00.002+02:00

Vaknade före "gubben" i dag och förberedde mig för att ta en tur till jumpan klockan 9.00. Fick lust att sätta på datorn för att se om det fanns några mail. Till min glädje så fanns det ett från en av sönerna som han skrivit innan han kröp till kojs. Det riktigt lyste av livsglädje och energi från mailet. Den spred sig till mig.
Det betyder mycket att vi inte glömmer bort varandra utan kan uppmuntra och ge varandra positiva genmäle.

Solen skiner i dag över Oxelösund likaså gör det inom mig.
Det är otroligt vilken skillnad det gör för kropp och själ hur man ser på tingen. Den lördag som har varit har vi haft städdag i naturen här i Oxelösund. Dagen avslutades med loppis på torget och lekar för vuxna och barn.
En del av oss bl.a. jag själv klagade över att det städats dåligt på ett område och att det var för att alla ville komma fort till loppisen för att köpa de bästa grejorna.
Men när jag besinnade mig så insåg jag hur fint det var att människor ville deltaga och ge av sin fritid för detta. Pengarna för vår loppis går till IOGT och Oxelögåvan. Jag mådde betydligt bättre efter att ha insett det positiva i hela evenemanget.Så är det med det mesta här i livet. Naturligtvis måste man få vara ledsen också men det är inte riktigt samma sak som att vara en negativ gnällspik.

Senare på eftermiddagen samma dag kom Julia och Anton. Ett barnbarn och ett bonusbarn. 13 och 10 år. Det är uppbyggande att umgås med barn. De har en massa kloka saker att säga. Vi spelade spel och var ute i naturen. Hela familjen sussade sedan gott ända till klockan 9.30.på söndagen. Det är fördelen med de lite äldre barnbarnen att de inte vaknar så tidigt.
Efter frukosten packade vi en matsäck och vandrade med farfar till Österviken där vår båt ligger. Vi skulle hjälpa honom med arbetet men det var lite svårt att organisera. Efter en stund gick barnen med mig och köpte glass i stället. Farfar Tony fick gjort lite mer då vi inte var där. Barnen blev hämtade på eftermiddagen och jag och Tony promenerade nöjda hem. Alla som läser detta kan nog förstå att vi var både nöjda och trötta efter dagens slut.

Nu är det en ny vecka med nya äventyr. Ja faktiskt. Jag tycker att det händer mer nu än då jag arbetade. Jag var en riktig fackidiot då. Nu intresserar jag mig på bredare front. Så i morgonkväll ska Tony och jag gå på konsert. Julia ska sjunga och spela gitarr. Det vill vi inte missa. Hon ska sjunga en sång som heter Stand by Me. Ja, för de som orkar fortsätta läsa vad som rör sig i en äldre kvinnas huvud, så kan jag säga att snart cyklar jag till Tony med fika och hjälper till med båten.
Snart kommer Valborg och vi ska sjunga in våren och ha valstuga. Samma dag kommer vår kära dotter och hälsar på. Hon är en stark och stridbar kvinna som sätter fart på mor och fars hjärnceller. Praktiskt så slipper vi äta B12.
TREVLIG VALBORG!

"Free choice is a human right"

2010-04-19T18:51:00.001+02:00

Det har hunnit att bli den 19 april. Senast jag skrev i min blogg var i början av månaden. Det finns annat som lockar när våren är här. Dels har påsken passerat med en av våra söner på besök, dels har några kära vänner hälsat på. Vädret har varit som gjort för långa promenader som Tony och jag älskar. Snart börjar det att kännas onödigt att gå på gym. Simma och vandra kan man göra ute i naturen.

I dag har jag varit med fika till Tony då han har jobbat med båten. Snart finns det arbetsuppgifter för mig också. Det är roligt då man kan jobba tillsammans.
Här i Oxelösund kommer man snabbt ut i naturen. Det finns anlagda cykelbanor överallt. I morgon ska jag t.ex. cykla till Nyköping (1,3 mil) för att uträtta några ärenden till båten. Cykelväg ända in till Nyköping. Toppen! Hoppas att vädret är okey.

Jag har tidigare skrivit i min blogg att jag blivit medlem i Folkpartiet. Jag har på så sätt fått kontakt med Liberala Kvinnor i Sörmland.
Liberala Kvinnor bildades 1935 ur rösträttsrörelsen. Det var kvinnor som Selma Lagerlöf, Kerstin Hasselgren, Elisabeth Tamm och Anna Whitlock som banade vägen. Liberala Kvinnor fortsätter i samma anda att främja feministiskt tänkande och bilda nätverk bland liberaler.
För en värld där kvinnokroppar säljs som sexslavar och för kvinnor som inte får möjlighet till utbildning eller kan göra sin röst hörd.
I ett Sverige där kvinnor tjänar mindre än män och där jämställdhetfrågorna sällan sätts i främsta rummet behövs Liberala kvinnors kamp.
Helgen den 1-2 maj ska Liberala Kvinnor i Sörmland bjuda in var sin yngre kvinnlig gäst (16-25 år) och företrädesvis utan anknytning till föreningen. Det hela ska äga rum på Hjälmaregården i Läppe i nordöstra Sörmland. Projektet kallas "Storytelling- ett gränsöverskridande möte i Fogelstagruppens anda". Fogelstagruppen var en grupp kvinnor som redan på 20,30,40 och 50- talen hade "Storytelling" fast de kallade det Fogelstads Hembygdsaftnar.
Kursdeltagarna satt antingen framför en stockvedsbrasa eller ute i det fria. De fick berätta något om sig själv, sitt arbete, sin hembygd, något barndomsminne eller vad de ville. Namnen ropades upp och man fick inte neka utan sätta sig i talarfotöljen i denna lite främmande krets och börja berätta sin historia.
På så sätt började kvinnor att ta för sig och våga prata offentligt. Dessa kvinnor banade sedan vägen som har gjort att vi kvinnor fått rösträtt, möjlighet att bli riksdagskvinnor och studera vid universitet och högskolor.
Det var inte så självklart i början av 1900-talet.
I dag har vi andra frågor som är viktiga, att stärka unga kvinnor som av någon anledning inte fått chansen och få dem att våga framhäva sig själv och ställa krav i samhället och att tro på sig själv.
Gå gärna in och läs mer på Liberala Kvinnors hemsida.

http://www.liberalakvinnor.se/Distrikt/Centralorganisationen

"En fri röst är en mänsklig rättighet".

Reflektioner!

2010-03-29T14:07:00.002+02:00

Det är måndag! En ny vecka att glädjas åt. Jag har varit uppe tidigt i dag för att dels lyssna på en kort debatt på TV och dels för att jag skulle hinna med att vara på gymnastik som började klockan 9.00. Vädret är friskt och skönt (+4) när jag susar fram på min cykel. Det känns härligt efter ett gympass.

Klockan har hunnit att bli 12.30. då jag sätter mig vid datorn och ger uttryck för mina tankar. I dag tar min man sin dagliga promenad utan mig. Jag känner att jag vill ägna resten av dagen till att skriva och att ta kontakt med en kär vän som fyller år. Ja, nu tar det inte hela dagen så återstoden ska jag pyssla i vårt hem. Bara njuta, att inte behöva göra en massa saker för att det är "arbetsdag" i morgon, jag är ju pansjo! En lugn och skön påsk väntar med besök av vår yngste son. De andra barnen firar påsken med sina familjer, eller tillsamman med varandra.

Det har nu gått 9 månader sedan jag blev pensionär och slutade mitt lönearbete. Jag har fått tid att utveckla och fundera över känslan att inte längre vara yrkesverksam. Jag har arbetat sedan jag var 15 år minus utbildningstid och barnafödande och det blir ca 40 år. Visst är det skönt att få göra precis vad man har lust med och när man vill.
Jag har glädjen att få åldras med en man som också är min bästa vän. Han respekterar och puffar mig i mina beslut och min vilja att finna innehåll i min och vår vardag. Det föder många och trevliga samtal. Första månaderna efter pensioneringen var det härligt att bara finnas till och sköta om sig (oss)själv. Allt efter som tiden går växer andra behov fram. Förutom att utvecklas tillsammans med den man lever med så har jag ett behov av att göra skillnad på annat sätt i livet.
Därför har jag tackat ja, då en person ringde mig och frågade mig, om jag vill engagera mig i ett politiskt parti.
Jag har alltid strävat efter alla människors rätt och möjligheter i mitt yrkesliv och sociala engagemang. Detta är en del av en liberal politik så därför blev det naturligt för mig att välja Folkpartiet.

Det ska bli roligt att få deltaga i valrörelsen. Att visa respekt för andras åsikter och acceptera att människor gör olika val och ska ha rätt att göra det blir en utmaning som sätter mig på prov.
Många människor i vårt land kan inte göra sin röst hörd på egen hand. De kanske behöver en god man eller en tolk som hjälper dem. Men det jag vill säga är; att vi ska tänka på att vi lever i ett demokratiskt land med fria val och yttrandefrihet. Därför ska alla ta tillfället i akt och rösta. Finner man inget parti som passar en så kan man lägga en blank röstsedel och då har man ändå tagit ställning.

Det är bara några dagar kvar av mars månad. April som fått sitt namn av det grekiska ordet "för öppning" har sin första dag som en lustig lek i många länder i Europa. Att lura en ovetande och omisstänksam person på ett "lustigt" uppdrag denna dag är den stora prestationen. I England kallas en sådan person aprilnarr i Skottland sägs de "jaga göken". Här i Sverige säger man t.ex. "april,april din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill".

Glad Påsk!

Rätten till sin egen död!

2010-03-19T18:33:00.000+01:00

Vi vet hur det är att leva ,vi känner vår kropp och vi vet hur det är att vara frisk. Men när sjukdomen drabbar oss blir allt annorlunda. En del av oss blir friska igen men andra drabbas hårdare. Då kan döden vara en befriare, men det är ingen som vet när den kommer.
Rätten till våra liv är en grundläggande förutsättning i ett civiliserat samhälle men inte att få dö. Då får vi vänta och låta naturen ha sin gång även då vi drabbas av svåra sjukdomstillstånd.
I dag praktiserar vår sjukvård passiv dödshjälp d.v.s. man sätter inte in livsuppehållande medicinering till en person som man vet inte kommer att överleva. Detta görs naturligtvis i samråd med den enskilde och dennes anhöriga.
När man inte längre orkar leva på grund av smärtor eller då man under lång tid upprätthåller livet genom respirator borde man få hjälp att dö. ( tilläggas bör om den enskilde eller dennes anhöriga så vill)
I vårt land precis som i många andra länder tillåter vi inte aktiv dödshjälp som kräver att läkaren skriver ut ett dödligt preparat och ibland assisterar patienten.
Aktiv dödshjälp utmanar läkarens huvudsakliga uppgift nämligen att rädda liv. Han eller hon kan också få fängelsestraff om de aktivt deltager. För att närma oss denna fråga i debatten måste vi få en mer liberal syn på dödshjälp.
Nyheterna berättade härom dagen om en totalförlamad 31-årig kvinna som vädjar till socialstyrelsen om att få rätten att bestämma om sin egen död. Hon säger att hon är inte kapabel att kväva sig själv till döds.
Kvinnan kräver ett svar före sommaren. För henne och andra i samma situation bör socialstyrelsen tillgodose hennes önskan.
Hon kan inte säga nej tack till hälso-och sjukvård utan hjälp av någon annan person då hon är totalförlamad. De som eventuellt skulle kunna hjälpa henne riskerar åtal då det idag inte är tillåtet med aktiv dödshjälp. Hon kan inte bara vandra därifrån eller dra ur sladden så att respiratorn stannar. Hon är fånge i sin egen kropp. Hon vårdas mot sin vilja. Inom psykiatrin kallas det för LPT lagen om psykiatriskt tvång. Detta beslut kan länsrätten upplösa om inte läkaren har samma uppfattning.

Kvinnans ställning avgör!

2010-03-08T15:10:00.001+01:00

För ca 150 år sedan fick vi kvinnor i Sverige samma arvsrätt som mannen. Ungefär 20 år senare förlorade mannen lagstadgad rätt att aga sin hustru. Vissa män har ännu inte förstått innehållet i den lagstiftningen.
Därefter kom förändringar för kvinnan slag i slag. 1884 blev en ogift kvinna myndig vid 21 års ålder. 1921 fick vi kvinnor allmän rösträtt och gift kvinna blev myndig också vid 21 år. Förändringens vindar har blåst sedan dess. Vi fick kvinnliga riksdagsledamöter som tillvaratog våra rättigheter. Internationella kvinnodagen firar 100 årsjubileum i år.

Vi kvinnor i denna delen av världen kan skatta oss lyckliga att vi just bor här. Jag är lycklig över att kunna skriva vad jag vill utan att hamna i fängelse eller få en reprimand för att ha trampat min man eller en regeringsmedlem på tån.

Det finns mycket våld mot kvinnor i de så kallat utvecklade länderna trots lagstiftning. Om detta kan vi läsa varje dag i tidningen. Det finns orättvisor inom arbetslivet som ofta är till kvinnors nackdel.

Men förändringen till ett samhälle utan våld ligger långt borta. Det innebär att vi alla människor är friska i vår själ och tar varsamt hand om varandra och våra barn. Lär våra små pojkar och flickor i hemmet, skolan och på fritiden hur ett samspel mellan människor bör vara. (Inte bara i ord utan också i handling)

Dit är det en lång väg att vandra. Vi har naturens gång som ibland skadar oss så att vi är oförmögna att fatta vettiga beslut, svåra psykiska sjukdomar, religioner som tolkas och utövas på ett grymt vis, etniska konflikter och hämndaktioner. Ja, listan kan göras lång.

Trots allt är vi prioriterade i detta land som har en lagstiftning som skapar förutsättningar att leva ett jämlikt liv.
Jag vill idag och alla dagar sända tankar till alla de kvinnor som har fötts i ett land där de saknar dessa förutsättningar. De lever under förhållanden som för oss är outhärdliga. I en del länder som t.ex. Afghanistan kan en kvinna bli fängslad för att hon i vredesmod går hem till en syster efter ett bråk med sin man. Hur många har inte gjort detta i vårt land? När vi lugnat ner oss eller fått prata av oss försonas vi.

Men i Afghanistan kan hon få upp till 3 års fängelse för detta och kanske mer. Barnen får oftast följa med om det inte finns någon som kan ta hand om dem.
Våldtäckt används ofta systematiskt som ett vapen i krigföring. I länder där talibanerna har fäste får kvinnor inte utöva sitt yrke. T.ex. sjuksköterska ,barnmorska eller läkare samtidigt som kvinnor inte får gå till en manlig läkare!!!!!!
Över ½ miljon kvinnor i världen dör varje år i förlossningsrelaterade sjukdomar.

Det tar generationer att förändra attityden hos människor (det vet vi) så våra svenska soldaters medverkan i Afghanistan är bara en gryende minut av en morgondag. Att skydda barn och kvinnor så att de kan utöva sin gärning i hemmet, skolan och i sjukvården är en viktig uppgift. Även att förändra roten till det onda.

Det är kvinnans ställning som utvecklar ett land. Människan är den viktigaste resursen , varför ska vi då låta bara hälften av människorna utnyttja sin kapacitet. När läskunnigheten hos män stiger med mer än 50% i ett land är det risk för oroligheter. Kvinnor använder sina läskunnighet till att söka kunskap om hygien och kosthållning. Detta får positiva följder för individ, familj och samhälle.

Det sista sagt av den franske forskaren E. Todd.

Om att ta det sista steget

2010-03-03T22:18:00.004+01:00

Åter i Oxelösund efter en skön vecka i Malmö. Mycket tråkigt har hänt i världen. Naturkatastrofer på många platser som berör en djupt. Många mäniskor har förlorat nära och kära likaså sina hem. När så många mäniskor dör blir det svårt att se individen om man inte har en relation med någon där det händer. Samtidigt som jag läser i tidningen om Chile, Haiti och Frankrikes katastrofer och tänker på mäniskorna där tittar jag på dödsannonserna. Jag upptäcker ett namn som jag känner igen.
Senare på dagen får jag det bekräftat att denna kvinna som var i 50 årsåldern var en f.d. arbetskamrat till mig. En person som alltid gav ett leende eller sa något uppmuntrande då jag mötte henne.
Jag känner att jag vill formulera tankar kring döden som vi har så svårt att greppa om. Ibland går det snabbt och andra gånger blir det en utdragen resa.
Det finns en läkare som heter Ulla Söderström som har skrivit mycket vackert om detta.
Denna ger tröst;
Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen.
Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Jag står och ser på när det glider iväg som en liten prick på horisonten.

Just då hör jag någon vid min sida som säger: "Nu har hon lämnat oss". Lämnat oss för vad? Bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Hon är lika vacker och välbyggd som när hon lämnade stranden. Detta att hon blivit allt mindre är ju bara som jag ser det. Just när rösten vid min sida säger att hon lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar: "Här kommer hon!"

Nostalgi!

2010-02-22T16:14:00.002+01:00

I dag skiner solen från en klarblå himmel i Oxelösund. Klockan är 15.00 och det är -9 grader. Det är ett vackert snöigt landskap som breder ut sig över Sörmland. Underbart för barnen att kunna åka skidor på hemmaplan under sportlovet. I förra veckan var jag med ett barnbarn och åkte pulka i en ganska hög backe. Det var jätteroligt för det gick riktigt fort då vi satt båda på pulkan. Snön var mjuk och härlig att tumla runt i. Vi gjorde änglar i snön. Ni vet, man kastar sig på rygg i orörd mjuk snö, viftar med armar och ben ut och in och vips så har man gjort en ängel. Problem uppstod då jag skulle resa mig upp. Det var enklare att falla handlöst i snön än att ställa sig rakt upp utan att förstöra änglarna. Rooooooooligt!

Gissa om vi var sugna på mjölkchoklad och smörgås när vi kom hem? Farfar hade dukat bord då vi kom. Det var en skön upplevelse att plocka fram barnet inom sig.
På onsdag alltså i övermorgon styr Tony och jag mot Skåne. Vi blir borta t.o.m. söndag. Tyvärr får vi inte se några vajande sädesfält och gröna bokskogar. Men vad gör det. Härliga vackra Malmö med sina kanaler och parker.

På våren är gräsmattorna i parkerna fulla med scilla och snödroppar. Torghandeln på Gustav Adolfs torg och Möllevången visar upp sina färgsprakande stånd. Björkris med fjädrar, blommor, frukter och kryddor från Mellanöstern.
Malmö klär sig snart i sin vårskrud. Då glömmer man allt som ligger och lurar under ytan. Segregration , utanförskap och allt annat elände. Det finns många uteliggare i Malmö. När värmen kommer kan man se dem i Kungsparken.( var finns de den övriga tiden?)

För några år sedan bodde en man under en av broarna som förbinder Slottsparken med Kungsparken. Det finns en stenbelagd avsats mot kanalen och det var hans hem.
Mannen brukade sjunga stående under bron. De som hört honom säger att han sjöng bra. Nu är han borta. De jag talat med vet inte om han är död. Allt han ägde hade han under bron på denna stenavsats. Det sägs att han blev erbjuden en bostad av kommunen men tackade nej. Det finns många sådana personligheter i en storstad.

En gång i tiden hade jag en morbror som valt en liknande väg. Han bodde på olika härbergen i Malmö. Då jag är uppvuxen i Malmö och ofta vistades på stan var chansen stor att jag mötte min morbror. Alltid då jag mötte honom, bjöd jag honom på kaffe med dopp på något fik. Många människor tittade föraktfullt när de såg en tonårsflicka tillsammans med en lodis.
Men man ska inte döma hunden efter håren.
"Se ej alltid efter ytan, sök ej där ditt ideal, ty dess fägring är förgänglig och............." sedan minns jag inte mer.
En del av en dikt i mitt poesi från barndomen. Den håller än.
Ha det så gott i snödrivorna snart kommer våren!

Livet är skönt!

2010-02-18T17:23:00.000+01:00

Ja, livet är skönt som "pansjo". Att bli bjuden på frukost på sängen med även morgontidningen på brickan tillhör njutningarna eller att sussa på varandras arm. Det behövs inte så stora arrangemang för att jag ska tycka att det finns attraktion och sensualism i min vardag. Förr, innan jag började att kalla mig för en åldrande kvinna behövdes det inte mycket för att åtrån och sexualiteten skulle söka sin tillfredsställelse. Nu på ålderns höst är det sensualismen som vunnit företräde. Det finns mycket i vardagen som gör att jag finner glädje i min mans sätt att uppvakta mig. Nu finns tid att göra sådant som det inte fanns utrymme för tidigare. Det var mer pang på röbetan. Att visa ömsinthet och engagemang för varandra leder för mig oftare till djupare känslor och gemenskap.När kroppen förändras och inte kan visa upp attribut som eggar till sexualitet som i yngre dagar är de själsliga värden viktiga. För mig skulle det annars kännas ganska tomt om dessa inte fanns. Hela människan får då en annan betydelse. Att ta vara på varandra och uppskatta gemenskapen och ha en vän att utbyta tankar med är för mig det viktigaste i livet.

Lite ditt och datt!

2010-02-15T21:59:00.003+01:00

Ja, ibland kan ämnen tryta. Det kan vara svårt att komma igång att skriva. Under en tid har jag haft bloggartiklar som publicerats på Newsmill, vilket innebär att det blir debatt. Det är ibland aggressiva personer man möter "där ute". Det är bra att det finns möjlighet till fri debatt. Det lättar på trycket för många av oss. Men i dag känner jag för tankar på ett annat plan.
Jag träffade två kvinnor i bastun som båda hade varit i Frankrike. Den äldsta av dem hade bott 12 år i en liten by tillsammans med sin svenske make. Den andra kvinnan hade bilat som turist genom landet. Det var mycket inspirerande att höra dem berätta och byta tankar om landet. Det närmsta jag kommit Frankrike är västra Schweiz.
Men samtalet handlade inte om turiststråken utan om livet i den lilla byn. Effektiv sjukvård i Frankrike och morgongymnastiken och gemenskapen och enkelheten i byn. Ett folk som säger "blir det inte i dag så kanske i morgon". Buffar på din bil för att komma iväg utan det minsta dåliga samvetet.
Det skulle vi aldrig göra här i Sverige. Vi skulle sätta en lapp med telefonnummer och be om ursäkt ifall det har blivit en rispa. Det var ett skönt samtal som resulterade i att jag gick till biblioteket och lånade Bodil Malmstens böcker "Sista boken från Finisteré" och "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig". Bodil M bor som bekant största delen av sin tid i Frankrike.
Jag bläddrar planlöst i den sistnämnda boken och hamnar på en sida om mullvad i trädgården. Mullvaden är ett djur som vi faktiskt kan stifta bekanskap med i Skåne där jag kommer ifrån. Men ingen har kommit på ideén som Bodil att ta till vara jordhögarna som de bökar upp. De luckrar upp jorden och rensar myllan från skadedjur. Det blir perfekt att lägga under rosenbuskarna.
Hade det inte varit för att mullvaden är blind hade den säkert skyfflat undan jorden själv och lagt under rosenbuskarna och vinrankan. Låter det inte underbart. Jag myser vid tanken att kura ihop mig och börja att läsa. Synd bara att mullvaden aldrig tittar fram så Bodil får tacka för trädgårdshjälpen......

Förintelserna

2010-02-06T22:08:00.005+01:00

För en tid sedan skrev jag i min blogg om Förintelsen...om detta må vi berätta…..med anledning av minnesdagen av offren den 27/1.
Judar, Romer, fyskiskt och psykiskt handikappade samt oliktänkande, enligt beräkningar upp till ca 10 miljoner människor blev dödade bara genom att finnas till under Hitlers regim. Jag tycker det är värt att understryka att det inte enbart var judar.

Många människor har utplånats i världen och vi borde minnas dem alla.

Ryssland/Sovjetunionen , under Lenins och Stalins tid dog minst 20 miljoner sovjetiska och östeuropeiska medborgare i kommunistiska arbetsläger. Ca 15 miljoner kristna och oliktänkande dog i massavrättningar eller planerad hungersnöd under Stalins tid. Förintelse om något!
Ånda fram till kommunismens fall dog människor i regimens gulagläger.

Den stora förintelsen 1915 i Turkiet dödades 2miljoner av 2½ miljon kristna Armenier. Massgravar i öknen vittnar om att en del av dem deporterats dit för att törsta och svälta ihjäl. Enligt historien visar det en viss likhet med utrotningen av judarna.( de var affärsmän, ett stolt folk med en annan religion samt "oliktänkande".)
Armenier har kämpat för att omvärlden ska uppmärksamma folkmordet på sitt folk och att Turkiet ska erkänna massakrerna. Landet har förnekat detta brott. EU samt ett flertal länder har deklarerat detta som skedde 1915 som folkmord.

Förintelsen i Tyskland skakade det västerländska samhället i dess grundvalar, just för att den skedde i hjärtat av det civiliserade Europa. Den kunde inte som den armeniska förintelsen, ursäktas som ”olyckliga omständigheter.” Dock, det makabra angående förintelsen i Tyskland är att England samt säkerligen flertal andra (USA) länder kände till vad som pågick i Tyskland redan 1943, efter flertal underrättelseuppgifter och vittnesmål. Åndå gjordes inget!
I Kina under kulturrevolutionens förintelse likviderades uppskattningsvis 3 miljoner kineser, vid kulturrevolitionens slutskede urartade det till att även omfatta rituell kanibalism. Efterverkningarna av revolutionen medförde missväxt, hungersnöd som uppskattningsvis skördade 30 miljoner kinesers liv, en förintelse värd att komma ihåg och skriva in i minnesdagen!
Ännu i dag pågår en jakt på regimkritiker som blir fängslade eller dödade. Om detta talar vi inte så ofta.

En annan Förintelse är de Röda Khmerernas utrotning av ca 2 miljoner Kambodjaner under Pol Pots ledarskap under 70-talet.
Det kommunistiska partiet i Kampuchea som blev landets namn bildade kommunala anläggningar där människor tvingades att arbeta under odrägliga förhållanden. De avrättade oliktänkande, människor svalt ihjäl eller arbeta så att de överansträngde sig och dog.

Ända sedan "sexdagars" krigets slut har Israelerna ägnat sig åt ett långt och utdraget krig gentemot palestinierna. Antalet dödsoffer, fördrivna; oräknade. Pågår fortfarande!

Förintelsen/Folkmordet i Rwanda. 1994 mördades ca 1 miljon hutuer, 2 miljoner fördrevs.

Sudans utplånande av tre etniska grupper i Darfur, ca 35 000 människor genom mord, våldtäckt och sabotage mot deras möjlighet att skaffa mat, och fördrivning till läger utan förnödenheter. Presidenten i Sudan hindrade hjälparbetare att ta sig in i landet med förnödenheter. Presidenten står nu åtalad av Internationella brottsmålsdomstolen.

USA:s atombombsfällning över Hiroshima och Nagasaki, Englands och USA:s terrorbombning av bl.a. Dresden, folkmorden i forna Joguslavien, massmorden mot kurder under Saddam Hussein. Det finns säkert fler att skriva om. Huvudsyftet med denna artikel är dock att trycka på det faktum att det har skett ett flertal förintelser som är likvärdiga med Hitlertysklands.

Många människor skriver om folkmord och det går att läsa på nätet. Men många orkar inte ta det till sig. Det är en mörk och tung historia. Därför är det viktigt att vi för historien vidare. Att vi talar om Förintelserna under 1900 och 2000 talet istället för "Förintelsen".

Vi ska värna om de journalister och historiker som utan rädsla skriver och fotograferar, likaså gör research så att vi får sanna dokument om händelser som inträffat och inträffar.
De finns alltid personer som har fördel av att mörklägga sanningen för egen eller politisk vinnings skull.

Innehållet i min artikel har jag tillgodogjort mig genom att läsa på nätet och genom egen kunskap och litteratur.

En bra och lärorik länk;

http://www.levandehistoria.se/start

"om detta må ni berätta"

2010-01-31T19:29:00.002+01:00

Den 27 januari är en minnesdag för Förintelsens offer. Jag tog fram boken, en bok om Förintelsen från vår bokhylla. Boken gavs ut i slutet av -90 talet genom initiativ från dåvarande statsminister Göran Persson. Syftet är att med utgångspunkt från Förintelsen under andra världskriget ta upp frågor om medmänsklighet, demokrati och alla människors lika värde. Den riktar sig till föräldrar och allmänhet. Särskilda insatser riktades mot skolor, universitet och forkning.

Jag vill att detta ska hållas levande, att vi alltid för diskussioner om dessa frågor. Boken ger fakta om Förintelsen och försöker ge en bild av hur det ofattbara kunde hända. Den visar genom bilder som ingen kan förneka, vad människor är i stånd att göra mot andra när demokratins värde bryts ner och ersätts av hatets och våldets ideologi.

I slutet av boken som är en serie i Levande historia går att läsa följande "Förintelsen ägde rum därför att människor som du och jag valde att planera massmord och utföra dem under en lång följd av år. De kunde ha träffat andra val. De borde ha gjort det."

Det är därför vår gemensamma uppgift att lära våra barn och barnbarn att det goda valet alltid finns - men bara om man vet och inser vad det dåliga valet kan leda till.
Det innebär att vi måste måna om en gemenskap som ska börja redan i förskolan bland föräldrar och barn. Hjälp till att få alla med i gemenskapen. Ingen ska behöva växa upp i utanförskap därför att mor eller far inte kan svenska språket eller inte har samma förutsättningar materiellt eller mentalt.

Vi ska också hjälpas åt att förhindra att fördomar och syndabockstänkande sprids och drabbar människor som redan befinner sig i utanförskap. Att ta reda på fakta bör alltid vara en ledstjärna. Ska vi hedra Förintelsens offer ska vi börja med en gång att tänka på hur vi beter oss mot vår nästa. Vilka konsekvenser vårt beteende får. Det gäller såväl FN soldaterna i Kongo Kinshasa ( projektet mot utsatta kvinnor) som politiker och medborgare. Vi ska inte bara ha ett datum i almanackan som styr vårt uppträdande utan det ska finnas med oss i hjärta och hjärna i vårt dagliga liv året om.
Beställ boken ..om detta må ni berätta...gratis från bokförlaget Natur och Kultur. En bok om Förintelsen i Europa 1933-1945.

Kunskap bygger broar!

2010-01-26T15:58:00.002+01:00

Under 6 år arbetade jag på Patientnämnden som är en myndighet där man kan framföra klagomål på hälso- och sjukvården i kommun och landsting. En anna viktig funktion är att rekrytera och förordna stödpersoner (medmänniskor) till de som är dömda till rättspsykiatrisk vård (LRV) eller psykiatriskt tvång (LPT). Den lagstiftningen kom till i början av 90-talet. Ingen skulle vistas på ett sjukhus under tvång utan insyn från någon utifrån.
Vårdas man på ett rättspsykiatriskt sjukhus (LRV) är vistelsen i genomsnitt 5 år. De som finns där har begått ett brott men har en psykisk störning eller sjukdom så de inte kan sitta i vanligt fängelse utan döms till vård.
Den andra gruppensom vårdas enligt (LPT) är de som tillfälligt hamnar i en situation då de är en fara för sig själv och att det är oundgängligt att de behöver vård.
Att vara en stödperson (medmänniska) som kommer på besök och fikar eller om patienten får tar en promenad på sjukhusområdet är oerhört betydelsefullt för patienten. För att möta patienten förutsättningslöst måste stödpersonen vara nollställd. Inte ha några fördomar. Vad den rättspsykiatriske patienten hade gjort är ovidkommande. Detta gör att stödpersonen är i behov av handledning och utbildning för att ha ett bra förhållningssätt.
Det finns blandade nationaliteter på de rättspsykiatriska sjukhusen precis som i samhället. Det är viktigt att dessa patienter inte blir isolerade utan kan få möjlighet till tolk och en stödperson som talar deras språk.
Flera gånger om året träffas samtliga handlägare i Sveriges patientnämnder oftast i Stockholm likaså gör stödpersonerna.
Många av stödpersonerna som jag hade kontakt med kom från Marocko, Iran, forna Joguslavien eller Finland. Det som fascinerade mig var med vilken lätthet vi kommunicerade och delgav varandras erfarenheter.
2006 erbjöds alla frivilliga samhällsarbetare som stödpersoner kan betraktas som en utbildning som skapade reflektioner om det mångkulturella samhället. Det var ett projekt som syftade till att öka intresset för stödpersonsverksamheten och speciellt hos personer med utländsk bakgrund. Man utvecklade modeller för hur stödpersoner lätt kan få information om olika kulturer och religioner för att lättare integrera patienter med olika etniska bakgrund och sprida rätten till stödperson till dessa.
Ansvarig för projektet var Isabella Canow fil.magister i statsvetenskap och fil.kand. i kriminologi, på uppdrag av Riksförbundet för frivilliga samhällsarbetare (RFS), psykiatriprojektet 2004-2007. Isabella Canow är också författare till boken " Under samma tak, men på olika plan". Den kan beställas hos RFS. info@rfs.a.se.

Boken kan tjäna som handbok åt människor som vill lära mer om olika religioner, kulturer, människors tankar och erfarenheter m.m. Detta är ett tydligt exempel på hur kunskapen kan öka förståelsen för olikheter bland oss människor. Oftast tiger de goda exemplen. Därför skriver jag om detta i min blogg.
I Sverige har vi 21 län och i varje län finns en Patientnämnd med uppgift att rekrytera stödpersoner. Det finns då ca 400 stödpersoner som har denna kunskapen. Dessutom en hel del andra samhällsarbetare inom frivården och socialtjänsten. Vilken resurs att använda i t.ex. studiecirkelverksamhet för att fånga upp människor och sprida denna kunskap.

En droppe, droppad i livets älv,
har ingen kraft till att flytta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe.
Hjälp till att hålla den andra oppe!
(Tage Danielsson)

“Vår politik gör skillnad för sörmlänningarna”

2010-01-20T16:25:00.003+01:00

Går att läsa den 12/1 i Sörmlands Nyheter.

Ansvariga för artikeln är Sörmlands socialdemokratiska riksdagsledamöter Elisebeth Markström, Michael Hagberg, Laila Bjurling, Fredrik Olovsson och Caroline Helmersson-Olsson.

Intressant tänkte jag. Allt eftersom jag läste kände jag en underlig känsla av jaha, så vi sörmlänningar ska svälja detta och säga hurra. Jag förstår inte vad det är som ska göra “skillnad“.

“Rejäla jobb och utbildningsinsatser istället för tveksamma experiment“! Klart att vi vill ha. Men för att bli trovärdiga så tala om vad “rejäla jobb” är för några. Vilka är de “tveksamma experiment“.
De som drabbas av sjukdom ska kunna känna sig trygga med en sjukförsäkring som går att lita på?
Hur ska ni rent konkret garantera en trygghet i ett system som bedöms av läkare, handläggare och försäkringsläkare? Förändringar i sjukförsäkringen påbörjade ni socialdemokraterna själva första hälften av 2000-talet. Då var målet att halvera långtidssjukskrivningarna inom ett par år.
“Pensionärernas inkomster hade inte beskattats hårdare än andra om socialdemokraterna hade haft makten“. Menar ni, att jobbavdragen ska tagas bort eller menar ni att skatten ska sänkas för pensionärerna?
“att en socialdemokratisk regering hade inte chockhöjt avgifterna till a-kassa“. Hur ska man finansiera arbetslöshet inom riskbranscher?
Det går också att läsa att ni förmår kombinera rättvisa, solidaritet och utveckling. En politik som ger framtidstro istället för oro och ängslan. Toppen ett sådant liv önskar vi oss alla. Återigen vill jag som medborgare ha jordnära handfasta begrepp som är möjliga att konkretisera i det dagliga livet.
Detta är ju bara tomma ord.

“Varje arbetad timme behövs“? Hur ska jag tolka detta. Är det realistiskt att tro att den svenska arbetsmarknaden i konkurrans med Kina och Indien ska kunna förbli intakt? Vilka är sedan de gröna jobben som ni säger att ni ska investera i?
“Tillgången till riskkapital ska stärkas främst till småföretagare“. Vad är det för pengar? Vem ska i slutändan betala tillbaks detta riskkapital?

“Alla barn ska oavsett bakgrund ges möjlighet att träna färdigheter och lära så mycket som möjligt utifrån var och ens förutsättningar. De som behöver extra stöd ska få det“.
Vad är det som säger att ni ska lyckas denna gången? Jag har under 90- talet varit engagerad i skolans arbete genom egna och andras barn likaså som LSS handläggare (barn med särskilda behov)
Det var aldrig enkelt att få resurser till de som hade störst behov. Man fick slita sitt hår i testar och hjälpa föräldrar att argumentera och att läsa skollagen för de som bar ansvaret. Vad är det rent konkret som kommer att bli annorlunda?
Om socialdemokraterna får makten “ska vi konkurrera med omvärlden, med god utbildning om bra och utvecklande arbeten i spännande framtidsbranscher inte med låglönejobb“, Vilka är de "spännande" framtidsbranscherna?
Tala om hur vi ska se till att de som har låglönejobb ska känna sig stolta i sin yrkesroll och vilja utveckla dessa. Hushållsnära tjänster är en sådan grupp. Kommunernas och landstingets vård och omsorg och hälso- och sjukvård är en annan grupp. Tala om hur ni kan få dessa grupper till konkurrenskraftiga och intressanta arbeten. Vårda sjuka och gamla, städa och tvätta kommer nämligen alltid att behöva göras.

“Meddelarskydd och insyn är två hörnstenar i offentligt finansierad verksamhet” kan vi sedan läsa och att det vi betalar via skattsedeln ska vi ha insyn i.
Men vad menar ni? Det är viktigt att vi medborgare får veta hur ni tänker arbeta för att stärka detta. Var tydliga med att beskriva om det är i förhållande till privata entreprenörer där personal kan uppleva repressalier om de för ut kritik i media eller är det andra instrument som inte fungerar. Lex Maria och Lex Sara är två viktiga instrument att arbeta med. Det sistnämnda finns det anledning att se över.
För den enskilde som tar del av vården har anhöriga och gode män möjlighet att vända sig till länens opartiska patientnämnder (ser olika ut i de olika länen) med klagomål som omfattar både kommun och landsting.

Slutligen, att de som arbetar inom vård och omsorg behöver avlastas pappersarbetet för att få mer tid till patienterna.
Det finns en lag som styr vad man är skyldig att dokumentera och det är nödvändigt för att sedan kunna göra risk- och händelseanalyser. Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) måste kunna läsa vad som gjorts i ett ärende om det blivit fel o.s.v.
De som bör få mer tid för patienter är läkarna som nu får skriva mycket för egen hand det som läkarsekreterare gjorde, i större utsträckning, förr.

Resten av inlägget går i samma stil. Slutligen står det att detta är socialdemokraternas politik i ett nötskal!!
Vill ni att många sörmlänningar ska känna förtroende och rösta på er så får ni faktiskt vara mer tydliga och pålästa.
Nog är vi sörmlänningar värda något mer än det som får plats i ett nötskal!

Övergrepp att likna vid extrema diktaturers.

2010-01-15T15:18:00.001+01:00

En kvarts miljon barn har varit placerade på barnhem eller i fosterhem de senaste 50 åren i Sverige. Göran Johansson har överlämnat ett delbetänkande till regeringen i sin utredning om vanvård och övergrepp i svenska barnhem och fosterhem.

I delbetänkande redogör 404 personer om de övergrep de blivit utsatta för. Många berättar om brister i vården, bostäderna och utbildningen. Men de berättar också om våld och övergrepp som ibland tagit sig tortyrliknande former.

Mer än hälften har blivit utsatta för sexuella övergrep. Det är ett högt tal och man tror att det finns ett stort mörkertal.

Jag blir både ledsen och förbannad över att detta har hänt och händer fortfarande i ett modernt samhälle. Men fasaden är ingen garanti för innehållet, eller hur?

1981 kom socialtjänstlagen. Vi fick en sammanhållande lag istället för fristånde som t.ex. barnavårdslagen, nykterhetslagen o.s.v.

I portalparagrafen står att läsa om människans intigritet, trygghet och självbestämmande. Men det gäller tydligen inte barnen så länge man inte ser till att betrakta barnkonventionen som en integrerad lag. (som man har gjort i Norge)

Då jag själv har en bakgrund inom socialtjänsten så vet jag hur svårt arbete som ligger bakom en placering av ett barn. En mycket omfattande uredning ska göras om den som t.ex. ska vara familjehem. Regelbundna uppföljningar av placeringarna och hur det går för barnet. Utbildning ska erbjudas de som är fosterföräldrar. Samma regler gäller för kontaktfamiljer inom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade barn (LSS)

Mycket arbete och stress gör att det fallerar ibland. Dokumentationen är A och O. Det är ofrånkomligt att handläggare slutar och då är det viktigt att nästa på tjänsten kan tillgodogöra sig dokumentationen i ärendets gång.

Det är också viktigt att de som är chefer och leder detta arbete förstår när t.ex. handläggarna talar om att de inte hinner med sitt arbete. Numera kan man anmäla sig själv till tillsynsmyndigheten om man känner att man inte får gehör från sin chef.

Det är ruggigt att tänka sig att det finns människor som erbjuder sig att ta hand om barn och ungdomar för att sedan förgripa sig på dem. Vad är dessa människor i stånd att göra under andra omständigheter. Jag säger bara tack för vår demokrati och öppna samhälle.

Ge socialsekreterare inom familjerätten en god arbetsmiljö, bra handledning och utbildning för att de ska kunna skapa bra möjligheter för våra barn och unga.

Om vi människor inte har kraft, vilja och kunskap att skydda och hjälpa våra barn och ungdomar hur ska vi då kunna tro på en framtid för dem.

Bröllop på kredit!!

2010-01-10T15:08:00.001+01:00

Enligt SCB:s statistik gifter sig allt färre. I år är det 2083 personer eller 4,7% färre giftermål än förra året. Det påstås bero på konjunkturnedgången. Alltså inte i brist av kärlek! Ett genomsnittligt bröllop kostar i dag omkring 100.000 kronor!!! Man häpnar.

Att gå till prästen eller kommunens vigselförrättare kostar inget. Det är allt runt omkring som kostar. Milda makter! Många äktenskap är upplösta långt innan lånet är betalt.
Ca 20 000 skiljer sig varje år. Det är ca 40-50 % av de som ingår äktenskap. Enligt SCB är varaktigheten
9-12 år. Det är en dyr tillställning. För det är väl inte så att genomsnittsmänniskan har dessa sparade slantar i madrassen? Kanske lägger hela släkten en slant och då blir det inte riktigt lika dyrt.

När jag själv var ung på 60-talet ville jag och min kille visa att kärleken kan hålla utan ett giftermål. Men på den tiden var samhället benhårt; inga barn före giftermål. Så innan magen började att puta gifte vi oss borgeligt och bjöd våra två vittnen på en brakmiddag på El Sombrero som vid den tiden var en härlig restaurang i Stockholm.
senare bjöds vi, av våra respektive familjer, på en god måltid i deras hem. Inga större utgifter. Klänningen gick att använda vid många olika tillfällen långt fram i livet likaså min mans kostym.
Varför måste vi sätta likhetstecken mellan lycka och pengar. Båda är bra att ha men förutsätter inte varandra.

Behov kontra begär?

2009-12-30T17:52:00.002+01:00

Nu är glada julen slut! Vi svenskar har handlat för ca 61 miljarder kronor inför julfirandet. Det är ca 1,8 miljarder mer än föregående jul. Det är 61 000 miljoner kronor på ca 9 miljoner invånare.
Det är ca 6 700/individ. Fattiga? Javisst finns det fattiga i vårt land. Men det beror på hur man räknar och i vilket ekorrhjul man fastnat.
Låt oss fantisera en stund och tänka vad som skulle hända om vi varje gång när vi ska handla ställer oss frågan behov eller begär? Hur mycket skulle vi då köpa? Med vi menar jag människorna som lever i I-länderna. Vad skulle hända om vi började att ha en köksträdgård (krukor) i varje hem och köpte våra kläder i second hand eller på bytesmarknad?

Började att arbeta kortare dagar för att skapa arbetstillfällen för fler? Vi tar oss en funderare över vad politikerna menar med välfärd-välstånd. Ribban skulle definitivt sänkas då det gäller välfärden men säkerligen höjas då det gäller välstånd ( enligt mig våra mentala förutsättningar) Det skulle vara status att inte vara beroende (ha begär) av dyra prylar, resor och kläder.
När barnen kommer tillbaka efter jullovet borde det vara välstånd och status att säga, i år har jag fått glädje och gemenskap i julklapp. Vi lekte och sjöng tillsammans. Ingen bråkade eller slog på varandra. De som precis skulle räkna upp alla prylar det fått eller resor de gjort skulle snubbla över orden och tystna.

Tänk om vi kunde bli lika duktiga på att leva så som vi börjat att bli att källsortera. Då kunde vi få tid att lära känna oss själv.Finna glädje i att bara sitta och vända blicken inåt. Det skulle naturligtvis ta tid innan vi alla klarade av att våga se på oss själva. Finna delar av vår hjärna som vi inte utnyttjar. Många av oss skulle längta efter sina begärliga prylar och tycka att livet blev tungt att leva men i det långa loppet skulle vår jord må bra och därmed vi också. CO2 skulle sannerligen sjunka.

Men är detta möjligt för alla utom för några? Självklart skulle många handelsmän stå utan kunder och få stänga sin verksamhet. Speciellt de som säljer saker som man absolut svarade begär om man ställde frågan behov eller begär. Likväl lever många människor i världen ett liv efter endast de primära behoven och enligt forskningsrapporter säger sig vara lyckliga. De har tak över huvudet, mat för dagen och en gemenskap. Ja, jag vet att många svälter och är utsatta för despoter som omintetgör deras möjlighet till ett tryggt liv. Men om vi alla ändrade livsföring så skulle de som saknade skolgång, inkomst och därmed försörjningsmöjlighet få resurser. Är det en utopi? Allt är möjligt bara man vill!

GOTT NYTT ÅR!
Låt varje kväll levas som om den vore vår sista och varje dag som om den vore vår första i vår tafatta och knäppa värld. (denna sista tanke tagen från Eduardo Galeanos författarskap).

Julefrid!

2009-12-18T21:57:00.001+01:00

Nu är vintern här till glädje för stora och små. Min man och jag tog en långpromenad i oplogad terräng. Han trodde inte att jag skulle klara av det, men tji fick han. Gymmet har gjort sitt. Det kändes härligt när vi efter två timmar kom hem och värmde oss med glühwein och apfelstrudel med vaniljsås.
En vän till oss hade bakat apfelstrudeln efter ett recept från sin österrikiska mor. Någon sockertopp som glühweinet kunde rinna över hade vi dessvärre inte. Det var ändå gott.

Det är första julen på 28 år som jag är "arbetsbefriad". Förra gången var jag mammaledig och nu är jag pansjo. Det är en otrolig känsla att kunna göra allt tillsammans med sin partner i lugn och ro. Vi har bakat och handlat utan stress. Solen sken och snön gnistrade då vi drog vår DRAMATEN fram och tillbaka till ICA två gånger. Till affären är det ca 1km. På vägen dit passerar man stora öppna snöbemängda fält. Vi fick dagens dos av motion.
Det är stor skillnad att gå tillsammans nu och handla jämfört med för 6 månader sedan då jag precis blivit pensionär. Jag var inte van att gå till affären och veckohandla. Det har min man skött om då han blev pensionär före mig. Vi blev t.o.m. ovänner i affären om huruvida mjölken eller grönsakerna skulle ligga längst ner. Jag säger inte vem som sa vad.
Nu är det rena nöjet att gå i affären tillsammans. Någon har lärt sig något...................!

Tre av våra fyra barn kommer till oss och firar jul i år. Det känns skönt att inte vara hysterisk över att inte hinna med allt. Det konstiga är att då barnen var små och vi stod mitt upp i livet skulle skinkan vara färsk och allt skulle göras från grunden. I dag har vi köpt en färdigkokt skinka från ett ställe som har glada grisar med knorr på svansen.
Vi ska ha tid att umgås och se glädjen i att vara tillsammans och ge av varandras omtanke och inte ur plånboken. Det kommer bara surt efteråt. Att ge glädje är en investering som faktiskt stiger eller sprider sig som ringar på vattnet om man är riktigt ihärdig.
Så därför önskar jag att alla och speciellt barnen ska få en fridfull och glad jul.

Glöm inte att skänka barnen en tanke.................!

2009-12-12T12:42:00.003+01:00

I gårkväll var jag i S:t Botvids kyrka här i Oxelösund och lyssnade på när Breviksskolans högstadium "lussade". Där fanns, tomtar, pepparkaksgubbar, änglar, tärnor och en härlig orkester som spelade gitarr, trombon, violin och trummor. Det var så underbart att höra dessa ungdomar sjunga de vackra julsångerna som var både poppiga och klassiska. Kollekten som varje gäst fick erlägga vid utgången gick till behövande barn i Oxelösund.

Det var med vemodiga tankar jag gick hem. Jag hade nyss lyssnat på ungdomarnas sång om det ljus och den fred som vi människor ska hjälpas åt att skapa på jorden. Den entusiasm som de utstrålade kändes ända in i själen.

För någon vecka sedan var jag på Culturum i Nyköping och lyssnade på ett barbarn som medverkade i en konsert för världens barn. Det var samma glädje och kärleksbud till människorna som framfördes där.

Tänk om vi vuxna i större utsträckning lärde oss att lyssna och lära av våra barns oförstörda barnasinne. Då skulle världen se annorlunda ut.

Föräldrar skulle sluta att bråka när barnen ber dem och vardagen skulle bli fridsammare. Låter det religiöst? Nej så är det inte. Jag vill bara påminna om alla de familjer som inte ens under helgdagarna har förmåga att hålla fred med varandra och gör barnens tillvara till ett inferno.

De föräldrar som skapar ofred i hemmet påverkas inte av ett inlägg i en blogg. Vi andra som har förmånen att inte behöva söka upp kvinnojouren eller ringa polisen för att helgen ska bli lugn bör ta oss en funderare. I vissa fall är det båda föräldrarna som är orsaken till bråk och fylla och ingen utomstående vet hur många barn som får bevittna detta i en tid då de i stället ska känna förväntan och glädje.

Öppna din famn för dessa barn genom att bry dig om din medmänniska. Uppskatta t.ex. det positiva hos barn och ungdomar som du träffar eller har i din omgivning. Se inte alltid det negativa. Låt dina barn bjuda hem de barn som lever i familjer med bråk, slagsmål och fylla. Visa dem att det finns ett annat liv än det de får uppleva. Det är kanske omtanke och bekräftelse från omgivningen som gör att dessa barn blir starka.

Våldet tar aldrig slut men vi kan göra skillnad genom att visa barnen att det trots allt finns en framtidstro.
God Jul!

Bokstavstrogna muslimer!

2009-12-07T23:04:00.004+01:00

Efter att jag har skrivit om islamofobi i min blogg har jag läst andras bloggar i samma ämne. Många är bara agressiva andra är kloka och intressanta. En del har jag utbytt tankar med. Jag har insett att föra en diskussion om och med moderata islamister är svårt.

Det som nu ger mig anledning att fatta pennan igen är programmet "Dokument inifrån". I programmet presenterades Sveriges muslimers råd (SMR), Sveriges muslimers förbund (SMF) och Sveriges unga muslimer (SUM). Om jag uppfattade rätt så har SMR ( som är en paraplyorganisation) ca 70 000 -80 000 medlemmar. I Sverige vistas ca 400 000-500 000 muslimer.
SMR är ofta remissinstans då det gäller frågor som berör muslimer. Människorna i denna religiösa rörelse är bokstavstrogna. Koranen omfattar hela deras liv från födelse till döden och därefter. Socialt, politiskt och ekonomiskt.

I Sverige är kyrkan d.v.s. det religiösa livet skilt från staten. Det innebär att statsministern eller hans ministrar frågar inte kyrkan om råd i frågor som rör befolkningen. Varför frågar de SMR i frågor som rör muslimer?
Min fundering är, vem tillgodoser de s.k. icke bokstavstrogna muslimernas intresse? De är flera hundra tusen människor som säkert, om deras röster blev hörda, kunde bidraga till att sprida kunskap om den vanliga människan från t.ex. Mellanöstern som kommit hit från extrema diktaturer för att leva ett liv i fred, lugn och ro.

Jag har just avslutat Fateme Behros bok "Som ödet vill". Hon beskriver sin familjs flykt från en diktatur till Sverige via Turkiet. Hon berättar trots den dramatiska resan på ett öppet och varmt sätt om sitt ursprungsland. Om människor som vill leva sina liv och utvecklas precis som vi, men då det inte går flyr de där ifrån. Hon berättar också om de lögner de är tvugna att använda för att kunna ta sig fram under flykten.

Jag har erfarenhet på riktigt nära håll av två unga män, en perser och en från Mellanöstern. Den ene är sekulariserad muslim och den andre bokstavstrogen. Jag har haft möjligheten att ta del av bådas familjeliv sedan de kom till Sverige.
Den första mannen har integrerats i den svenska kulturen utan att förlora sin egen person. Han har tagit del av de möjligheter han fått och utbildat sig, skaffat familj och bor i ett trevligt villaområde.
Den andre mannen som lever sitt liv efter koranen var fylld av komplexa problem med integrationen (han ville inte integreras, inte ens förstå). Han var svår att tala med även om man bjöd till. Jag mötte ingen förståelse utan bara skratt om vi talade om livets utveckling (t.ex. Darwins utvecklingslära). Det var fel på alla som inte delade hans uppfattning.
Så småningom gifte han sig med en svensk kvinna som konventerade till islam. Hon bar slöja och hennes tidigare sociala liv upphörde helt.
De flyttade till en annan ort så de slapp svåra diskussioner med icke troende. I detta fall kan jag tänka mig att en imam hade kunnat göra en insats för de unga tu. Tyvärr slutade det med grov hustrumisshandel så kvinnans familj fick rädda henne från honom. Hon lämnade koranen och slöjan bakom sig och tog ut skilsmässa. De levde tillsammans i 5 år. Tack och lov föddes inga barn i detta äktenskap. I dag lever kvinnan ett bra liv i lugn och ro.

Vem lyfter fram alla de tysta muslimska invandrarnas röst? Är det bara moderata islamistiska föreningar vår regering och riksdag ska lyssna på? Varför kan man inte göra en enkätundersökning om hur dessa mer sekulariserade muslimer upplever sin vardag och hur de vill ha det.
Frågorna kan säkert skapas på ett professionellt sätt. Men frågan är, vill våra riksdagspartier detta? Vågar de?

Islamofobi!

2009-12-01T21:37:00.000+01:00

Är inte så svårt att förstå. Rädslan bland människor är stor p.g.a. okunskap. I dag får vi in hela världen i vårt vardagsrum genom TV, internet och tidningar. Vi ser krig och ond bråd död. Ofta, inte alltid, är det krig p.g.a. att människor tillhör en annan etnicitet eller religion som är mer eller mindre accepterad där man bor.
I denna del av Europa som jag bor i har utvecklingen gått snabbt. Vi har glömt den roll som religionen har haft här.
För 150 år sedan var husförhör vanligt. Prästen kom hem och förhörde församlingsborna om innehållet i bibeln. Kvinnor hade sjalplikt i kyrkan likaså fick de ej visa nedre delen av halsen. Unga flickor fick inte visa håret.
År 2000 har kyrkan förlorat många av sina medlemmar. Nya tankar växer fram och människan har blivit sekulariserad.

De flesta religioner verkar att utgå från en verklig historisk händelse eller person. Människan har samlats kring dessa. Det har sedan skapats rörelser som har formats av och underkastats politiska, ekonomiska och sociala omständigheter inom den egna gruppen.
Mycket av troslärorna kommer från den byråkrati som växer fram parallellt med dem och inte från den historiska händelsen eller personen. Det gäller både mullor som präster.

Att neka muslimer sin minaret är ett symtom på rädsla för det okända. Det kan knappast vara värre att höra en böneutropare 5 ggr per dag än ett klockspel som dånar från de stora kyrkorna och katedralerna över Europa.
Det egentliga problemet är det vi inte kan identifiera oss med, såsom burkan, niqab (vem döljer sig där?) och rädslan för terrorister samt självmordsbombare.
Irans president är ett annat exempel på hur religionen utnyttjas politiskt, ekonomiskt och socialt.

Om man kommer från ett land där man blir piskad för att man avviker från det "rättrådiga" ( ex. med kvinliga lärarinnan som bar långbyxor m.fl. värre skräckexempel) bör man så småningom se möjligheter till egen och andras utveckling, religiös och kulturell.

Att t.ex. vilja utbilda sig till pedagog inom barnomsorgen iklädd niqab och handskar ( för att dölja sin hud) är ju knappast något som skulle föra kvinnans utveckling framåt. Dessutom ur barnpedagogiskt perspektiv är just ögonkontakt och kroppsspråk viktigt för barnets kommunikation. Detta är ett exempel från ett debattprogram. Ska vi kunna utvecklas tillsammans som är nödvändig i en tid då folkvandring och flykt är vanligt, måste vi lyssna till varandra och försöka förstå. Ögonen och läpparna är ett av våra bästa kommunikativa redskap.

Ett sätt att skapa acceptans för varandra är för det första att inte låta aggression gå ut över människor som har en annan uppfattning. Man är inte rasist bara för att man har en annan uppfattning om islam. Så är det även när en kristen och sekuläriserad person diskuterar.
Jag har ett självupplevt bra exempel på möte mellan människor med olika kultur och religion. I en sörmländsk stad finns en imam från Marocko som tillsammans med kommunen skapat mötesplatser för muslimer och icke muslimer att mötas och utbyta tankar.

Om flera sådana mötesplatser skapades kunde vi lära av varandras sätt att leva. Mycket rädsla skulle försvinna. Jag tycker också att de människor som kommer från länder där de upplevt förtryck och diktatur ska i större utsträkning visa öppet att de inte accepterar de beteende som förekommer i länder som de faktiskt har flytt ifrån. Det är ju också ett sätt att väcka opinion och stödja de människor som inte fått samma möjlighet att fly. Att sätta tryck på en regim.
Det skulle kunna bli en massrörelse som vi oavsett religion stolt ställde oss bakom. Ingen diktator skulle kunna förbise något sådant.

Att arbeta för jämlikhet och demokrati görs bäst ute bland männikorna i samhället. Förutsättningen är stor i ett land som Sverige där vi inte riskrar att bli dödade för att vi inte har samma uppfattning som statsministern och hans regering.
Så låt folkrörelsen samla oss och vi hjälps åt både muslimer och icke muslimer att tvätta bort islamofobin genom kunskap och öppenhet. Ett ömsesidigt utbyte av tankar kring våra kulturer som vi alla är stolta över och vill föra vidar till våra barn. Moder jord är vår gemensamma gåva.

Lex Emil!!!!!!!!!!!

2009-11-28T16:57:00.000+01:00

Att vara gris i juletid har aldrig varit roligt för då är rovdjuret människan som värst. De ska ha skinkor och revbensspjäll tills magarna står i fyra hörn. Undrar om de skulle tycka att det var lika mumsigt efter besök i de stordriftsstallar som föder upp grisarna till slaktvikt. Själv har jag tappat aptiten. Jag är inte vegeterian men funderar skarpt på det.

Jag förstår att grisarna inte kan ha det som Emils griseknoe som gick ute i det fria och bökade och åt jästa körsbär och blev full. Men kan vi inte bete oss anständigt mot de som blir "julskinka". Läser med vämjelse hur en del uppfödare missköter sina grisar.
En grisbesättning på över 5000 tusen djur är inte försvarbart. Då är det bara ekonomisk vinning som gäller och inte djurens väl. Hur väl det nu kan bli att leva sitt liv i stallar.

I yngre dagar var min käreste djurskötare och skötte ca 2000 grisar tillsammans med en avbytare. Från betäckning till slakt. Suggorna var friska och såg mysiga ut där de låg i boxen med sina små kultingar. Regelbundet kollades boxarna så att det inte låg döda grisar. De suggor som var avvanda (sinsuggor) fick komma ut i en hage i anslutning till stallet. Där kunde de vältra sig i en gyttjepöl och rensa borsten från kvalster.

Galtarna som var stora bjässar hade mycket strö för sysselsättningen och för att de inte skulle bråka med varandra. En av dem var mycket personlig och ville gärna snusa. (riktigt snus)
Slaktstallet där grisarna gick och växte till sig innan det var dax för slakt besökte jag inte så ofta. Jag tyckte att det var makabert att klia dem bakom örat och prata med dem i väntan på att slaktbilen en vacker dag skulle komma och köra dem på deras sista resa.

Något som jag minns och som jag tröstade mig med var att innan slaktbilen kom och körde iväg dem hade de haft ett anständigt liv. Lokalerna var rena likaså djuren. En och annan svansbitare förekom då det blev förbjudet att kupera grisens svans.

Sjuka och skadade grisar flyttades tills de var friska eller nödslakt. Jag minns hur vi ( jag var ofta med) ibland matade små kultingar som var för små, sk "pellegrisar", för att hålla sig framme för att dia tills de hade växt till sig och tog för sig mer.

Jag tycker att djuruppfödarna ska bli certifierade om de sköter sin djurhållning och lever upp till lagstiftningen. I affären ska det finnas en stämpel på de produkter som kommer från dessa gårdar.

Jag tycker att vi ska införa Lex Emil. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och borde anställa djurskyddsombud. De som arbetar i stora besättningar och märker att de inte kan leva upp till lagstiftningen på grund av för lite personal eller att någon djurskötare tappat perspektivet på sin uppgift ska anmäla dit.Man ska kunna ringa länsstyrelsen och höra vilka uppfödare som har flest Lex Emil. Det ska vara offentlig handling.

Inskränkt tänkande.

2009-11-25T18:05:00.000+01:00

Cecilia Malmström har blivit ny EU kommissionär. Politiskt välkomnar man henne. Men det finns en del belackare som anser att hon är en kvinna som helt saknar respekt för andras olikheter. Att hon är kritisk mot länder som inte delar hennes uppfattning. Ja, om vad då? Jo exempelvis alla människors samma värde och rättigheter.Jag tycker att det är riktigt att påpeka om HBT-rättigheter som hon gjort både som ledamot i EU-parlamentet och som minister vid ett besök i Riga. Att klandra henne för att kränka värdlandet som Johannes Forslund påstår i sitt inlägg i pressen anser jag är mycket mer att kränka människors fri och rättigheter. Hon har också tillsammans med sitt parti talat för en könsneutral äktenskapslag.

Vad är viktigast för en vuxen relation? För mig är det att två människor älskar varandra varmt och innerligt. Varför blir många så rädda då människor inte passar in i vårt livspussel. Hur ska de perfekta pusselbitarna se ut? Finns de överhuvudtaget? Är det meningen att de ska finnas? Varför kan vi inte acceptera varandra som vi är. " Du kan aldrig ändra en annan människa bara dig själv".
Handlar det om makt, begär eller behov? Kanske är det så att det är okunskap och rädsla som får styra våra tankar när vi vill bestämma hur andra ska göra och vara?
Förändringar föregås alltid av kunskap. Ju mer erfarenhet vi får ju lättare blir det att förändra sitt sätt att tänka. Förhoppningsvis blir vi då också mer toleranta och tillmötesgående i förhållande till våra medmänniskor.

Höstmörker!

2009-11-22T20:20:00.000+01:00

I dag är det söndag och förkylningen har tagit fart igen. Det gör ju det inte bättre att vädret är regningt och mörkt. Vi har tänt stearinljus i vårt hem så det är en riktig ljusfest. När man är förkyld får man hålla sig från vänner, barn och barnbarn. Hoppas att både gubben och jag är friska i veckan som kommer för vi ser fram mot att få träffa våra barnbarn på fredag. De ska också ha en del evenemang i sina skolor inför julen som vi blivit inbjudna till. Det känns gott i hjärtat att bli ombedd att vara med.

Det är förvånandsvärt så fort det går att tappa orken när man "snuvar" till sig. Trötta och hängiga är vi. Men det är bara att hålla ångan uppe. En liten promenad i naturen har vi i varje fall orkat med ( i lördags då solen sken) och jag har tränat att ta ut riktningen med kompass och karta. Låter kanske knasigt men jag har bestämt mig för att det kan inte vara så svårt att lära sig att navigera. Då är det bra att lära sig hur en kompass fungerar. Dessutom är det roligt att utbyta tankar och erfarenheter om sådant som framkallar många roliga minnen då vi båda är glada i att vara ute på havet och att vandra i naturen. Nu ska jag gå och koka lite te. Ha de...............!

Barnkonventionen 20 år.

2009-11-20T18:29:00.009+01:00

Barnkonventionen fyller 20 år i dag.Vad betyder det för svensken? Vet alla vad det innebär? Förmodligen inte. Röster höjs för att Sverige precis som Norge skall upphöja den till lag. Barnens rätt ska inte vara godtyckligt utan ska vägas in varje gång man tar ett myndighetsbeslut.

Alla länder utom USA och Somalia har ratificerat barnkonventionen, men vi ser och hör dagligen hur barn behandlas även i de andra länderna. Man tar oftast ingen hänsyn till barnens åsikt eller situation. Det gäller även Sverige som har fått kritik i FN:s Barnrättskommittés rapport över hur länder lever upp till konventionen.

(se fallet i Vellinge kommun)

Det är mycket olika i kommunerna hur man hanterar dessa frågor. Då det inte är lagstiftning kan olika myndigheter bortse från innebörden i konventionen. Det blir godtyckligt hanterat.
Ett exempel är hälso-och sjukvårdslagen (HSL) där personal är enligt lag skyldig att anmäla om de ser eller misstänker att barn far illa. Allt för ofta fokuserar personal på förtroendet till den vuxne och är rädd att förstöra detta om man gör en anmälan där man misstänker att något inte står rätt till med deras barn.

Jag tror att barn hade fått en annan status och respekt i samhället om man i varje fråga som gäller dem var tvungen att pröva om det gagnar barnet och är gott och rätt för dem. Om det inte är det så ska man ompröva beslutet. Bättre är att man inte tar beslut vare sig det är i vardagen eller hos myndigheten förrän man prövat om det är enligt barnkonventionen.

Nu tänker säkert en del, ja men se hur det är i länder där barn måste arbeta och exploateras sexuellt. Här har de i alla fall det bättre. Men det räcker inte. Vi måste alla hjälpas åt att lyfta fram dessa frågor. De som har makt och resurser gör det exempelvis som vår drottning då det gäller andra länder och även på hemmaplan.
Men vi andra kan börja i vår egen familj och närhet. Sök inte alltid felet hos barnet utan se på dig själv som vuxen om det är du som äger problemet. Det gäller föräldrar, lärare, grannar och närstående. Reagera och för barnens talan.

Jag läste här om dagen en blogg som var skriven av en flicka som går på högstadiet. Hon känner sig utanför sin familj och kamrater. Föräldrarna är skilda och lillebror får den mesta uppmärksamheten. I skolan vill ingen vara med henne. Klasskamraterna har aktiviteter som de inte inbjude henne till. Det händer också att hon bjuder hem kamrater men ingen kommer. Hon känner sig verkligen ensam.
Hur tänker de barn som gör så. Vad har de med sig hemifrån i form av medkänsla och kamratskap. Ser inte lärare och andra vuxna detta och reagerar. Alla barns lika värde. Gå in och ge henne ditt stöd på hennes blogg.
http://nannus.blogg.se/

http://www.manskligarattigheter.gov.se/

Kulturell konservatism

2009-11-18T14:06:00.006+01:00

Eftersom jag är förkyld (dock ingen liten gris som nyst på mig) och håller mig inomhus har jag massor av tid att läsa och fundera. Det är det enda jag orkar med just nu. Jag funderar på varför en del människor väljer att dölja sina ansikten i ett demokratiskt öppet samhälle.

En del som gör detta är kvinnor från länder med konservativa kulturella traditioner eller personer med dunkla avsikter och som inte vill bli igenkända och har därför "rånarluvor".
Att se varandras ansikte är viktigt i kommunikationen med varandra. Speciellt om man har en nedsat hörsel och läser av läpparna.

Centerpartist Staffan Danielsson tog upp denna aspekten i ett inlägg i dagspressen. Han lyfter fram riksdagspartiernas oförmåga att ta beslutet att förbjuda burka och niqab i skolorna. Jag tycker precis som Staffan Danielsson att det går inte att låta skolorna bestämma detta själv. Det skulle bli allt för godtyckligt.

Jag är för mångfald och anser att ett modernt samhälle som Sverige ska ha en lagstiftning som inte bara stödjer ekonomisk integration utan även en kulturell integration. Med detta menar jag inte att alla ska bli som "medelsvensson". Riksdag och regering ska medverka till att människor kan kommunicera med varandra under enkla vardagliga former såsom i samtal och att kunna ge varandra ett leende. Allt som bidrar till samhörighet i samhället.

En kvinna med en sjalett kring huvudet kan vara vacker men med en burka eller niqab skrämmande och bakåtsträvande. Jag tycker att det är ett demokratiskt lands skyldighet att hjälpa dessa kvinnor till personlig integration. Vi ska respektera religionsfriheten men inte hjälpa till att permaneneta konservativ kulturell förtryckarmentalitet. Därför anser jag att politikerna i riksadgen ska rösta för Staffan Danielssons motion om centrala riktlinjer att inte få dölja sitt ansikte i offentliga miljöer.

En stund för inre ro!

2009-11-15T20:23:00.003+01:00

Denna helg har varit blöt och ruggig. I lördags tog vi regnkapporna på oss och gjorde en kortare promenad. När vi kom hem lagade vi till rårakor med fläsk och lingonsylt. Lite senare smakade vi årets glögg. Den smakade mandarin och låg väldigt nära den "vanliga" glöggsmaken. Lite Annas pepparkakor med ädelost var toppen till.
I dag har jag deltagit i en Taizémässa i kyrkan medan gubben bakade matbröd. Jag är inte religiös men dock andlig.
Taizé är en liten by som ligger i södra Bourgogne i Frankrike. Där grundade broder Roger ett ekumeniskt och internationellt brödraskap 1940. I dag finns bröder från 25 olika länder i Taizé. Från vår till höst kommer människor från olika delar av världen för att leva en tid i Taizé och få uppleva ro och en inre resa.
Liksom i Taizé fanns det bara levande ljus i kyrkan.Tillsammans med min kör och församlingsborna sjöng jag vackra och stillsamma sånger.
Allt var meditativt och gav utrymme för egna inre möten. Kyrkan bjöd på kaffe efteråt men jag gick hem och drack te och åt gubbens nybakade goda bröd.

Det är det lilla som gör det!

2009-11-13T19:20:00.001+01:00

I dag hade jag ingen lust att gå på gymmet på förmiddagen. Jag tänkte att det går ju lika bra i eftermiddag. Tur var det för vår dotter som bor ganska nära oss(Linköping) skulle köra en god vän till Skavsta flygplats och ville komma in om till oss på en fika här i Oxelösund. Det är några månader sedan vi sågs. Hon har många järn i elden och arbetar mycket. Men det gjorde mig glad att få sitta och språka lite och att få se att hon har det bra. Det behövs inga stora förberedelser eller engagemang för att människor ska mötas. Det är glädjen och viljan att ge av sig själv som betyder något och sätter avtryck i själen.Så tack för i dag vår kära tös.
Om man kan vara glad åt lite har man mycket att vara glad över.

På böljan den blå!

2009-11-12T17:06:00.001+01:00

Det börjar att skymma, jag sitter och sammanfattar min dag så här långt. Morgonen började med att "gubben" kom med min speciella mjölklatte, smörgås och morgontidningen på en bricka till sängen. Inte dumt att någon gång börja dagen på detta vis. Ta och ge! Ingen promenad för min del i dag. Kroppen måste återhämta sig från gårdagens gym. Efter en del samtal med nära och kära satte jag igång att läsa navigation. Det var inte det enklaste att få latitud, longitud, meridianer och nautiska mil att hamna på rätt ställe i skallen. Att läsa om det är väl okey, men när skepparen ber mig att ta ut riktning för olika mål på sjökortet måste jag erkänna att det är inte riktigt lika enkelt. Jag måste nöta in det som ungarna gör med multiplikationstabellen.

Tanken är ju att jag om nöden kräver det snabbt ska kunna meddela var jag(vi) befinner oss med båten. Vid de tillfällen som jag är "andre styrman" har jag ju någon att konferera med. Visst finns det GPS men att läsa sjökort och själv ta ut riktning och köra efter kompass är tryggast. Elektroniken kan haverera.

Jag har gett mig tusan på att om jag så väcks mitt i natten så ska jag kunna redogöra för de olika begreppen. Men som alla förstår som läser detta behövs någon form av lättare underhållning för mitt hjärnkontor nu. Så efter kvällsmaten ( som jag ska tillreda) ska jag gå och tralla lite i min sångkör. Det finns inget som är så befriande som att få sjunga tillsammans med andra människor.

2009-11-11T14:19:00.001+01:00

Kaptenen måste nog göra ett litet inlägg/rättande!
Mackan skrev i sitt senaste inlägg ....."Då kan jag framföra skutan lika bra som honom".
Hrm... det ska nog stå; "Då kan jag framföra skutan nästan lika bra som honom!!

Vänligen Webmaster/kapten

Du milde tid!

2009-11-09T18:18:00.008+01:00

Jag följer en blogg som skrivs av en kär vän. Hon skrev senast mycket intressant om "vart tar tiden vägen". Jag har funderat över ämnet och ställer mig frågan , vad gör jag av min tid?
Ibland har jag trott att det skulle bli enformigt med tiden som pensionär. Men det har inte blivit så, trots att jag har bestämt att det första året ska jag inte ha några uppdrag utanför familj, släkt och vänner. Låter det egoistiskt? Kanske, men jag vill lära känna mig själv riktigt ordentligt.
Precis som min vän skrev i sin blogg, -"då jag var yngre och barnen var små hade man många järn i elden samtidigt".

För vår del var det engagemang i arbete, barnens idrott och föreningsliv, skola o.s.v. Men du milde vad man hann med förövrigt! För min del var jag glad om min avkoppling blev en resa in till stan för att titta i skyltfönstren.
Ja, ni vet alla ni som uppfostrar barn, arbetar och sköter om hemmet hur man får planera. Vart vill jag komma med detta. Jo, idag då jag kan spendera tiden tillsamman med min man i lugn och ro så vips är dagen plötsligt kväll.
I helgen som varit har vi tagit långa promenader båda dagarna. Vi har gått längs kusten. Här i Oxelösund är det mycket klippor men också skog. Ett tu tre så dök en vik upp med små sommarstugor vid stranden. Då längtade själen efter att få komma ut på havet igen.

När vi kom hem föreslog min man att jag ska börja att läsa navigation. Då kan jag manövrera vår skuta lika bra som honom. Det låter klokt att det är fler än kaptenen som kan föra fram båten.
Jag har redan börjat att läsa om meridianer, latitud och longitud. Jag ska nu lära mig att ta ut riktning och kunna tala om var vi befinner oss på havet ifall något inträffar. Detta har jag inte ansett mig ha "tid" till tidigare. Jag har litat till kaptenen. Att göra saker som man har lust till och när man själv vill, gör att jag finner större glädje i att lära mig något nytt.
Jag har kommit underfund med att jag fyller min dag med sådant som gör mig gott. Tro nu för all del att inte att jag sticker huvudet i sanden för vardagens ledsamheter eller det tråkiga. Det är en del av livet! Men faktum är att ju mer positiv man är, desto färre blir svackorna i livscykeln. Jag har valt bort en stor del av tidigare "måsten".
" Det är inte seglen utan den osynliga vinden som driver båten". Med andra ord ni där ute i syberrymden, gör det ni känner för och inte det ni tror omgivningen vill att ni ska göra. Allt behöver inte synas, bara kännas väl inombords.

Teknikens under!

2009-11-07T18:55:00.000+01:00

För ca 50 år sedan i TV-apparatens barndom skrev jag en uppsats i skolan om hur isolerade människor skulle bli genom att sitta i sin TV soffa och titta på TV emedan de hällde upp kaffe ur sin TV-kanna. Utbudet var inte stort. Vi som bodde i Skåne kunde se danska och ibland tyska program.
Det strömmade ett blålilla sken ut genom människors vardagsrumsfönster. Det var svart och vit TV. Jag minns att man kunde köpa en trefärgad plastskiva och sätta framför skärmen om man såg på naturprogram. Skivan var blå, grön och brun. Det var ingen höjdare. Ibland då det var människor på bilden blev de gröna i ansiktet.
Utvecklingen har rusat iväg och i dag har vi tillgång till toppmodern utrustning i färg. TV apparaterna står ofta på hos folk som om det vore en radio som stod och skvalade. En del använder den också som sömnpiller på kvällen!
Men är utbudet så toppen att vi kan spendera en stor del av vår fritid framför apparaten? Det är få program som jag och min livskamrat tycker är bra och utvecklande.
Därför ställde vi TV apparaten i vår källare då vi flyttade till en annan bostad. Så jag och min man har varit utan TV i 6 månader och tycker att vi får mycket tid för andra saker. Nyheterna kan man höra på radion likaså läsa på nätet. Om det är ett program som man mycket gärna vill se eller höra så finns möjligheten på SVT play. Internet är fantastiskt.
Jag mötte en person som sa samma sak till mig om datorn som jag en gång sa om TV. Jag argumenterade emot och framhöll hur man kan kommunicera med varandra. Bara på några sekunder så skickas meddelandet iväg. Visserligen var det en tjusning att skicka brev men det tog ju tid innan det kom fram och innan man fick svar.Jag har hunnit med att brevväxla mycket i mitt liv då jag är gammal. Det som är roligt är att läsa brev som man fått för massor av år sedan.
Då mina föräldrar dog tog jag hand om alla brev som jag under årens lopp hade skrivit till dem. Det var många sköna stunder må jag säga att läsa dem. En del har jag sparat så barn och barnbarn kan läsa om de har lust. Det är lite släkthistoria.
Face-book och e-post är ett fenomenalt sätt att kommunicera, men inget blir kvar till eftervärlden. Det mesta tar man bort p.g.a. utrymmesskäl. Det är snabbt, bekvämt och rushigt så som vi nutidsmänniskor är. Undrar hur livet skulle vara om vi inte hade dessa medier. Det blir lätt ett behov när man på ett enkelt sätt kan få information och kunskap som utvecklar en. Men det gäller att välja så att man inte blir beroende av maskinerna.

Gäddhäng och kalkonhals!

2009-11-04T18:38:00.000+01:00

I dag denna blåsiga och snöblandade ruggiga novemberdag tog jag en tur till gymmet. Jag gick med bestämda steg dit för att leta efter mina borttappade muskler. För er som inte känner till detta fenomen som inträffar i ålderns nedförbacke ska jag berätta. Först försvann mina tricepsmuskler och ersattes med gäddhäng. Min fina platta mage blev som en bröddeg. En förståsigpåare sa att det var jordens dragningskraft som åstadkom detta. Men jag vet nog att någon lurat till sig dem i ett obevakat ögonblick då jag var upptagen med att äta en god chokladkaka samtidigt som jag lite slött satt och läste dagens tidning.
Nåväl, på gymmet började jag att leta. Alla vet ju att det är där alla kroppsbyggare finns. Jag sneglade lite försiktigt i speglarna som är uppsatta längs väggarna. Men ingenstans fann jag mina muskler. Antingen var dom förstora eller så var de för unga.

Nu började jag att bli riktigt förbannad. Hur länge ska jag gå här innan jag finner mina fina muskler. Jag måtte ha talat högt för plötsligt var det någon som sa"det var ett jäkla gnäll på den där kärringen". Hör du, du sa jag till killen som stod bakom mig, vad menar du med det. Han svarade "kolla runt dig i stället för att gå och glo i speglarna och stig upp på maskinerna här och jobba i ditt anletes svett, så gör du dig så småningom förtjänt av lite muskler och bra kondition".

Det tjänar inget till att leva i en illusion. Jag inser att det är jag själv som är tjuven och har ansvar för min låt oss kalla det kropp och själs boning. Gymmet eller för all del långa promenader är en investering i min egen hälsa. Jag jobbar på det...................

Min kropp min själ min tanke.

2009-11-02T16:26:00.000+01:00

Alla helgons helg.

2009-11-01T21:34:00.000+01:00

Den här helgen har vi hedrat våra kära som dött. Det är vackert på kyrkogården en sådan helgafton när alla ljusen lyser och glittrar.I min familj har vi haft glädjen att ha ett av våra kära barnbarn på besök. Amanda är 6 år gammal och full av frågor. Hon följde med farfar till kyrkogården och tände ljus och lyssnade på musik medan farmis var i kyrkan och sjöng både lördag och söndagskväll.

Vi sjöng "Som när en farkost...." Den handlar om döden och livet. text av Bernt Bergström och musik av Maria Hultén som var med och sjöng och spelade fiol tillsammans med tre andra musiker.

Då jag kom hem var det mysigt att få umgås med Amanda. Farfar berättade att hon plötsligt sagt "kvinnan är gjord av ett revben från mannen". Vi undrade naturligtvis var hon fått denna information. Från Madicken svarade hon. I Astrid Lindgrens saga om Madicken hade detta spörsmål uppstått. Barn har ett gott kom ihåg. Nu ville hon veta mer om detta.
Det blev ett intressant kvällssamtal som handlade både om den kristna skapelseberättelsen och asatron om Ask och Embla som var deras första människor. Farfar fick stoppa om två sovande "flickor" med bibeln och fornnordisk mytologi på näsan. Vad månne bliva av detta lilla barn.

Tänk, sa ateisten vad de som tror på ett liv efter detta skall bli besvikna.
Och tänk vad han själv skall bli förvånad.

Kompetenskontroll av läkare!

2009-10-28T16:28:00.002+01:00

I dag finns det ingen övre åldersgräns för läkare som vill arbeta inte heller någon kontroll av kompetensen. Vilken läkare som helst som utfört andra uppdrag kan efter flera års frånvaro återgå som läkare. Ansvaret vilar på verksamhetschefen. I England får läkarna vart femte år söka licens där lämpligheten kontrolleras.

Anledningen till min reaktion är att läkaren Lars Andåker efter 5 år som landstingsdirektör i Sörmland en gång i veckan assisterar vid strumaoperationer.

Det är 6 år sedan han utförde en operation själv. Hans huvudsakliga uppgift i landstinget Sörmland numera är frågor om regionssamarbete och IT -ärende och bolagsbildning.

Jag anser inte att det är tillräckligt att som han säger -" jag är docent i kirurgi". Docent är en akademisk titel och inte ett yrke. Man kan vara hur duktig som helst som forskare eller att undervisa och föreläsa för studenter men det talar inte om hur duktig man är i det praktiska arbetet.

Precis som piloten borde också läkaren genomgå regelbunden kontroll speciellt om man inte har utfört uppgiften på 6 år.

Både Socialstyrelsen och HSAN (hälso-och sjukvårdens ansvarnämnd ) är av samma uppfattning.

Läkarförbundet säger bestämt nej till en ändring av kraven. De anser att det är en profession där läkaren tar sitt ansvar.

De är ju faktiskt till medborgarnas tjänst och borde lyssna mer på kunden än på sitt skrå. Vilken annan yrkesgrupp får bestämma sådant själv?

Tack och lov för att läkarna åtminstone blivit en av folket numera och inte en gud som det var för ett halvt sekel . Då var deras ord lag! Det finns mycket annat att säga i denna fråga anser en f.d.utredningssekreterare på en Patientnämnd. (En myndighet där man kan föra klagan på hälso-och sjukvården i kommun och landsting).

Om du inte visste det så kan du genom HSAN få veta vilka läkare i din region som har fått en varning eller en erinran. Dessa domar är offentlig handling.

Är tänderna en del av kroppen?

2009-10-27T17:50:00.011+01:00

I dag läser jag en artikel i tidningen om en man som kämpat under många år för att få tandvård enligt sjukvårdstaxan. Det innebär att man ska uppfylla vissa kriterier som sedan respektive landsting tolkar. Mannen har lidit av muntorrhet som följd av allt medicinätande. P.g.a. psykisk sjukdom åt han tung neuroleptika som mest 21 tabletter om dagen. Det bildades djupa fickor i tandköttet och tänderna lossnade en efter en. Detta drabbar många som har ett psykiskt funktionshinder ändå får de inte i vårt län ta del av tandvårdsstödet. Läs mer om landstingets tandvårdstöd;
http://www.forsakringskassan.se/nav/83e232bb52d18ace0f2decc76ee6f47a

Socialstyrelsen anser att landstingen i Sverige ska göra samma bedömning för hur tandvården ska se ut. I dag är landstingen fria att bestämma själv. Endast tre landsting i landet tillämpar en mer generös bedömning av de patienter som fått sina tandskador p.g.a. tidigare sjukdomsbehandling.
Gruppen psykiskt funktionshindrade har då de är inne i sin sjukdom inte den insikten att de regelbundet går till tandläkaren vilket även med nya tandreformen är dyrt.
Den ansvarige läkaren borde informera patienten om medicinens biverkningar då han vet att behandlingen blir långvarig och ibland livslång. Det kan inte vara svårare att rekommendera patienten eller hjälpa denne att beställa en årlig kontroll för sin munhälsa som det är att undersöka andra delar av kroppen. På så sätt skulle patienten aldrig hamna i en sådan situation att tänderna lossnade. Man skulle få en regelbunden underhållande behandling visserligen enligt vanlig tandvårdstaxa men dock icke så dyrt som när allt i munnen rasat.
Slutligen vill jag säga att jag tycker att det är konstigt att inte tänderna räknas som en del av vår kropp och betraktas som hälso-och sjukvård då vi får skador på dem. Eller vad tycker ni där ute?

Störst av allt är barnen!

2009-10-25T19:51:00.000+01:00

I dag söndag får vi OT (Oxelösundstidningen) i brevlådan. När det skrivs om bygden man bor i blir det alltid lite extra spännande. Men det som tilltalar mig mest är när kyrkoherde Yvonne Björkborg Kvist skriver sina inlägg. I detta höstnummer skriver hon "Störst av allt är barnen". Den rubriken går rakt in i mitt hjärta. Hon skriver att man kan mäta samhällets kvalitet utifrån hur barnen har det. Jag är beredd att säga ja det tror jag också.
I dag har vi en lag som förbjuder aga och en annan som uppmanar oss att anmäla till socialtjänsten om vi misstänker att ett barn far illa. Det är bra, men vi måste som vuxna föregå med gott exempel och visa hur man ska uppföra sig mot varandra. Ett bra uttryck är "barn gör inte som man säger utan som man gör". Ibland då jag åker buss eller står i kö i affären brukar jag iakta människor runt mig. Ofta är det föräldrar med barn. Det gör mig ledsen att se att en del SMS:ar långa stunder eller talar med andra vuxna och ignorera sina barn då de vill ha uppmärksamhet eller svar på en fråga. Så skulle de inte göra om det var en vuxen som fordrade uppmärksamhet.
Det grövsta var en förälder som hela tiden hade fristyle i öronen och hennes lilla flickan talade med henne men hon hörde henne inte. Jag knackade henne på axeln och när hon tog bort luren uppmärksammade jag henne på att flickan försökte att få kontakt med henne. En anna gång var det en mamman som till sitt gråtande lilla barn som inte lärt sig tala ännu, hela tiden talade förmanande vuxenspråk på resan med bussen hela vägen mellan Nyköping och Oxelösund (1½mil) barnet grät mer och mer. Jag blev helt förryckt och sa till mamman, men avled henne, krama henne eller skoja eller vad som helst för att bryta denna terror. När mamman som nog var i 25 årsåldern steg av bussen , vände hon sig om och pekade med långfingret mot mig.

Var har föräldrautbildningen och stödet till föräldrar tagit vägen? Är det bara när krisen kommer som det finns hjälp. Jag tycker att vi ska i större utsträckning ung som gammal ställa upp och hjälpa varandra. Kyrkoherde Yvonne skriver avslutningsvis i sitt inlägg "Vem kämpar för barnen"? Vi vuxna förstås som har makten och möjligheten att påverka och att förändra det som blivit fel. Börja nu alla kan bidra med något om inte annat så ändra på dig själv först och främst.Visa respekt för andras behov stor som liten och sprid glädje och positiv energi i din omgivning. Jag säger tack Yvonne för ditt tankeväckande inlägg som åtminstone går fram till alla i Oxelösunds kommun.

Det är kvinnans ställning som avgör!

2009-10-24T13:47:00.002+02:00

Vi läser varje dag i tidningen om självmordsbombare som offrar sitt liv för att åsamka andra skada. Oftast är det civilbefolkningen som blir dödad. Det är ett fegt sätt att visa sin övertygelse på. Då menar jag de som utnyttjar de personer som benämns martyrer och som ger sitt liv för sin tro eller övertygelse.
De som utnyttjar dessa personer är fanatiker som blint hyllar en viss politisk eller religiös åskådning.
Människor hjärntvättas för att bli deras redskap. Det som skrämmer mig är att unga människor kan döda andra människor för att bli martyr och få en plats i paradiset. Detta förekommer över hela världen och har blivit ett form av krigföring i dag.
Att lära sig att döda de som inte har samma övertygelse som jag själv och sedan ha uppfattningen att det rättfärdigas genom att jag gjort det för min egen trosuppfattning, är att likställa med mord och det ska inte hyllas.
Människor som lever i en land där man inte får ha ett eget fritt sinne och säga vad man vill och ta del av en intellektuell värld med kunskap som är allomfattande blir säkert lätt redskap för de som vill utöva terror.

Den franske forskaren E.Todd har sagt att det är kvinnans ställning och läskunnighet som utvecklar ett land. Människan är den viktigaste resursen varför låta bara hälften av människorna utnyttja sin kapacitet som sker nu på många håll i världen. När läskunnigheten hos män stiger till över 50 % i ett land är det risk för oroligheter. Kvinnor använder sina läskunskaper till att söka kunskap om hygien och kosthållning. Detta får positiva följder för individ, familj och samhälle.
Vad drar vi för slutsats av detta? Jo, att länder där kvinnor inte får tillgång till skola och undervisning får inte heller sönerna och döttrarna denna möjlighet till insikt som öppnar sig genom fritt tänkande. Låter man endast män och pojkar lära sig fanatiska ledares religiösa eller politiska dogmer kan vi aldrig skapa fred och utveckling för alla på vår jord.

Vad är sport?

2009-10-21T18:37:00.000+02:00

En av besökarna i min gästbok närmare bestämt en av mina söner undrar varför jag inte skriver om sport. Ja, varför gör jag inte det? Sport är ett vitt begrepp. Gymnastik, idrott, sport. Orden kittlar fantasin. Gymnastik får mig att tänka på gymnastiklektionerna under min skolgång. Jag tyckte alltid att de var tråkiga. Jag var lång och hade svårt att hålla reda på ben och armar. Alla andra var små och viga tyckte jag. Det var synd att jag inte lärde mig att bejaka min kropp utan istället försökte göra mig mindre genom att kuta med ryggen. Det var knappast någon lärare som uppmuntrade utan bad en bara sätta igång och hoppa över bocken eller gå balansgång som var jäkligt svårt.Förhoppningsvis är det annorlunda i dag.

Idrott är benämningen på en annan sorts gymnastik. Det får mig att tänka på proffs som tävlar och driver sig till det yttersta. De utmanar sina inneboende krafter. Har mental träning för att nå sina mål. Gott så! Men vad blir det av dessa hjältar när de åldras. Utslitna leder, hjärtbesvär och tandproteser (gäller väl främst hockeyspelare). Sport, vad innebär det för mig? Jo, det är vardagsmänniskan som underhåller sin kropp för att må gott. Promenerar, springer i spåret, tränar på gymmet, simmar, cyklar, rider, ja det finns säkert mer. Syftet är att bibehålla sin kropp i ett sunt tillstånd. D.v.s. bygger upp sina muskler och kondition.

Kring detta utövande skapas också en social gemenskap och ett nätverk som ger positiv återkoppling. Man blir pigg och känner sig lätt till kropp och själ.

Föräldrar till sportande barn får en fin gemenskap tillsammans med andra vuxna då de närvarar genom att skjutsa eller vara ledare för utövningen. Tyvärr kostar det en del för att deltaga i vissa sporter så alla har inte möjligheten.

Det får mig att tänka på en fin skolkamrat som jag hade då jag en gång gick på folkhögskola. Hela skolan skulle resa till Köpenhamn för att bevista ett sportevenemang. Denna skolkamrat meddelade att hon hade inte råd att följa med. När vi andra sov sött i våra sängar var hon uppe och jobbade hos en trädgårdsmästare, men trots detta blev det inte pengar över för resan. Hennes mor var ensamstående och fattig. Detta var i början av 60 talet.

Rektorn på skolan som för övrigt var en mysig brummelbjörn tog beslutet att skolan skulle betala hennes kostnad.
Men kanske var det inte denna infallsvinkel som min son tänkte på det kanske beroro på att jag är fullständig sportrudis.

Skolskjutsar & barn i trafiken.

2009-10-20T16:22:00.002+02:00

I dag läser jag i tidningen att föräldrar är upprörda därför att deras barn inte har rätt till skolskjuts med taxi från hemmet utan tvingas gå ca 50 m längre bort till en busshållplats. De måste korsa en trafikerad led för att komma till busshållplatsen. Tidigare har taxi av välvilja kört barnen till bostadsområdet trots att de inte har rätt till det. Nu då det inte finns utrymme för detta är föräldrarna upprörda.

Jag har förståelse för att man inte släpper iväg sina barn ensamma över en trafikerad väg. Men var kommer föräldraansvaret in?

Föräldern har ansvar till dess att skolskjutsen avgår i detta fall taxin. Man kan väl som föräldrar göra upp ett schema för att följa barnen till hållplatsen. Det kanske finns andra i bostadsområdet som vill vara "trafikpolis" vid övergångsstället så barnen känner sig trygga. Var finns viljan att ställa upp för varandra.

Ett av barnen i artikeln har särskilda behov och besväras av att komma till skolan 30 minuter före skolstart. Jag kan inte tänka mig att lärarna inte skulle släppa in detta barn i skolbyggnaden om föräldrarna talar med dem.

Man ska lära sig respekt för trafiken och det lär sig barnen bäst om föräldrarna eller någon annan vuxen är med och föregår med gott exempel.

Det är bara en mansålder sedan man fick gå hur långt det än var till skolan. Det fanns inga skjutsar överhuvudtaget. Hade barnen tur kanske de kunde få skjuts med en hästvagn. Visserligen fanns det inte den trafiken som finns i dag men det lurade andra faror. Jag önskar inte tillbaka den tiden men tror att dessa barn bar med sig värdefulla saker i sitt sinne som vi har gott miste om i dag.

Barn är livet

2009-10-19T15:17:00.001+02:00

Åter vid skrivbordet efter en hektisk helg tillsamman med fyra barn och ungdomar mellan 7-16 år. Gubben var förkyld så han fick stanna hemma och jag åkte till barnens hem. Att ha ett barn i sin egen hemmiljö är något helt annat än att befinna sig på barnens arena d.v.s. i deras eget hem.

Man sätts hela tiden på prov. "Jag äter bara köttfärssåsen om du gör den som mamma" eller den korven smakar inte som den brukar smaka. De äldsta åt och såg glada ut. Men de yngsta hade massor med synpunkter för att få slippa rivna morötter och ordentlig frukost.

Jag sa till mig själv, vad är det med barn i dag. Har jag glömt hur det var eller är tiden så annorlunda. Jag tror att det är det förstnämnda. Då man blir äldre har man en benägenhet att bara minnas de positiva och ljusa stunderna. Jag tror inte att våra barn var så fogliga som jag minns eller så var vi auktoritära föräldrar.

Jag hade lånat spännande böcker på biblioteket av Helena Bross och Sonja Härdin för att läsa för de yngsta. Hjärtat i halsgropen och Fula fiskar gjorde ingen större succé. Den ena grabben somnade och den andre tyckte att det var väldigt mycket läsande. Förmodligen var jag själv så inne i berättelsen att jag glömde bort vem jag läste för.

Jag tror att det beror på att många barn i dag inte har lugnet inom sig att sitta och lyssna på en berättelse med ett mindre antal bilder. Det ska vara lättillgängligt som bilderna på videon, dataspelen eller internet. Snabbt och flashigt och helst lite "förbjudet". Jag har svårt att tro att denna bakgrund ger förutsättning för att sedan bereda hjärnan för att kunna ta in vardagliga koder och skolämnen. Detta är inte sanning, bara mina egna funderingar.
De äldre ungdomarna 13 och 16 hade jag fina diskussioner med om hur det var förr och varför vi inte har obligatorisk värnplikt bl.a. Gissa vad det fanns att tala om. Jag har blivit riktigt omskakad i mina invanda rutiner och pensionärstankar denna helg. Så jag undrar för vem var vinsten störst, för föräldrarna eller för farmor? Låt mig tro att det gäller för båda!

Låt djuren leva och vara friska.

2009-10-15T15:13:00.031+02:00

(Som ni märker så saknas fotot på den döende örnen, jag har varit laglydig och frågat copyright innehavaren om tillstånd att använda hans foto, men fick nej!!! Rekomenderar att ni följer länken nedan.)

Åter igen har det stora rovdjuret människan gjort sitt avtryck i naturen på ett mycket oetiskt sätt. Att jaga och bedriva viltvård och ta ansvar för djur och natur är en god sida hos människan.
Men man förstår inte att man måste gräva ner slaktresterna med blyhagel utan låter andra rovdjur äta upp dem. Konsekvensen blir att de som finns högst upp i näringskedjan drabbas av blyförgiftning.
Jag läser i tidningen att havsörnen dödas av bly från ammunition. Blyet sätter sig på nervsystemet och det gör att fåglarna inte kan röra sig. Till sist dör de i kramper. Havsörnsstammen har enligt forskarna ökat stadigt i Sörmland de senaste 20 åren. Men blyförgiftningen kvarstår. Blyhalten i naturen har sjunkit generellt i naturen sedan blyfri bensin infördes. Men hos örnarna har inte halten gått ner. Forskare Björn Helander på Naturhistoriska riksmuseet säger att det enda sätt att förklara detta på är att de får de genom bly från ammunition. Även om en del örnar inte har dödliga halter i kroppen kan de dö indirekt genom att nervsystemet påverkas och de kan flyga in i flygplan och elledningar.
Det finns alternativ i andra länder som tydligen fungerar, men jägarförbundet rekommenderar istället jägarna att ta bort slaktresterna som innehåller bly och på så vis minska skadorna på våra rovfåglar. De hävdar att blykulor dödar djuren på ett mer etiskt sätt än alternativa kulor.
I slutet av förra året stoppade regeringen förslaget om att höja skatten på blykulor sedan jägarförbundet hade motsatt sig det.
Enligt uppgifter från länsstyrelsen har antalet fällda djur ökat i Sörmland. Hjortstammen har ökat och skjuts mycket mer likaså har vildsvinet tillkommit.
Det innebär att det blir mer jaktavfall i skogen.
Det är av obetänksam välvilja som jägaren lämnar kvar slaktresterna i naturen. Om man inte vill byta till annan ammunition så låt oss få ett krav på att slaktrester ska grävas ner. Ett bättre alternativ än att låta andra djur dö av blyförgiftning.
Alla ni där ute som läser detta och fortfarande vill njuta av att se friska fåglar och andra djur i vår natur skicka ett mail till Jägarförbundet och ställ krav på att jägarna ska gräva ner slaktresterna.
torsten.morner@jagareforbundet.se;

Länk till Naturhistoriska med utförlig rapport och gripande bilder!

http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/forskningsnyheter/forskningsnyheter/ammunitionsblyforgiftarhavsornar.10651.html

Var det bättre förr?

2009-10-13T17:40:00.011+02:00

Det går att läsa dagligen i pressen om Lagen om valfrihetssystemet(LOV) som är en ny lagstiftning och trädde i kraft den 1 januari i år. Tanken är att den som är hemtjänstberättigad ska själv välja vem som ska utföra insaterna.

Det sägs att när fler aktörer konkurrerar skapas en höjd kvalitet för hemtjänsttagarna!? Alltså om hemtjänsttagaren inte är nöjd ska denne kunna byta utförare.

Jag kan inte tro att det är av omtanke om de äldres valfrihet som man lägger ut delar av äldre och handikappomsorgen på entreprenad. Jag tror att det är helt och hållet därför att man ser en ekonomisk vinst i systemet.

Jag är en gammal ålderdomshemsföreståndare som tillhör den grupp som var först, att 1969 avlägga examen utan uniform.(den svarta fracken med vit hätta) Vi blev intervjuade av den tidens socialreporter Liz Asklund. Hon såg oss som företagsledare som skulle förändra äldreomsorgen.
Jag har varit med om den utveckling som har gått i 10 årsperioder. Under 70 talet fick man i stället för att bo på ålderdomshem möjlighet till insatser i hemmet, efter en ansökan till en hemtjänstassistent(ny benämning på yrket).
Arbetsmiljön för personalen talades det inte så mycket om på den tiden.
1981 kom socialtjänstlagen som talade om att insatser till äldre är ett bistånd som ska bedömas utifrån den enskildes behov. Nu bestämde man inte själv vad man behövde för insatser. Man fick prövat om det var skäliga önskemål och kunde sedan överklaga beslutet till länsrätten om man inte var nöjd.
I början av 90 talet kom Ädelreformen som innebar att kommunerna fick ansvar för hälso-och sjukvård upp till sjuksköterskenivå. De äldre som var sjuka skulle inte ligga på långvården utan vara hemma med hemtjänst eller på särskilt boende som i dag benämns äldreboende.
Det hände mycket positivt under 90 talet både för personalens arbetsmiljö och för de äldre.I många kommuner började man att arbeta efter målstyrning(satte upp bestämda mål som skulle vara uppföljningsbara)och man införde också beställare och utförare.
Ålderdomshemsföreståndaren-> hemtjänstassistenten blev nu biståndshandläggare eller enhetschef.
Jag har provat alla rollerna och vet att en kommun kan bedriva äldreomsorg, d.v.s. hemtjänst på ett effektivt sätt med duktiga och kompetenta chefer och få budget i balans utan att behöva lägga ut verksamheten på entreprenad. Men nu har det åter igen gått 10 år och man måste göra något nytt.
Den offentliga verksamheten har alltid kallats för den tärande sektorn därför att man inte får sätta vilka priser man vill och får inte vara vinstdrivande. Men det är faktiskt möjligt att som chef med god ekonomisk kunskap och ledarskap hålla budgeten inom ram.
Jag har träffat så många odugliga chefer som aldrig vågat ta beslut och ha hårda, men rättvisa, nyper i sitt förhållande till sin personal. De hanterade/hanterar(?) medborgarnas pengar (skattemedel) på ett oansvarigt sätt.
Jag vill påstå att en kommun med gott ledarskap som följer lagstiftningen är kapabla att skapa en god äldrevård.

Den mentala styrkan är större än muskelstyrkan

2009-10-12T17:31:00.006+02:00

Bara vi använder den. Att sköta om sin kropp innebär inte bara att gå på gym och lyfta skrot. Jag är själv en av dem. Att se hur vi pressar oss för att bygga upp våra muskler är fascinerande. Sneglar lite försiktigt för att kolla hur många kilo den eller den orkar med. En del människor finner denna tortyr, att pressa sig till det yttersta så välgörande, att de stannar flera timmar i träningslokalen. Kollar sin platta mage och nätta stjärt eller lätt buktade biceps i speglarna som finns.
Om man vill så finns en simbassäng där man kan sträcka ut i en behaglig simtur med bastu efteråt.
Det var på väg från bastun som en jämngammal kvinna började att tala med mig. Hon deltog i en rehabiliteringsgrupp som skulle ha träning i vatten för att öka rörlighet.
Då vi möttes nakna drogs min blick till hennes bortopererade bröst eller rättare sagt där det skulle ha suttit. Hon noterade detta och sa,"ja, jag har drabbats av bröstcanser men har ju ett bröst kvar".
Hon berättade att hon fått cellgiftsbehandling som var så stark att den hade påverkat nerbanorna i fötterna. När hon vistas i bassängen måste hon ha en ett flytbälte om midjan för att inte nudda bassänggolvet för då smärtar det i fötterna. Kvinnan hade också en lungsjukdom och diabetes.
Poängen är att hon likväl var glad och positiv och rörde sig stolt i tvättrummet. Det kallar jag för mental styrka. Tänk om vi i stället för att fixera oss för hur det yttre ser ut tränade oss att få hyfs på insidan. Ja, jag vet det ena ger det andra. Men det är likväl insidan som gäller i det långa loppet. Inre skönhet och styrka kan vara paketerat i ett anspråkslöst fodral.
Jag fick en del att fundera över och tog en tur till in i bastun på romerska avdelningen. Det innebär att det finns en 5-6 m2 stor bassäng med 11 gradigt vatten utanför bastun.Gissa om jag kände mig motiverad att ta en snabb, mycket snabb liten simtur där?

Musik en lisa för själen.

2009-10-11T21:04:00.005+02:00

Helgen har varit en härlig solig dag och en regning och grå dag ute. Inne har det varit sol hela helgen. För det första har min yngste son varit på besök och för det andra har jag varit en av sångarna som hyllade Felix Mendelssohn med två konserter.

Felix Mendelssohn levde för 200 år sedan. Han komponerade underbar musik och skrev vackra texter. En del översatta till svenska eller engelska, de svåraste var på originalspråk. "Erhaben, o Herr über alles Lob" ur Sechs Sprüche op 79 och "Ehre sei Gott in der Höhe", var en ynnest att få sjunga tillsammans med St.Botvids kyrkokör och St. Nicolai Motettkör. Jag sjunger första altstämman.
När jag var barn sjöng jag i skolan på klassens timme tillsammans med en klasskamrat "Vildandens klagan". Redan då kände jag att sång var något jag mådde gott av.
Tyvärr hade jag senare i livet inga inspirerande musiklärare.
Jag tröttnade på att alltid delas in i gruppen som inte kunde så bra.
Tillsammans med min mamma, vänner och mina barn har jag alltid sjungit. Jag är en glad amatör som hoppade högt då jag blev tillfrågad om att vara med i en sångkör. Det var för ca 13 år sedan.
När jag var yrkesverksam var det skönt hur trött man än var att komma till kören och sjunga. All trötthet försvann. Nu då jag är pensionär är det med glädje jag går till min kör. Vi är ca 30 personer i kören som är 4 stämmig.
Man får trevliga bekanskaper och kommer iväg på roliga upplevelser och framför allt mår kroppen gott av sång och musik.
Jag blir lika förundrad varje gång jag har varit med om en musikupplevelse. Så fantastiskt av vår körledare att få en stor grupp människor att sjunga samstämmigt och vackert.
Jag känner mig väldigt nöjd och glad då jag tar förväl av min son på söndagskvällen.
Han och min man var och lyssnade en av dagarna på konserten. Vitsordet blev väl godkänd. Det räcker för mig.

Människan vårt största rovdjur

2009-10-09T14:09:00.017+02:00

Jag läser i dag en insändare i tidningen av en man som vill utrota vargen. Han påstår att det uppstår konflikt med rennäringen och övrig tamboskap i landet. Han säger vidare att vargen dödar inte sitt byte utan tar bara de delar som är begärliga och detta torde vara mycket plågsamt för djuret.

Vargens etablering kostar en halv miljard om året? Vem har skapat den marknaden? Jo människan som försörjer sig på att ha lättfångat byte i inhägnader som ger lättfångat byte för rovdjuren. Naturligt beteende av vargen vill jag säga .Vilken jägare väljer jaktmarker där de inte finner något byte? Människan t.o.m. matar viltet vid särskilda ställen för att sedan sitta i sitt jakttorn och skjuta dem.

Jag vill påstå att människan är den farligaste och mest aggressiva djurart i världen, både för sig själv och för andra djur. I synnerhet i samband med alkoholkonsumtion, starkt bokstavstrogen religiös eller politisk tro. Människan är också revirhävdande och bygger gärna murar, stängsel, häckar och staket om sina familjerevir.
I Sverige mördas varje år ca 100 människor och det förekommer minst 20 000 fall av misshandel . Vad kostar detta? Vem är det farligaste djuret? Läs mer om detta i den fantastiska boken om Nordens fem stora rovdjur; varg, björn, järv, lo och människan. Underbara bilder och text av Magnus Elander, Staffan Widstrand och Johan Lewenhaupt.
Djur och natur är enligt beprövad forskning den mest "själsläkande" tillgång vi har i våra liv. Tyvärr har profiten förstört mycket av dessa tillgångar. Människan drivs av nyfikenhet, upptäckarlusta som gagnar vår utveckling då den är som bäst men då bara begäret och inte behovet får styra får det motsatt effekt.

Länk till De fem stora's webbsida:
http://www.de5stora.com/

Rättssäkerhet

2009-10-08T10:22:00.004+02:00

Under mitt yrkesverksamma liv har jag bl.a. arbetat som LLS ( lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och SoL (Socialtjänstlagen) handläggare. Jag följer därför med intresse inlägg och debatt om sociala frågor. I dag läser jag i Sörmlands Nyheter (SN) att en socialkonsulent på länsstyrelsen i Sörmland talar om att de Sörmlänska kommunerna är bland de två sämsta i landet på att informera om rättigheten att få en individuell plan enligt LLS. I år hade bara 43 personer en individuell plan av totalt 1606 berättigade. Alla som tillhör någon personkrets (1,2, och 3) som omfattas av LLS insatser har rätt att få information om sina rättigheter.
I artikeln står att det kan bero på kompetens eller tidsbrist då man inte informerar den enskilde om dennes rättighet. Om ingen vet så är det inte heller någon som begär insatsen och på så sätt spar kommunen tid och pengar. Brist på kunskap kan det knappast bero på då samtliga kommuner av samma konsulent i början av 2000 talet fick utbildning i just individuell plan där jag själv deltog. LLS lagen trädde i kraft 1994!!!!!!! Det är en skyldighet för chefer och handläggare att fortbilda sig och föra vidare sin kunskap.
Varje person som inte kan bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, har rätt att få en god man eller förvaltare. De personer som omfattas av LSS har oftast ett psykiskt funktionshinder eller en utvecklingsstörning.
Detta gör att de måste ha hjälp och stöd för att tillvarata sina rättigheter och har nästan alltid en ställföreträdare med juridisk befogenhet. Därför bör gode män och förvaltare skaffa sig gedigen kunskap på området genom litteratur och genom kommunens LSS handläggare. De kan sedan hjälpa den enskilde att begära att få en individuell plan upprättad. När man ska göra en sådan plan ska det inte vara kommunens riktlinjer som ska gälla utan lagstiftningen.
Den enskilde ska i den mån det är möjligt p.g.a. ålder, handikapp bestämma vilka som ska närvara förutom LSS handläggaren. Kan inte den enskilde närvara så får en ställföreträdare medverka. Men man ska som handläggare och närvarande alltid tänka att man har den enskilde i centrum och det är dennes önskemål som ska nedtecknas. Man skapar en målformulering och hur denna ska förverkligas. Vilka aktörer som ska vara involverade och hur dessa ska utveckla metoder för att verställa mål och delmål ska också dokumenteras. Det måste regelbundet ske uppföljning och en ny målformulering.
Detta tar tid men ger den enskilde ett bra liv och aktörerna t.ex. personalen får ett stimulerande och intressant arbete.Det är viktigt att skilja på personalens arbetsplaner tillsammans med den enskilde och den enskildes egen individuella plan. Kommunernas riktlinjer och spariver får inte vara vägledande . Det är välutbildade och kompetenta handläggare och chefer tillsammans med lagstiftningen och de myndigheter som kan vägleda (länsstyrelse och socialstyrelsen) som kan bidraga till att kommunens "LSS budget" blir skälig. Eljest får lagstiftningen ändras och det gör inte socialnämnden eller socialchefen utan det gör riksdag och regering.
Lagen kom till 1994 och i dag har vi 2009, vad har hänt???

När man blir gammal har man alla åldrar inom sig!

2009-10-05T13:10:00.003+02:00

I dag är det en härlig höstdag. Jag har varit på gym och tränat mina slappa muskler och jag kan skönja en viss förändring då jag ser på mig i en spegel. Efter en timmes träning och stretching med avslutning i massagestolen tog jag mig ned till simbassängen och simmade några längder. Det känns som ett privilegium att kunna spendera all denna tid på sig själv. Jag har aldrig tänkt att pensioneringen skulle medföra så många positiva upplevelser som det har gjort. Det har bara gått 3½ månad sedan jag blev pensionär. Jag har lovat mig själv att det första året ska jag bara ägna åt mig själv min älskade make, barn, barnbarn och vänner. Därefter får jag se om jag fortfarande känner för att sitta och väva flamsk och skriva när mina nära och kära inte finns i min närhet. Om inte så är livet fullt av uppgifter för en frisk åldrande kvinna. "Hoppilandkalle" på vår gamla fiskekutter eller att gå till ett äldreboende och erbjuda min tjänster som medmänniska. "Klaga inte över att bli gammal! Många människor åtnjuter inte det privilegiet".

Nostalgitripp

2009-10-04T20:47:00.004+02:00

I dag har det blåst småspik. Men vad kan man vänta sig då man bor vid havet. Jag tog en cykeltur till stadens bibliotek. I dag tänkte jag som så, inga svårlästa böcker och inga deckare. Tittar på vagnen med återlämnade böcker och får syn på Örjan Svedbergs bok om Hoola Bandoola band. Den handlar om staden Malmö, en tid och ett band. Jag är född i Malmö på 40-talet vilket också de flesta killarna i musikgruppen är. Detta är den bok jag börjar med. Boken handlar inte bara om gruppen utan också om hur den första folkfesten föddes i Malmö.
Jag börjar att få en bild i mitt huvud. Folkets Park, Logen, Arena o.s.v. Gamla godbitar från den tiden börjar att ljuda i skallen. Jag säger till min man hör här, i boken står följande; "nu uppstod en skiktning beroende på var man bodde i Malmö", de bättre ställda arbetarungdomarna gick på Amiralen i Folkets Park, de sämre lottade på Arena. Jag och min kära ungdomsvän Marianne gick på Amiralen.
En liten stund efter detta samtal ringer telefonen och vem är det om inte Marianne. Vi har återknutit kontakten efter 40 år och träffats en gång i sommar då jag var i Malmö. Jag skrev ett brev till henne för en månad sedan och trodde inte att hon ville fortsätta kontakten. Sådant är livet.

Livets njutning

2009-10-04T13:04:00.002+02:00

Livets njutning
oktober 3rd, 2009
Vad kan vara mer njutbart en ruggig lördagsafton än att äta en surströmmingsklämma tillsammans med goda vänner. Låt sältan rulla i munnen och låt surströmmingen sakta glida ner i matstrupen. Drick en klunk av ett gott öl till. Upplevelsen är fullkomlig. Trots att jag är skåning har jag lärt mig att uppskatta denna exotiska strömming. Nåja, norra Sverige är ju inget fjärran land precis. Det är något visst med att förbereda en klämma. Känslan då man breder smöret på tunnbrödet, mosar potatisen och fördelar surströmmingen och löken ovanpå. Smaklökarna drar ihop sig och men genomfars av en rysning. Mums! Inte precis som att klämma i sig en bit “äggakaga”.

Minnen

2009-10-04T13:03:00.001+02:00

Vem har glädje av andras minne?
oktober 2nd, 2009
Tog i dag del av tänkvärda tanka från ett program på P1 som heter Spanarna. Vem har glädje av andras samlade minnen! Tillsammans utgör de en del av en människas liv och på så sätt sätter ett fotavtryck som eftervärlden kan minnas. Men skingrade exempelvis som Ingmar Bergmans ting genom auktion syftar endast till att bringa in pengar åt dödsboet. Det är sjukt att ge tusentals kronor för en gammal stereo som du kan hitta på loppis eller soptippen. Men grejen är att kunna säga den har tillhört Ingmar Bergman!!!!!!!! Att få en minnessak av någon för att man betyder något för denne är något man lägger till sitt hjärta. Lyssna gärna på programmet som sänds i repris lördag P1 10.03.