Rätten till sin egen död!

Vi vet hur det är att leva ,vi känner vår kropp och vi vet hur det är att vara frisk. Men när sjukdomen drabbar oss blir allt annorlunda. En del av oss blir friska igen men andra drabbas hårdare. Då kan döden vara en befriare, men det är ingen som vet när den kommer.
Rätten till våra liv är en grundläggande förutsättning i ett civiliserat samhälle men inte att få dö. Då får vi vänta och låta naturen ha sin gång även då vi drabbas av svåra sjukdomstillstånd.
I dag praktiserar vår sjukvård passiv dödshjälp d.v.s. man sätter inte in livsuppehållande medicinering till en person som man vet inte kommer att överleva. Detta görs naturligtvis i samråd med den enskilde och dennes anhöriga.
När man inte längre orkar leva på grund av smärtor eller då man under lång tid upprätthåller livet genom respirator borde man få hjälp att dö. ( tilläggas bör om den enskilde eller dennes anhöriga så vill)
I vårt land precis som i många andra länder tillåter vi inte aktiv dödshjälp som kräver att läkaren skriver ut ett dödligt preparat och ibland assisterar patienten.
Aktiv dödshjälp utmanar läkarens huvudsakliga uppgift nämligen att rädda liv. Han eller hon kan också få fängelsestraff om de aktivt deltager. För att närma oss denna fråga i debatten måste vi få en mer liberal syn på dödshjälp.
Nyheterna berättade härom dagen om en totalförlamad 31-årig kvinna som vädjar till socialstyrelsen om att få rätten att bestämma om sin egen död. Hon säger att hon är inte kapabel att kväva sig själv till döds.
Kvinnan kräver ett svar före sommaren. För henne och andra i samma situation bör socialstyrelsen tillgodose hennes önskan.
Hon kan inte säga nej tack till hälso-och sjukvård utan hjälp av någon annan person då hon är totalförlamad. De som eventuellt skulle kunna hjälpa henne riskerar åtal då det idag inte är tillåtet med aktiv dödshjälp. Hon kan inte bara vandra därifrån eller dra ur sladden så att respiratorn stannar. Hon är fånge i sin egen kropp. Hon vårdas mot sin vilja. Inom psykiatrin kallas det för LPT lagen om psykiatriskt tvång. Detta beslut kan  länsrätten upplösa om inte läkaren har samma uppfattning.