Psykiatriska öppenvårdsmottagningarna i Oxelösund, Gnesta och Trosa kommer att försvinna. Det är verksamheter som under en lång tid fungerat bra för den enskilde. All psykiatrisk vård i östra Sörmland ska nu koncentreras till Nyköping. Vi får mer samlade resurser säger verksamhetschefen.
Organisatoriskt ser det säkert mycket bra ut, men för den som har en psykiatrisk diagnos är det ett motstånd att ta sig till Nyköping. Samma diskussion uppstod då man la ner psykiatrin i Katrineholm. Nu gäller det flera mottagningar och effekten kommer att märkas i kommunernas socialpsykiatri.
För många människor som mår psykiskt dåligt i dag är en resa till Nyköping ett hinder.Många kommer inte att ha förmågan att ta initiativet. En del av dessa personer finns i kommunernas socialpsykiatri. Kommunens uppgift är att tillhandahålla social gemenskap, sysselsättning, hemtjänst och kontaktperson. Den medicinska och psykiatriska vården ska landstinget ansvara för.
Individer inom psykiatrin har svårt att göra sin röst hörd och brukarföreningarna behöver stöd från övriga medborgare. Vi måste reagera då så stora neddragningar görs för en grupp som av naturliga skäl oftast inte kan lyfta fram argument och tala för sig själv så det når fram till de som påverkar deras vårdutbud. Alla förstår att landstinget måste spara. Men frågan är om detta är en klok besparing på sikt. Landstingets värdegrund bleknar i skenet från besparingsförslagen. I dag kan en kontaktperson som besöker den enskilde i bästa fall slå larm om de märker att den enskilde mår sämre och inte har förmåga att ta sig till öppenvårdsmottagningen eller tvärt om.
Hur blir det om besparingsförslaget blir verklighet. Blir det kommunens personal som får vara tryggheten i första hand? Eller kommer landstingets mobila team som finns i dag, att vara lika tillgängligt för rådgivning och bedömning? I landstingets information kan man läsa att mobila teamet ska ge en god och säker psykiatrisk akutvård. Här kommer man nog att få ändra till endast god.
Jag upplever att det är kortsiktiga beslut man rent organisatoriskt tar när det gäller psykiatrins öppenvårdsverksamhet. På sikt är det en besparing att t.ex. söka samverkan primärvård, psykiatriskt öppenvårdsteam och kommun. I en sådan samverkan (med engagerad personal) skulle säkert slutenvårdsbehovet minska. Vi som har erfarenhet av verksamheter med personer som har en psykiatriskt funktionsnedsättning vet t.ex. att många då de mår ganska bra slutar att ta sin medicin. De börjar ganska snart att må dåligt och detta brukar sluta med Lagen om psykiatriskt tvång (LPT) då individen saknar insikt, Detta generera en plats på psykiatrisk slutenvård (vad kostar inte detta) Kan man undvika detta genom tillgänglighet och stöd är mycket vunnet.Både då det gäller den enskildes lidande, då det alltid är en kränkning att bli tvångsvårdad och att slippa nyttja en plats i slutenvården som kostar ett flera tusentals kronor per dygn.
Maud Hultberg Mehnert (FP) i Oxelösund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar