Att vara politiker.

Att vara politiker är att vara i folkets tjänst. Man blir vald att representera sitt parti i olika nämnder i kommunen, landstinget  eller i riksdagen. Det är ett viktigt uppdrag som ska tas på största allvar. Man måste vara påläst till sammanträden och sätta sig in i olika ärenden likaså hur t.ex. en kommun organisatoriskt fungerar. Jag har märkt att vissa kommer sällan till sammanträdena. De har naturligtvis en ersättare. Men det är svårt för en sådan ledamot att aktivt delta i diskussioner och  ta del av den samlade kunskapen i t.ex. en nämnd.

Varför blev jag politiker? Jag  brinner av ett stort intresse; att kunna påverka samhället. Andra vill förverkliga sig själv. Jag tror att en bra politiker måste stå med båda fötterna i myllan. D.v.s. ha erfarenhet av arbetslivet, familjelivet och föreningslivet. Att enbart ägna livet  åt politik innebär att man tappar bort en del av förankringen i vardagen. Det blir en slags elit som har svårt att förstå den lilla människans problematik.

Att möta människor på gator och torg eller i nära diskussioner är en god investering. Politiskt liv ska inte bara bestå av sammanträden,utredningar och umgänge med likasinnade. Regelbundna möten med människor som man representerar skapar förtroende och utveckling. Jag har som politiker svårt att förstå det rävspel som ibland försiggår. Man måste lära sig att vara taktisk, att inte gå i motståndarens fälla. Förmodligen är det svårt att lära sig denna taktik då man har medborgarnas intresse för ögonen och inte egen vinning.

Vill man läsa om rävspel och taktik inom politiken ska man läsa Henrik Berggrens biografi över Olof Palme. Speciellt tiden runt -60 och -70 talet är intressant.Tage Erlander som lanserade Palme hade två rävar bak öronen. Det kan vi få bekräftat i en annan intressant bok som är utgiven av Tobias Berglund och Nicklas Sennerteg och heter “Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga”. Verksamheten var i stort sett okänd för allmänheten. Tusentals flyktingar samlades i Sverige när Tyska riket bredde ut sig i Europa. De trodde att de kom till friheten. En del gjorde det men många blev inspärrade utan rättegång i läger som författarna liknar vid koncentrationsläger. Ett låg vid Rengsjö utanför Borlänge. Det var dåvarande socialminister Gustav Möller och  statssekreterare Tage Erlander tillsammans med socialstyrelsen som bar ansvaret. Med hjälp av tidigare sekretessbelagda uppgifter berättas den tidigare okända historien om de slutna utlänningslägren. En bok värd att läsa om politiker under andra världskriget i Sverige.