Relationer!

Har just talat med ett barnbarn i telefon. Han tackade för presenten jag har skickat till hans födelsedag. Tre dagar tillbaka var det ett annat barnbarn som fyllde år.13år och 12år. Tankarna går tillbaka till tiden då farmor eller mormor var central i deras liv. Hos henne hade de friare tyglar än hemma. Glädjen var stor i leken. Även om jag varit yrkesarbetande har fritiden funnits för dessa härliga barnbarn. Åtskilliga är foto och stunder då man kastade sig ut i vådliga äventyr. Minns biltävlingen med farfar och ett av barnbarnen på Skansen. Hon trodde att hon körde fortare då hennes bil var först på spåret. Hon tjöt av förtjusning likaså jag. Åtskilliga kojer byggdes i våtmarken och och skogen utanför Oxelösund när vi bodde i Sörmland. Sju barnbarn och fem bonusbarnbarn kan jag skryta med i dag. Yngsta fyller 2 år i september. Då ska jag resa och hälsa på så hon vet vem som är hennes farmor. Det blir annorlunda då man inte längre bor i närheten som förr. Att bo nära då barnbarnen är små betyder mycket. Man behöver den äldre generationen. Sedan blir behovet mindre ju äldre barnen blir och man får passa sig för att gå in i sin egen föräldraroll. Med andra ord att lägga sig i. Kan man inte det får man träna eljest blir man inte populär. Uppfostran och familjerelationer går i vågor eller trender. I dag är det en mycket tillåtande barnuppfostran jämfört med oss -40 talistföräldrars uppfostran. På gott och ont kan man säga! Kanske är det därför många äldre personer sitter ensamma utan besök av sina barn? Eller är det för att många inte haft förmågan att skapa intresse och nätverk då tid fanns? Så länge jag får vara frisk i knopp och kropp så tänker jag fortsätta att odla mina intressen och nätverk. På så vis blir jag en tillgång för mig själv och samhället.