torsdag 8 oktober 2009

Rättssäkerhet

Under mitt yrkesverksamma liv har jag bl.a. arbetat som LLS ( lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och SoL (Socialtjänstlagen) handläggare. Jag följer därför med intresse inlägg och debatt om sociala frågor. I dag läser jag i Sörmlands Nyheter (SN) att en socialkonsulent på länsstyrelsen i Sörmland talar om att de Sörmlänska kommunerna är bland de två sämsta i landet på att informera om rättigheten att få en individuell plan enligt LLS. I år hade bara 43 personer en individuell plan av totalt 1606 berättigade. Alla som tillhör någon personkrets (1,2, och 3) som omfattas av LLS insatser har rätt att få information om sina rättigheter.
I artikeln står att det kan bero på kompetens eller tidsbrist då man inte informerar den enskilde om dennes rättighet. Om ingen vet så är det inte heller någon som begär insatsen och på så sätt spar kommunen tid och pengar. Brist på kunskap kan det knappast bero på då samtliga kommuner av samma konsulent i början av 2000 talet fick utbildning i just individuell plan där jag själv deltog. LLS lagen trädde i kraft 1994!!!!!!! Det är en skyldighet för chefer och handläggare att fortbilda sig och föra vidare sin kunskap.
Varje person som inte kan bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, har rätt att få en god man eller förvaltare. De personer som omfattas av LSS har oftast ett psykiskt funktionshinder eller en utvecklingsstörning.
Detta gör att de måste ha hjälp och stöd för att tillvarata sina rättigheter och har nästan alltid en ställföreträdare med juridisk befogenhet. Därför bör gode män och förvaltare skaffa sig gedigen kunskap på området genom litteratur och genom kommunens LSS handläggare. De kan sedan hjälpa den enskilde att begära att få en individuell plan upprättad. När man ska göra en sådan plan ska det inte vara kommunens riktlinjer som ska gälla utan lagstiftningen.
Den enskilde ska i den mån det är möjligt p.g.a. ålder, handikapp bestämma vilka som ska närvara förutom LSS handläggaren. Kan inte den enskilde närvara så får en ställföreträdare medverka. Men man ska som handläggare och närvarande alltid tänka att man har den enskilde i centrum och det är dennes önskemål som ska nedtecknas. Man skapar en målformulering och hur denna ska förverkligas. Vilka aktörer som ska vara involverade och hur dessa ska utveckla metoder för att verställa mål och delmål ska också dokumenteras. Det måste regelbundet ske uppföljning och en ny målformulering.
Detta tar tid men ger den enskilde ett bra liv och aktörerna t.ex. personalen får ett stimulerande och intressant arbete.Det är viktigt att skilja på personalens arbetsplaner tillsammans med den enskilde och den enskildes egen individuella plan. Kommunernas riktlinjer och spariver får inte vara vägledande . Det är välutbildade och kompetenta handläggare och chefer tillsammans med lagstiftningen och de myndigheter som kan vägleda (länsstyrelse och socialstyrelsen) som kan bidraga till att kommunens "LSS budget" blir skälig. Eljest får lagstiftningen ändras och det gör inte socialnämnden eller socialchefen utan det gör riksdag och regering.
Lagen kom till 1994 och i dag har vi 2009, vad har hänt???

1 kommentar:

  1. Mestadels handlar det nog om som du säger, att kommunen sparar pengar pga icke sökt bistånd. LSS är ju en rättighetslag som innebär att man SKALL få de bistånd man är berättigad till oavsett kostnad. Däremot kan jag tycka att det är tjänstefel av handläggare att inte informera brukaren om deras rätt till att söka bistånd.

    Jag tror (hoppas) att framtida handläggare kommer vara humanistiskt tänkade i sitt yrkesutövande. När jag tänker på mina kursare så är jag säker på att utvecklingen kommer riktas bort från ekonomi och mot rättigheter, vi får hoppas att det blir så.

    SvaraRadera