Du milde tid!

Jag följer en blogg som skrivs av en kär vän. Hon skrev senast mycket intressant om "vart tar tiden vägen". Jag har funderat över ämnet och ställer mig frågan , vad gör jag av min tid?
Ibland har jag trott att det skulle bli enformigt med tiden som pensionär. Men det har inte blivit så, trots att jag har bestämt att det första året ska jag inte ha några uppdrag utanför familj, släkt och vänner. Låter det egoistiskt? Kanske, men jag vill lära känna mig själv riktigt ordentligt.
Precis som min vän skrev i sin blogg, -"då jag var yngre och barnen var små hade man många järn i elden samtidigt".

För vår del var det engagemang i arbete, barnens idrott och föreningsliv, skola o.s.v. Men du milde vad man hann med förövrigt! För min del var jag glad om min avkoppling blev en resa in till stan för att titta i skyltfönstren.
Ja, ni vet alla ni som uppfostrar barn, arbetar och sköter om hemmet hur man får planera. Vart vill jag komma med detta. Jo, idag då jag kan spendera tiden tillsamman med min man i lugn och ro så vips är dagen plötsligt kväll.
I helgen som varit har vi tagit långa promenader båda dagarna. Vi har gått längs kusten. Här i Oxelösund är det mycket klippor men också skog. Ett tu tre så dök en vik upp med små sommarstugor vid stranden. Då längtade själen efter att få komma ut på havet igen.

När vi kom hem föreslog min man att jag ska börja att läsa navigation. Då kan jag manövrera vår skuta lika bra som honom. Det låter klokt att det är fler än kaptenen som kan föra fram båten.
Jag har redan börjat att läsa om meridianer, latitud och longitud. Jag ska nu lära mig att ta ut riktning och kunna tala om var vi befinner oss på havet ifall något inträffar. Detta har jag inte ansett mig ha "tid" till tidigare. Jag har litat till kaptenen. Att göra saker som man har lust till och när man själv vill, gör att jag finner större glädje i att lära mig något nytt.
Jag har kommit underfund med att jag fyller min dag med sådant som gör mig gott. Tro nu för all del att inte att jag sticker huvudet i sanden för vardagens ledsamheter eller det tråkiga. Det är en del av livet! Men faktum är att ju mer positiv man är, desto färre blir svackorna i livscykeln. Jag har valt bort en stor del av tidigare "måsten".
" Det är inte seglen utan den osynliga vinden som driver båten". Med andra ord ni där ute i syberrymden, gör det ni känner för och inte det ni tror omgivningen vill att ni ska göra. Allt behöver inte synas, bara kännas väl inombords.