Teknikens under!

För ca 50 år sedan i TV-apparatens barndom skrev jag en uppsats i skolan om hur isolerade människor skulle bli genom att sitta i sin TV soffa och titta på TV emedan de hällde upp kaffe ur sin TV-kanna. Utbudet var inte stort. Vi som bodde i Skåne kunde se danska och ibland tyska program.
Det strömmade ett blålilla sken ut genom människors vardagsrumsfönster. Det var svart och vit TV. Jag minns att man kunde köpa en trefärgad plastskiva och sätta framför skärmen om man såg på naturprogram. Skivan var blå, grön och brun. Det var ingen höjdare. Ibland då det var människor på bilden blev de gröna i ansiktet.
Utvecklingen har rusat iväg och i dag har vi tillgång till toppmodern utrustning i färg. TV apparaterna står ofta på hos folk som om det vore en radio som stod och skvalade. En del använder den också som sömnpiller på kvällen!
Men är utbudet så toppen att vi kan spendera en stor del av vår fritid framför apparaten?  Det är  få program som jag och min livskamrat tycker är bra och utvecklande.
Därför ställde vi TV apparaten i vår källare då vi flyttade till en annan bostad. Så jag och min man har varit utan TV i 6 månader och tycker att vi får mycket tid för andra saker. Nyheterna kan man höra på radion likaså läsa på nätet. Om det är ett program som man mycket gärna vill se eller höra så finns möjligheten på SVT play. Internet är fantastiskt.
Jag mötte en person som sa samma sak till mig om datorn som jag en gång sa om TV. Jag argumenterade emot och framhöll hur man kan kommunicera med varandra. Bara på några sekunder så skickas meddelandet iväg. Visserligen var det en tjusning att skicka brev men det tog ju tid innan det kom fram och innan man fick svar.Jag har hunnit med att brevväxla mycket i mitt liv då jag är gammal. Det som är roligt är att läsa  brev som man fått för massor av år sedan.
Då mina föräldrar dog tog jag hand om alla brev som jag under årens lopp hade skrivit till dem. Det var många sköna stunder må jag säga att läsa dem. En del har jag sparat så barn och barnbarn kan läsa om de har lust. Det är lite släkthistoria.
Face-book och e-post är ett fenomenalt sätt att kommunicera, men inget blir kvar till eftervärlden. Det mesta tar man bort p.g.a. utrymmesskäl. Det är snabbt, bekvämt och rushigt så som vi nutidsmänniskor är. Undrar hur livet skulle vara om vi inte hade dessa medier. Det blir lätt ett behov när man på ett enkelt sätt kan få information och kunskap som utvecklar en. Men det gäller att välja så att man inte blir beroende av maskinerna.