Bokstavstrogna muslimer!

Efter att jag har skrivit om islamofobi i min blogg har jag läst andras bloggar i samma ämne. Många är bara agressiva andra är kloka och intressanta. En del har jag utbytt tankar med. Jag har insett att föra en diskussion om och med moderata islamister är svårt.

Det som nu ger mig anledning att fatta pennan igen är programmet "Dokument inifrån". I programmet presenterades Sveriges muslimers råd (SMR), Sveriges muslimers förbund (SMF) och Sveriges unga muslimer (SUM). Om jag uppfattade rätt så har SMR ( som är en paraplyorganisation) ca 70 000 -80 000 medlemmar. I Sverige vistas ca 400 000-500 000 muslimer.
SMR är ofta remissinstans då det gäller frågor som berör muslimer. Människorna i denna religiösa rörelse är bokstavstrogna. Koranen omfattar hela deras liv från födelse till döden och därefter. Socialt, politiskt och ekonomiskt.

I Sverige är kyrkan d.v.s. det religiösa livet skilt från staten. Det innebär att statsministern eller hans ministrar frågar inte kyrkan om råd i frågor som rör befolkningen. Varför frågar de  SMR i frågor som rör muslimer?
Min fundering är, vem tillgodoser de s.k. icke bokstavstrogna muslimernas intresse? De är flera hundra tusen människor som säkert, om deras röster blev hörda, kunde bidraga till att sprida kunskap om den vanliga människan från t.ex. Mellanöstern som kommit hit från extrema diktaturer för att leva ett liv i fred, lugn och ro.

Jag har just avslutat Fateme Behros bok "Som ödet vill". Hon beskriver sin familjs flykt från en diktatur till Sverige via Turkiet. Hon berättar trots den dramatiska resan på ett öppet och varmt sätt om sitt ursprungsland. Om människor som vill leva sina liv och utvecklas precis som vi, men då det inte går flyr de där ifrån. Hon berättar också om de lögner de är tvugna att använda för att kunna ta sig fram under flykten.

Jag har erfarenhet på riktigt nära håll av två unga män, en perser och en från Mellanöstern. Den ene är sekulariserad muslim och den andre bokstavstrogen. Jag har haft möjligheten att ta del av bådas familjeliv sedan de kom till Sverige.
Den första mannen har integrerats i den svenska kulturen utan att förlora sin egen person. Han har tagit del av de möjligheter han fått och utbildat sig, skaffat familj och  bor i ett trevligt villaområde.
Den andre mannen som lever sitt liv efter koranen var fylld av komplexa problem med integrationen (han ville inte integreras, inte ens förstå).  Han var svår att tala  med även om man bjöd till. Jag mötte ingen förståelse utan bara skratt om vi talade om  livets utveckling (t.ex. Darwins utvecklingslära). Det var fel på alla som inte delade hans uppfattning.
Så småningom gifte han sig med en svensk kvinna som konventerade till islam. Hon bar slöja och hennes tidigare sociala liv upphörde helt.
De flyttade till en annan ort så de slapp svåra diskussioner med icke troende. I detta fall kan jag tänka mig att en imam hade kunnat göra en insats för de unga tu. Tyvärr slutade det med grov hustrumisshandel så kvinnans familj fick rädda henne från honom. Hon lämnade koranen och slöjan bakom sig och tog ut skilsmässa. De levde tillsammans i 5 år. Tack och lov föddes inga barn i detta äktenskap. I dag lever kvinnan ett bra liv i lugn och ro.

Vem lyfter fram alla de tysta muslimska invandrarnas röst? Är det bara moderata islamistiska föreningar vår regering och riksdag ska lyssna på? Varför kan man inte göra en enkätundersökning om hur dessa mer sekulariserade muslimer upplever sin vardag och hur de vill ha det.
Frågorna kan säkert skapas på ett professionellt sätt. Men frågan är, vill våra riksdagspartier detta? Vågar de?