Islamofobi!

Är inte så svårt att förstå. Rädslan bland människor är stor p.g.a. okunskap. I dag får vi in hela världen i vårt vardagsrum genom TV, internet och tidningar. Vi ser krig och ond bråd död. Ofta, inte alltid, är det krig p.g.a. att människor tillhör en annan etnicitet eller religion  som är mer eller mindre accepterad där man bor.
 I denna del av Europa som jag  bor i har utvecklingen gått snabbt. Vi har glömt den roll som religionen har haft här.
För 150 år sedan var husförhör  vanligt. Prästen kom hem och förhörde församlingsborna om innehållet i bibeln. Kvinnor hade sjalplikt i kyrkan likaså fick de ej visa nedre delen av halsen. Unga flickor fick inte visa håret.
År 2000 har kyrkan förlorat många av sina medlemmar. Nya tankar växer fram och människan har blivit sekulariserad.

De flesta religioner verkar att utgå från en verklig historisk händelse eller person. Människan har samlats kring dessa. Det har sedan skapats rörelser som har formats av och underkastats politiska, ekonomiska och sociala omständigheter inom den egna gruppen.
Mycket av troslärorna kommer från den byråkrati som växer fram parallellt med dem och inte från den historiska händelsen eller personen. Det gäller både mullor som präster.

Att neka muslimer sin minaret är ett symtom på rädsla för det okända. Det kan knappast vara värre att höra en böneutropare 5 ggr per dag än ett klockspel  som dånar från de stora kyrkorna och katedralerna över Europa.
Det egentliga problemet är det vi inte kan  identifiera oss med, såsom burkan, niqab (vem döljer sig där?)  och rädslan för terrorister samt självmordsbombare.
Irans president är ett annat exempel på hur religionen utnyttjas politiskt, ekonomiskt och socialt.

Om man kommer från ett land där man  blir piskad för att man avviker från det "rättrådiga" ( ex. med kvinliga lärarinnan som bar långbyxor m.fl. värre skräckexempel) bör man så småningom se möjligheter till egen och andras utveckling, religiös och kulturell.

Att t.ex. vilja utbilda sig till pedagog inom barnomsorgen iklädd niqab och handskar ( för att dölja sin hud) är ju knappast något som skulle föra kvinnans utveckling framåt. Dessutom ur barnpedagogiskt perspektiv är just ögonkontakt och kroppsspråk viktigt för barnets kommunikation. Detta är ett exempel från ett debattprogram. Ska vi kunna utvecklas tillsammans som är nödvändig i en tid då folkvandring och flykt är vanligt, måste vi lyssna till varandra och försöka förstå. Ögonen och läpparna är ett av våra bästa kommunikativa redskap.

Ett sätt att skapa acceptans för varandra är för det första att inte låta aggression gå ut över människor som har en annan uppfattning. Man är inte rasist bara för att man har en annan uppfattning om islam. Så är det även när en kristen och sekuläriserad person diskuterar.
Jag har ett självupplevt bra exempel på möte mellan människor med olika kultur och religion. I en sörmländsk stad finns en imam från Marocko som tillsammans med kommunen skapat mötesplatser för muslimer och icke muslimer att mötas och utbyta tankar.

Om flera sådana mötesplatser skapades kunde vi lära av varandras sätt att leva. Mycket rädsla skulle försvinna. Jag tycker också att de människor som kommer från länder där de upplevt förtryck och diktatur ska i större utsträkning visa öppet att de inte accepterar de beteende som förekommer i länder som de faktiskt har flytt ifrån. Det är ju också ett sätt att väcka opinion och stödja de människor som inte fått samma möjlighet att fly. Att sätta tryck på en regim.
Det skulle kunna bli en massrörelse som vi oavsett religion stolt ställde oss bakom. Ingen diktator skulle kunna förbise något sådant.

Att arbeta för jämlikhet och demokrati görs bäst ute bland männikorna i samhället. Förutsättningen är stor i ett land som Sverige där vi inte riskrar att bli dödade för att vi inte har samma uppfattning som  statsministern och hans regering.
Så låt folkrörelsen  samla oss och vi hjälps åt både muslimer och icke muslimer att tvätta bort islamofobin genom kunskap och öppenhet. Ett ömsesidigt utbyte av tankar kring våra kulturer som vi alla är stolta över och vill föra vidar till våra barn. Moder jord är vår gemensamma gåva.