Nostalgi!

I dag skiner solen från en klarblå himmel i Oxelösund. Klockan är 15.00 och det är -9 grader. Det är ett vackert snöigt landskap som breder ut sig över Sörmland. Underbart för barnen att kunna åka skidor på hemmaplan under sportlovet. I förra veckan var jag med ett barnbarn och åkte pulka i en ganska hög backe. Det var jätteroligt för det gick riktigt fort då vi satt båda på pulkan. Snön var mjuk och härlig att tumla runt i. Vi gjorde änglar i snön. Ni vet, man kastar sig på rygg i orörd mjuk snö, viftar med armar och ben ut och in och vips så har man gjort en ängel. Problem uppstod då jag skulle resa mig upp. Det var enklare att falla handlöst i snön än att ställa sig rakt upp utan att förstöra änglarna. Rooooooooligt!

Gissa om vi var sugna på mjölkchoklad och smörgås när vi kom hem? Farfar hade dukat bord då vi kom. Det var en skön upplevelse att plocka fram barnet inom sig.
På onsdag alltså i övermorgon styr Tony och jag mot Skåne. Vi blir borta t.o.m. söndag. Tyvärr får vi inte se några vajande sädesfält och gröna bokskogar. Men vad gör det. Härliga vackra Malmö med sina kanaler och parker.

På våren är gräsmattorna i parkerna fulla med scilla och snödroppar. Torghandeln på Gustav Adolfs torg och Möllevången visar upp sina färgsprakande stånd. Björkris med fjädrar, blommor, frukter och kryddor från Mellanöstern.
Malmö klär sig snart i sin vårskrud. Då glömmer man allt som ligger och lurar under ytan. Segregration , utanförskap och allt annat elände. Det finns många uteliggare i Malmö. När värmen kommer kan man se dem i Kungsparken.( var finns de den övriga tiden?)

För några år sedan bodde en man under en av broarna som förbinder Slottsparken med Kungsparken. Det finns en stenbelagd avsats mot kanalen och det var hans hem.
Mannen brukade sjunga stående under bron. De som hört honom säger att han sjöng bra. Nu är han borta. De jag talat med vet inte om han är död. Allt han ägde hade han under bron på denna stenavsats. Det sägs att han blev erbjuden en bostad av kommunen men tackade nej. Det finns många sådana personligheter i en storstad.

En gång i tiden hade jag en morbror som valt en liknande väg. Han bodde på olika härbergen i Malmö. Då jag är uppvuxen i Malmö och ofta vistades på stan var chansen stor att jag mötte min morbror. Alltid då jag mötte honom, bjöd jag honom på kaffe med dopp på något fik. Många människor tittade föraktfullt när de såg en tonårsflicka tillsammans med en lodis.
Men man ska inte döma hunden efter håren.
"Se ej alltid efter ytan, sök ej där ditt ideal, ty dess fägring är förgänglig och............." sedan minns jag inte mer.
En del av en dikt i mitt poesi från barndomen. Den håller än.
Ha det så gott i snödrivorna snart kommer våren!