Hvilans folkhögskola 50 årsjubileum.

Jag avslutade mina 2½ år på Hvilans folkhögskola i Åkarp 1963. Om tre år är det 50 år sedan. Hvilan är en folkhögskola med anor. Hvilan är också en av Sveriges äldsta folkhögskolor. Skolan startade redan 1868. Idag är Hvilan en modern folkhögskola, välutrustad med det senaste inom teknik och data. Hvilan ligger vackert belägen i Åkarp mellan Lund och Malmö. Du tar dig enkelt till skolan. Utanför skolgården stannar länstrafikens bussar. På gångavstånd finns lokaltågen som på 6-8 minuter tar dig till skolan från Lund eller Malmö.
Jag träffar sedan ett antal år två kära vänner som jag fick under skoltiden på Hvilan. Vi träffas en gång om året. Ingrid bor i Umeå, Laila i Kristianstad och jag själv Maud i Oxelösund. Samtalen kommer ofta tillbaka till tiden på folkhögskolan. Vi hade också ett specialgymnasium på skolan. Det var oftast elever som sedan skulle fortsätta på Alnarps Lantbruksuniversitet. Det var bara någon kilometer mellan skolorna så då det var fest kom vi snabbt dit.
I Åkarp ligger också en Lantmannaskola. Där ifrån var det många glada 0ch överförfriskade gossar som gjorde entré på våra skoldanser. Men rektor Kristoffersson såg till att lyfta ut dem med ett tag i kragen och ett i byxbaken.
Det blir en väldig sammanhållning och gemenskap i en sådan skolform. De flesta bodde på skolan eller inkvarterade i byn. Både lärare och elever svetsades samman.
Ingrid, Laila och jag har tänkt att arrangera ett 50 års jubileum på skolan våren 2013. Därför skriver jag om skolan i min blogg. Jag har också  bildat en grupp på Facebook som heter Hvilan. En handfull elever har vi adress och telefonnummer till men resten hoppas vi ska läsa detta och höra av sig genom att gå med i facebookgruppen eller kommentera min blogg. Kanske är det någon som har vänner eller barn som läser detta och kommer på att far eller mor gick på skolan. Det kan också hända att någon anhörig till de fantastiska lärarna känner igen detta och uppmärksammar de nu åldriga lärarna om detta.
Det är underbart när man blivit pensionär och ägnar tid åt tankar som inte bara har med hur dagen på jobbet ska bli och hur man ska planera kvällen och middagen. Nu kan man odla sina intressen och ha tid till att låta tankarna flyga iväg. Ofta blir det hågkomsten av händelser tidigare i livet. Det är underbart att prata med människor som känner till ens förflutna. Mina vänner och jag tillbringade två dygn tillsammans i mitt hem och skrattade, tårades och njöt av att minnas, spela kort, upptäcka naturen och äta och dricka gott. Min man var förpassad till vår Kutter som är en en ombyggd fiskebåt. Där bodde han bra under tiden.
Nästa år träffas vi i Umeå. Då hoppas jag och två fortfarande lika skrattiga och glada vänner att en del gamla elever har upptäckt min blogg och grupp på facebook antingen själv eller genom släktingar, anhöriga eller vänner.