Konkurrens är vitaliserande.

16 dagar kvar till valdagen. Redan nu kan man börja att förtidsrösta på biblioteket i min kommun. Det är roligt att vara med i valkampanjen och träffa alla  människor. Jag träffar många duktiga pålästa politiker både bland Alliansen och oppositionen. Det förekommer ingen smutskastning och det hedrar kommunpolitikerna. Då socialdemokraterna hade fått sina valaffischer förstörda och lagda utanför det socialdemokratiska kommunalrådets bostadsentré med hundbajs på åkte en av Alliansens gruppledare hem till kommunalrådet och framförde en beklagan.

Det är mycket som är gemensamt mellan partierna i vår kommun. Det som skiljer är viljan att införa LOV. Lagen om det fria valet inom vård och omsorg. De vänsterorienterade partierna vill inte att offentlig sektor ska drivas av privata aktörer som kan skapa vinst av skattepengar. Det finns många sätt att bedriva verksamhet på. Det kan vara personalkooperativ, större eller mindre bolag eller stiftelser.

Under mitten av 90 talet ville jag och tre kvinnor  driva ett gruppboende med daglig verksamhet. Jag arbetade då själv som biståndshandläggare i en kommun med 18 000 invånare. Ädelreformen hade precis trätt i kraft och mycket höll på att utvecklas i samverkan med landstinget. Vi som arbetade i kommunen tyckte att landstinget var för sjukvårdsinriktade och de tyckte att vi var för sociala och såg inte det sjuka. Så småningom möttes de båda kulturerna och fann att om man såg det friska hos individen kom man långt och det var positivt för den enskilde. Jag hade varit med om förändringsarbete många gånger tidigare då jag började att arbeta som ålderdomshemsföreståndare på 70 talet. Under denna tid utvecklades hemsamariternas yrke som i dag har fått titeln vårdbiträde. Jag fick själv en ny titel då och kallades hemtjänstassistent. Man hade både ansvar för bedömningen av behovet och personalansvaret.

I mitten av 90 talet hade verksamheterna utvecklas till beställare och utförare i de större kommunerna och man skilde på den som arbetsledde och gjorde behovsbedömningen. Det var bra. Jag arbetade en tid som chef då med valde sedan biståndshandläggarens roll. Det var spännande att möta den enskilde eller dennes företrädare i bedömningsprocessen. Det var då jag fann att det skulle vara intressant att skapa andra möjligheter för den gruppen som hade en demenssjukdom. Cheferna som ansvarade för hemtjänsten blev irriterade på mina beslut då jag såg helheten hos individen. Många gånger var det svårt att motivera en demenssjuk person att flytta till ett särskilt boende i form av gruppboende eller att deltaga i en daglig verksamhet. Det behövdes samverkan med personalen, distriktsköterska och anhöriga. Individen vände på dygnet när han eller hon hade punktinsatser från hemtjänsten och där i mellan låg och sov p.g.a. sysslolöshet eller ensamhet i sin sjukdom.

Jag utformade då och byggde upp mitt biståndsbeslut kring den enskildes dag. Den enskildes skulle vara delaktig i matlagning, hemmets skötsel, inköp o.s.v. Måltiderna intogs tillsammans med personal. Detta var en utmaning för personalen. Plötsligt blev personen trött på kvällen och sov gott. Nattpatrullen behövde inte åka runt och leta på stan eller sitta och trösta ensamma sömnlösa personer. Det var inte populärt hos cheferna men de kunde inte gå in och häva ett beslut enligt socialtjänstlagen tack och lov. Jag lyckades dessutom bevisa att det skapade ett roligare arbete för personalen och på sikt blev det billigare då den enskilde kunde bo hemma längre och med lock och pock börja i en daglig verksamhet för likasinnade och på så sätt få ett tryggt och värdigt liv.

Alla dessa hinder, måsten och motvallskäringar som jag möte på min resas väg gjorde att jag ville skapa något eget. Vi var fyra kvinnor som skapade en verksamhetsidé och satte ett pris på den. Bildade en styrelse och letade fastighet. Presenterade vår idé för politikerna som var positiva. Banken sa att om ni har en hållbar idé och får ett beslut från kommunen som är positivt är vi villiga att bevilja ett lån. Vi jobbade på och lärde oss mycket. Vi tänkte driva verksamheten i form av en stiftelse. Huset var vackert beläget med en stor trädgård med en bagarstuga på framsidan. Då huset var K märkt fick vi inte göra större ingrepp i byggnationen endast renoveringar. Vi fick gjort en ritning och plötsligt kom en ny brandskyddslag som sa att man måste ha två ifrån varandra skilda utvägar vilket innebar att vi måste göra ett stort ingrepp i fastigheten. Länsstyrelsen sa nej och luften gick ur oss.

Massor med kunskap och frustration gjorde att jag då bestämde mig för att utveckla mitt yrke för att orka stå emot alla “var inte för vidlyftig med besluten”,”det här har vi inte tid med” o.s.v. Jag har alltid varit övertygad om att riktlinjer och chefers påhitt om att göra om beslut som är tagna  står inte över lagen som utövas av den som har delegation på uppdraget. Jag ansökte till en 10 poängskurs på högskolan i länet för att läsa utredningsmetodik och behovsbedömningsprocesser. Det var det bästa jag har gjort. Det stärkte mig i min övertygelse. Jag försökte att lära mina gamla kolleger att kvalitetssäkra biståndsbedömningen d.v.s. den utredning du gör efter att ha fått en ansökan om ett behov och har gjort ett hembesök. Tyvärr föll det inte i så god jord då chefen för myndighetsenheten inte vågade peka med hela handen och tala om åt vilket håll skutan skulle styras. Detta trots att hon gick utbildningen samtidigt som jag. Det var en dålig investering för kommunen. Tyvärr händer detta allt för ofta. 30 år i olika verksamheter och positioner i kommunal regi har fått mig att inse att problemen är de samma i dag som för 30 år sedan. Ett fåtal driftiga chefer och personer som försöker driva sin verksamhet som ett litet företag och efter de politiska beslut som är tagna som gynnar medborgarnas inbetalda skattemedel blir ofta negligerade av okunniga. Dessa vill inte lyssna och lära utan klappar varandra på ryggen och traskar vidare i samma spår. Ofta har dessa också underskott i sin verksamhetsbudget. Av denna anledning har mitt långa yrkesliv inom offentlig sektor kommit fram till att konkurrens är nyttigt och vitaliserande för kommunen. Men man ska ha tydliga avtal, mål, uppföljning och krav.

Inför LOV i alla kommuner och låt de som har behov av hemtjänst eller särskilt boende själv välja. Myndighetsutövningen går inte att lägga ut på entreprenad den kommer att ligga hos kommunen även om vissa påstår annat.