Kulturell konservatism

Eftersom jag är förkyld (dock ingen liten gris som nyst på mig) och håller mig inomhus har jag massor av tid att läsa och fundera. Det är det enda jag orkar med just nu. Jag funderar på varför en del människor väljer att dölja sina ansikten i ett demokratiskt öppet samhälle.

En del som gör detta är kvinnor från länder med konservativa kulturella traditioner eller personer med dunkla avsikter och som inte vill bli igenkända och har därför "rånarluvor".
 Att se varandras ansikte är viktigt i kommunikationen med varandra. Speciellt om man har en nedsat hörsel och läser av läpparna.

Centerpartist Staffan Danielsson tog upp denna aspekten i ett inlägg i dagspressen. Han lyfter fram riksdagspartiernas oförmåga att ta beslutet att förbjuda burka och niqab i skolorna. Jag tycker precis som Staffan Danielsson att det går inte att  låta skolorna bestämma detta själv. Det skulle bli allt för godtyckligt.

Jag är för mångfald och anser att ett modernt samhälle som Sverige ska ha en lagstiftning som inte bara stödjer ekonomisk integration utan även en kulturell integration. Med detta menar jag inte att alla ska bli som "medelsvensson". Riksdag och regering ska medverka till att människor kan kommunicera med varandra under enkla vardagliga former såsom i samtal och att kunna ge varandra ett leende. Allt som bidrar till samhörighet i samhället.

En kvinna med en sjalett kring huvudet kan vara vacker men med en burka eller niqab skrämmande och bakåtsträvande. Jag tycker att det är ett demokratiskt lands skyldighet att hjälpa dessa kvinnor till personlig  integration. Vi ska respektera religionsfriheten men inte hjälpa till att permaneneta konservativ kulturell förtryckarmentalitet. Därför anser jag att politikerna i riksadgen ska rösta för Staffan Danielssons motion om centrala riktlinjer att inte få dölja sitt ansikte i offentliga miljöer.