Behov kontra begär?

Nu är glada julen slut! Vi svenskar har handlat för ca 61 miljarder kronor inför julfirandet. Det är ca 1,8 miljarder mer än föregående jul. Det är 61 000 miljoner kronor på ca 9 miljoner invånare.
Det är ca 6 700/individ. Fattiga? Javisst finns det fattiga i vårt land. Men det beror på hur man räknar och i vilket ekorrhjul man fastnat.
Låt oss fantisera en stund och tänka vad som skulle hända om vi varje gång när vi ska handla ställer oss frågan behov eller begär? Hur mycket skulle vi då köpa? Med vi menar jag människorna som lever i I-länderna. Vad skulle hända om vi började att ha en köksträdgård (krukor) i varje hem och köpte våra kläder i second hand eller på bytesmarknad?

Började att arbeta kortare dagar för att skapa arbetstillfällen för fler? Vi tar oss en funderare över vad politikerna menar med välfärd-välstånd. Ribban skulle definitivt sänkas då det gäller välfärden men säkerligen höjas då det gäller välstånd ( enligt mig våra mentala förutsättningar) Det skulle vara status att inte vara beroende (ha begär) av dyra prylar, resor och kläder.
När barnen kommer tillbaka efter jullovet borde det vara välstånd och status att säga, i år har jag fått glädje och gemenskap i julklapp. Vi lekte och sjöng tillsammans. Ingen bråkade eller slog på varandra. De som precis skulle räkna upp alla prylar det fått eller resor de gjort skulle snubbla över orden och tystna.

Tänk om  vi kunde bli lika duktiga på att leva så som vi börjat att bli att källsortera. Då kunde vi få tid att lära känna oss själv.Finna glädje i att bara sitta och vända blicken inåt. Det skulle naturligtvis ta tid innan vi alla klarade av att våga se på oss själva. Finna delar av vår hjärna som vi inte utnyttjar. Många av oss skulle längta efter sina begärliga prylar och tycka att livet blev tungt att leva men i det långa loppet skulle vår jord må bra och därmed vi också. CO2 skulle sannerligen sjunka.

Men är detta möjligt för alla utom för några? Självklart skulle många handelsmän stå utan kunder och få stänga sin verksamhet. Speciellt de som säljer saker som man absolut svarade begär om man ställde frågan behov eller begär. Likväl lever många människor i världen ett liv efter endast de primära behoven och enligt forskningsrapporter säger sig vara lyckliga. De har tak över huvudet, mat för dagen och en gemenskap. Ja, jag vet att många svälter och är utsatta för despoter som omintetgör deras möjlighet till ett tryggt liv. Men om vi alla ändrade livsföring så skulle de som saknade skolgång, inkomst och därmed försörjningsmöjlighet få resurser. Är det en utopi? Allt är möjligt bara man vill!

GOTT NYTT ÅR!
Låt varje kväll levas som om den vore vår sista och varje dag som om den vore vår första i vår tafatta och knäppa värld. (denna sista tanke tagen från Eduardo Galeanos författarskap).

Julefrid!

Nu är vintern här till glädje för stora och små. Min man och jag tog en långpromenad i oplogad terräng. Han trodde inte att jag skulle klara av det, men tji fick han. Gymmet har gjort sitt. Det kändes härligt när vi efter två timmar kom hem och värmde oss med glühwein och apfelstrudel med vaniljsås.
En vän till oss hade bakat apfelstrudeln efter ett recept från sin österrikiska mor. Någon sockertopp som glühweinet kunde rinna över hade vi dessvärre inte. Det var ändå gott.

Det är första julen på 28 år som jag är "arbetsbefriad". Förra gången var jag mammaledig och nu är jag pansjo. Det är en otrolig känsla att kunna göra allt tillsammans med sin partner i lugn och ro. Vi har bakat och handlat utan stress. Solen sken och snön gnistrade då vi drog vår DRAMATEN fram och tillbaka till ICA två gånger. Till affären är det ca 1km. På vägen dit passerar man stora öppna snöbemängda fält. Vi fick dagens dos av motion.
Det är stor skillnad att gå tillsammans nu och handla jämfört med för 6 månader sedan då jag precis blivit pensionär. Jag var inte van att gå till affären och veckohandla. Det har min man skött om då han blev pensionär före mig. Vi blev t.o.m. ovänner i affären om huruvida mjölken eller grönsakerna skulle ligga längst ner. Jag säger inte vem som sa vad.
Nu är det rena nöjet att gå i affären tillsammans. Någon har lärt sig något...................!

Tre av våra fyra barn kommer till oss och firar jul i år. Det känns skönt att inte vara hysterisk över att inte hinna med allt. Det konstiga är att då barnen var små och vi stod mitt upp i livet skulle skinkan vara färsk och allt skulle göras från grunden. I dag har vi köpt en färdigkokt skinka från ett ställe som har glada grisar med knorr på svansen.
Vi ska ha tid att umgås och se glädjen i att vara tillsammans och ge av varandras omtanke och inte ur plånboken. Det kommer bara surt efteråt. Att ge glädje är en investering som faktiskt stiger eller sprider sig som ringar på vattnet om man är riktigt ihärdig.
Så därför önskar jag att alla och speciellt barnen ska få en fridfull och glad jul.

Glöm inte att skänka barnen en tanke.................!

I gårkväll var jag i S:t Botvids kyrka här i Oxelösund och lyssnade på när Breviksskolans högstadium "lussade". Där fanns, tomtar, pepparkaksgubbar, änglar, tärnor och en härlig orkester som spelade gitarr, trombon, violin och trummor. Det var så underbart att höra dessa ungdomar sjunga de vackra julsångerna som var både poppiga och klassiska. Kollekten som varje gäst fick erlägga vid utgången gick till behövande barn i Oxelösund.

Det var med vemodiga tankar jag gick hem. Jag hade nyss lyssnat på ungdomarnas sång om det ljus och den fred som vi människor ska hjälpas åt att skapa på jorden. Den entusiasm som de utstrålade kändes ända in i själen.

För någon vecka sedan var jag på Culturum i Nyköping och lyssnade på ett barbarn som medverkade i en konsert för världens barn. Det var samma glädje och kärleksbud till människorna som framfördes där.

Tänk om vi vuxna i större utsträckning lärde oss att lyssna och lära av våra barns oförstörda barnasinne. Då skulle världen se annorlunda ut.

Föräldrar skulle sluta att bråka när barnen ber dem och vardagen skulle bli fridsammare. Låter det religiöst? Nej så är det inte. Jag vill bara påminna om alla de familjer som inte ens under helgdagarna har förmåga att hålla fred med varandra och gör barnens tillvara till ett inferno.

De föräldrar som skapar ofred i hemmet påverkas inte av ett inlägg i en blogg. Vi andra som har förmånen att inte behöva söka upp kvinnojouren eller ringa polisen för att helgen ska bli lugn bör ta oss en funderare. I vissa fall är det båda föräldrarna som är orsaken till bråk och fylla och ingen utomstående vet hur många barn som får bevittna detta i en tid då de i stället ska känna förväntan och glädje.

Öppna din famn för dessa barn genom att bry dig om din medmänniska. Uppskatta t.ex. det positiva hos barn och ungdomar som du träffar eller har i din omgivning. Se inte alltid det negativa. Låt dina barn bjuda hem de barn som lever i familjer med bråk, slagsmål och fylla. Visa dem att det finns ett annat liv än det de får uppleva. Det är kanske omtanke och bekräftelse från omgivningen som gör att dessa barn blir starka.

Våldet tar aldrig slut men vi kan göra skillnad genom att visa barnen att det trots allt finns en framtidstro.
God Jul!

Bokstavstrogna muslimer!

Efter att jag har skrivit om islamofobi i min blogg har jag läst andras bloggar i samma ämne. Många är bara agressiva andra är kloka och intressanta. En del har jag utbytt tankar med. Jag har insett att föra en diskussion om och med moderata islamister är svårt.

Det som nu ger mig anledning att fatta pennan igen är programmet "Dokument inifrån". I programmet presenterades Sveriges muslimers råd (SMR), Sveriges muslimers förbund (SMF) och Sveriges unga muslimer (SUM). Om jag uppfattade rätt så har SMR ( som är en paraplyorganisation) ca 70 000 -80 000 medlemmar. I Sverige vistas ca 400 000-500 000 muslimer.
SMR är ofta remissinstans då det gäller frågor som berör muslimer. Människorna i denna religiösa rörelse är bokstavstrogna. Koranen omfattar hela deras liv från födelse till döden och därefter. Socialt, politiskt och ekonomiskt.

I Sverige är kyrkan d.v.s. det religiösa livet skilt från staten. Det innebär att statsministern eller hans ministrar frågar inte kyrkan om råd i frågor som rör befolkningen. Varför frågar de  SMR i frågor som rör muslimer?
Min fundering är, vem tillgodoser de s.k. icke bokstavstrogna muslimernas intresse? De är flera hundra tusen människor som säkert, om deras röster blev hörda, kunde bidraga till att sprida kunskap om den vanliga människan från t.ex. Mellanöstern som kommit hit från extrema diktaturer för att leva ett liv i fred, lugn och ro.

Jag har just avslutat Fateme Behros bok "Som ödet vill". Hon beskriver sin familjs flykt från en diktatur till Sverige via Turkiet. Hon berättar trots den dramatiska resan på ett öppet och varmt sätt om sitt ursprungsland. Om människor som vill leva sina liv och utvecklas precis som vi, men då det inte går flyr de där ifrån. Hon berättar också om de lögner de är tvugna att använda för att kunna ta sig fram under flykten.

Jag har erfarenhet på riktigt nära håll av två unga män, en perser och en från Mellanöstern. Den ene är sekulariserad muslim och den andre bokstavstrogen. Jag har haft möjligheten att ta del av bådas familjeliv sedan de kom till Sverige.
Den första mannen har integrerats i den svenska kulturen utan att förlora sin egen person. Han har tagit del av de möjligheter han fått och utbildat sig, skaffat familj och  bor i ett trevligt villaområde.
Den andre mannen som lever sitt liv efter koranen var fylld av komplexa problem med integrationen (han ville inte integreras, inte ens förstå).  Han var svår att tala  med även om man bjöd till. Jag mötte ingen förståelse utan bara skratt om vi talade om  livets utveckling (t.ex. Darwins utvecklingslära). Det var fel på alla som inte delade hans uppfattning.
Så småningom gifte han sig med en svensk kvinna som konventerade till islam. Hon bar slöja och hennes tidigare sociala liv upphörde helt.
De flyttade till en annan ort så de slapp svåra diskussioner med icke troende. I detta fall kan jag tänka mig att en imam hade kunnat göra en insats för de unga tu. Tyvärr slutade det med grov hustrumisshandel så kvinnans familj fick rädda henne från honom. Hon lämnade koranen och slöjan bakom sig och tog ut skilsmässa. De levde tillsammans i 5 år. Tack och lov föddes inga barn i detta äktenskap. I dag lever kvinnan ett bra liv i lugn och ro.

Vem lyfter fram alla de tysta muslimska invandrarnas röst? Är det bara moderata islamistiska föreningar vår regering och riksdag ska lyssna på? Varför kan man inte göra en enkätundersökning om hur dessa mer sekulariserade muslimer upplever sin vardag och hur de vill ha det.
Frågorna kan säkert skapas på ett professionellt sätt. Men frågan är, vill våra riksdagspartier detta? Vågar de?

Islamofobi!

Är inte så svårt att förstå. Rädslan bland människor är stor p.g.a. okunskap. I dag får vi in hela världen i vårt vardagsrum genom TV, internet och tidningar. Vi ser krig och ond bråd död. Ofta, inte alltid, är det krig p.g.a. att människor tillhör en annan etnicitet eller religion  som är mer eller mindre accepterad där man bor.
 I denna del av Europa som jag  bor i har utvecklingen gått snabbt. Vi har glömt den roll som religionen har haft här.
För 150 år sedan var husförhör  vanligt. Prästen kom hem och förhörde församlingsborna om innehållet i bibeln. Kvinnor hade sjalplikt i kyrkan likaså fick de ej visa nedre delen av halsen. Unga flickor fick inte visa håret.
År 2000 har kyrkan förlorat många av sina medlemmar. Nya tankar växer fram och människan har blivit sekulariserad.

De flesta religioner verkar att utgå från en verklig historisk händelse eller person. Människan har samlats kring dessa. Det har sedan skapats rörelser som har formats av och underkastats politiska, ekonomiska och sociala omständigheter inom den egna gruppen.
Mycket av troslärorna kommer från den byråkrati som växer fram parallellt med dem och inte från den historiska händelsen eller personen. Det gäller både mullor som präster.

Att neka muslimer sin minaret är ett symtom på rädsla för det okända. Det kan knappast vara värre att höra en böneutropare 5 ggr per dag än ett klockspel  som dånar från de stora kyrkorna och katedralerna över Europa.
Det egentliga problemet är det vi inte kan  identifiera oss med, såsom burkan, niqab (vem döljer sig där?)  och rädslan för terrorister samt självmordsbombare.
Irans president är ett annat exempel på hur religionen utnyttjas politiskt, ekonomiskt och socialt.

Om man kommer från ett land där man  blir piskad för att man avviker från det "rättrådiga" ( ex. med kvinliga lärarinnan som bar långbyxor m.fl. värre skräckexempel) bör man så småningom se möjligheter till egen och andras utveckling, religiös och kulturell.

Att t.ex. vilja utbilda sig till pedagog inom barnomsorgen iklädd niqab och handskar ( för att dölja sin hud) är ju knappast något som skulle föra kvinnans utveckling framåt. Dessutom ur barnpedagogiskt perspektiv är just ögonkontakt och kroppsspråk viktigt för barnets kommunikation. Detta är ett exempel från ett debattprogram. Ska vi kunna utvecklas tillsammans som är nödvändig i en tid då folkvandring och flykt är vanligt, måste vi lyssna till varandra och försöka förstå. Ögonen och läpparna är ett av våra bästa kommunikativa redskap.

Ett sätt att skapa acceptans för varandra är för det första att inte låta aggression gå ut över människor som har en annan uppfattning. Man är inte rasist bara för att man har en annan uppfattning om islam. Så är det även när en kristen och sekuläriserad person diskuterar.
Jag har ett självupplevt bra exempel på möte mellan människor med olika kultur och religion. I en sörmländsk stad finns en imam från Marocko som tillsammans med kommunen skapat mötesplatser för muslimer och icke muslimer att mötas och utbyta tankar.

Om flera sådana mötesplatser skapades kunde vi lära av varandras sätt att leva. Mycket rädsla skulle försvinna. Jag tycker också att de människor som kommer från länder där de upplevt förtryck och diktatur ska i större utsträkning visa öppet att de inte accepterar de beteende som förekommer i länder som de faktiskt har flytt ifrån. Det är ju också ett sätt att väcka opinion och stödja de människor som inte fått samma möjlighet att fly. Att sätta tryck på en regim.
Det skulle kunna bli en massrörelse som vi oavsett religion stolt ställde oss bakom. Ingen diktator skulle kunna förbise något sådant.

Att arbeta för jämlikhet och demokrati görs bäst ute bland männikorna i samhället. Förutsättningen är stor i ett land som Sverige där vi inte riskrar att bli dödade för att vi inte har samma uppfattning som  statsministern och hans regering.
Så låt folkrörelsen  samla oss och vi hjälps åt både muslimer och icke muslimer att tvätta bort islamofobin genom kunskap och öppenhet. Ett ömsesidigt utbyte av tankar kring våra kulturer som vi alla är stolta över och vill föra vidar till våra barn. Moder jord är vår gemensamma gåva.