Jag välkomnar Björklunds skolpolitik.

Under sista hälften av –80 talet gick 3 av våra 4 barn i högstadiet. Det 4:e barnet gick i högstadiet under sista hälften av – 90 talet. Jag och min man har alltid varit engagerade i verksamheter som involverat våra barn. Därför har det varit naturligt för dem  att vi startade föräldraföreningar i deras skolor eller engagerade oss i en fungerande Hem och skolaförening. De var inte glada för det då det pågick men accepterade det. Vi har också bidragit tillsammans med andra föräldrar att skapa aktiviteter med klassen utanför skolan. Där har föräldrar som orkat kunnat engagera sig för andras barn och hjälpa dem som inte hade föräldrar med samma förmåga. T.ex. med skjuts, matsäck och liknande för att dessa barn inte skulle behöva tacka nej till utflykten.
Våra barn förstår som vuxna vilken påverkan det har haft på dem och gemenskapen i klassen. Det har gett oss en inblick i skolans värld och en stort kontaktnät bland föräldrarna. En del föräldrar har motiverat sin frånvaro i skolan på dagtid med att de har inte råd att förlora arbetsinkomst. Därför är Björklunds förslag http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_11545/scope_0/ImageVaultHandler.aspx  om en ekonomisk ersättning för förlorad arbetsinkomst välkommen. Problemen är de samma i dag som då. Jag har nämligen 6 egna och 3 bonusbarn som går i skolan i dag och som jag följer med stort intresse.
Våra barn har inte varit ljushuvuden i skolan i den meningen att de gått ut med toppbetyg, men de kan stå med båda fötterna på jorden och är utmärkta trygga och sociala individer. Det är intressant att se hur de löser de problem som uppstår med egna barn t.ex. i skolan. Ett av barnbarnen blev under en tid mobbad för att han inte ville sälla sig till det gäng som var tuffa och nyttjade alkohol. Trots lagen om lika behandling som är ett redskap för skolan att hantera mobbing klarade inte skolan av det. Föräldrarna valde att flytta sonen till en annan skola och det gick sedan bra för honom.
Jag tycker därför att utbyggd elevhälsovård och redskap för att hantera de som mobbar är utmärkt. I nämnda fall kunde elevhälsovården tagit kontakt med de elever som regelbundet drack alkohol i högstadiet och arbetat förebyggande med dem. Det hade kanske också hjälpt dem som inte ville ställa upp på dessa elevers villkor att behöva dricka alkohol för att bli accepterad.
En utbyggd elevhälsovård gynnar också den grupp elever som har ett funktionshinder. På föräldrarnas uppdrag kan andra aktörer samverka tillsammans med dem , eleven och skolan. (t.ex. LSS handläggare som kan vara en påtryckare då det gäller elevens behov och rättigheter. Speciellt om eleven bor på ett HVB) Jag har själv arbetat som handläggare inom Lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade (LSS).
Att skolk ska skrivas in i betyget är självklart. Det innebär att de som skolkar inte bara får studiebidraget indraget utan också blir sedda vilket de ofta vill. Jobbiga elever som inte vill vara i skolan är skönt för vissa lärare att bli av med. Fullt förståligt då de stör undervisningen. I ett samhälle med skolplikt måste föräldrar och lärare ta reda på varför eleven inte är i skolan. Klarar de inte detta så finns skolhälsovården som ett redskap.
Jag har egen erfarenhet av ett sådant exempel. Då gällde det en flicka på gymnasiet som inte var motiverad till att vara i skolan. Tyvärr kom hjälpen för sent. Borde ha kommit redan i högstadiet. Hon fick sin examen med dåliga betyg. Hon var glad och lycklig och skulle söka jobb!! Hon kommer att upptäcka att det är KOMVUX som gäller för att få godkänt och för att sedan gå vidare för att få ett bra arbete och kunna försörja sig.
Att sätta in insatser tidigt i ett barns skolgång då det föreligger behov är A och O. Det får traumatiska följder om vi inte har signalsystem som säger till då det inte fungerar för våra barn. Vi vill att våra barn ska växa upp till självständiga,  kritiskt tänkande och harmoniska personer som kan göra det bästa av sitt liv. Jag tror också att lärarna kan få en lugn arbetsmiljö och större utrymme för undervisning som de är duktiga på istället för att uppfostra eleverna. Det ska vi föräldrar ta ansvar för och klarar vi inte det så ska det finnas resurser som kan stödja föräldrarollen. Utan allt detta är individen ett offer för de i samhället som vill utnyttja dem för egen vinnings skull.