Kvarboende styrs av kommunernas ekonomi och inte som sig bör av självbestämmande.

 

”Vi kommer att kunna erbjuda mycket mer insatser hemma, det är dit vi måste gå för att möta den ökande andelen äldre. Dessutom ger det högre livskvalitet att bo kvar i sin invanda miljö”, säger vård- och omsorgschefen i Oxelösund”.

“Den här typen av uttalanden gör mig både beklämd och samtidigt starkt upprörd”. Skriver Björn Johansson miljöpartiet i Oxelösund på sin politikerblogg.

Vård-och omsorgschefens uttalande gör även mig beklämd och upprörd.Socialtjänstlagen bygger på människans självbestämmande och integritet. För att förstå innebörden i detta  är det bra att utgå ifrån sig själv. Hur vill jag bli bemött och respekterad? Lagen utformades som en ramlag vilket har inneburit att samhällsvärderingar har förändrat innehållet.

Från att ha varit en frikostig lag  där den enskilde i stor utsträckning har kunnat påverka och styra tjänsterna inom äldre-och handikappomsorgen  har socialetiken skjutits i bakgrunden för en individualetik det vill säga ett mer egoistisk synsätt. Detta påbörjades redan under 90-talet. Det hänger mycket ihop med kostnadsutvecklingen för vård-och omsorg.

Kvarboendeprincipen kom inte till för att de äldre bestämde att de ville bo hemma utan det var begränsningen av offentliga sektorns resurser. På 90-talet styrde staten statsbidragen till en mer flexibel  organisation som skulle underlätta för de äldre att bo kvar hemma i eget boende så länge som möjligt. Men vi vet att hemtjänsten utvecklades inte i samma takt som särskilda boenden lades ned.

Marknaden har ökat för de som är äldre och relativt friska och ekonomiskt starka. För de äldre som är  både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt  svaga finns en begränsning upp till skälig levnadsnivå.

Systemet styr i form av socialtjänstlagen. För de äldre som har resurser att ta för sig finns det ett utbud i samhället över skälig levnadsnivå. De styrs inte av systemet vilket den som är svag psykiskt, fysiskt och ekonomiskt, tillika i behov av insatser enligt socialtjänstlagen gör. De kan ofta inte formulera sig och ställa krav. Integriteten och valfriheten försvinner om de inte har en god man eller anhörig som hjälper dem att tillvarata sina rättigheter.

Om hemmet blir en arbetsplats där kvalificerad omvårdnad utförs är det viktigt att arbetsmiljölagen och socialtjänstlagen kan mötas. Att inte personalen “tar över”. Att tillåta den äldre människan att ha kvar kontroll och makt över sitt eget liv och hem.

Genom detta  synsätt krävs stor kunnighet om lagen, dokumentation likaså bemötande hos biståndshandläggaren. Hemtjänstens utbud måste utvecklas i samma takt som särskilt boende minskar. Man måste också bevaka den enskildes rättssäkerhet.

Ett sådant system kan leda till segregation om det inte finns en tydlig gräns mellan myndighetsutövning och verkställighet. Detta gör mig orolig för framtidens äldrevård.